När vi kom hem vid elva så somnade barnen direkt men Pauls och mitt sovrum ligger åt ett annat håll i huset och grannen mitt emot hade fest. Runt om vårt hus bor det många tonåring och alla har sådana där svindyra moppebilar. Det är alltid fest någonstans och framför allt nu i studenttider.
Jag satte en mental gräns för mig själv att är musiken inte på lägre nivå efter 01.00 skulle jag be Paul gå över. Samtidigt kände jag mig som världens tant, jag menar, ungdomarna har ju kul varför ska jag som trist mamma störa? // Isabella Löwengrip

Isabellas grannar har haft fest och hon skriver om dilemmat mellan att låta ungdomar ha kul och behovet av att få sova. 
Den är inte helt lätt alla gånger och det är klart man inte vill vara en ”trist mamma” som kommer över och stör.
Vi fick en lapp i brevlådan inför helgen som var, där våra grannar skrev att deras son skulle fira sin 18-årsdag med sina vänner och de bad om ursäkt och lite överseende om någon skulle komma att känna sig störd.
Med den typen av på förhand visad respekt så hade sonen fått partaja hela natten för mig.
Jag sover dock med öronproppar sedan flera år tillbaka så jag var kanske inte den som riskerades att störas mest, men ändå.
Sådant tycker jag är toppen att göra, om man vet att man riskerar att störa någon.
Jag hoppas Max hade en kanonfest förresten! Vi stördes inte. ???

En av Isabellas läsare tyckte hon var en jävla tönt som hade tänkt skicka över Paul om festen pågick för länge. Det vet jag inte om jag tycker… Hon är trots allt en offentlig person och att då komma knallandes och be ett gäng fulla ungdomar sänka volymen? Nja, det hade nog kunnat gå lite hur som helst, tror ni inte?

Vad hade ni gjort?

Under dagen så gjorde jag lite ärenden, bland annat skulle jag till min husläkare för att få järndropp. När vi gick igenom mina värden så såg hon att mitt järnvärde var väldigt lågt. Jag har egentligen alltid en hög energinivå så jag har väl inte märkt av tröttnaden jättemycket men jag tänkte att jag ändå ska lyssna in hennes råd med att fylla på med järn i kroppen. Min husläkare sa att antingen så kan jag få järntabletter utskrivet men då tar det 3-6 månader innan man får ett resultat. Eller så får jag järndropp i en halvtimma på kliniken och då får jag upp dosen under ett helt år innan det är dags att fylla på igen. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip går till Hedda Care för att få järndropp – Camilla Läckberg och Christina Salibas bolag – och gör detta som del av ett samarbete. 
Än så länge har jag inte sett något rent reklaminlägg för mottagningen, utan Isabella har bara skrivit det i sitt kommentarsfält.
Isabella verkar supernöjd med sitt järndropp och verkar inte fått några som helst biverkningar av det.
Kul för henne. *bitter kärring coming up*
Jag fick järndropp i onsdags – dock inte i ett samarbete – och har mått RÖV fram till idag.
Jag tänkte att jag skulle slänga in det som en liten motpol här.
Kanske hade jag mått lika bra som Isabella om jag också fått betalt för att få och skriva om min infusion?
Jag kan nämligen inte tänka mig att Isabella gör samarbeten utan betalning, med bara läkarbesök och medikament som ersättning.

Jag undrar vad förmånsskatten på en järninfusion är?
Tror ni Skatteverket vet? 😉

Enligt Tui är det den mänskliga faktorn som gjorde att Isabella Löwengrips reklaminlägg för en Thailandsresa inte var i enlighet med marknadsföringslagen. 
Isabella själv valde att inte yttra sig alls.

Jag undrar hur diskussionerna går internt på ”ej influencerägda” företag när de kontaktas av RO eller Konsumentverket. 
Jag gissar att man inte är supernöjd, men gissar också att jag inte skulle få några svar om jag faktiskt ställde en riktad fråga, så det får förbli en gissning.

Beslutet har inte publicerats på ROs hemsida än, men skickas alltid till anmälaren på förhand, och hen vidarebefordrade det till mig. 

Visa det här inlägget på Instagram

Solglasögon från Balenciaga och klänning från Chiquelle. Det kommer en rabattkod i slutet av månaden (ska plåta kampanjen i NYC) så vänta med att shoppa :- )

Det är också kul att Paul och jag kan jobba tillsammans. När vi reser så har vi alltid uppdrag med oss, denna gång skulle vi fota två kampanjer för Stronger och för Gaitline. Det är betydligt roligare för kunderna att få bilderna/klippen i andra miljöer än i Sverige. // Isabella Löwengrip

Vissa influencers har engagemang noll och fotar sina reklambilder i spegeln, medan Isabella Löwengrip tar med sig kläderna utomlands för att ge kunderna lite mer spännande eller annorlunda miljöer.
Säga vad man vill om Isabella, men jag tror aldrig jag sett henne fota rena samarbeten på något annat vis än proffsigt. (Benrakningen i Bentleyn set aside)
Jag känner mig lite splittrad, då Sverige bjuder på fler och mer spännande miljöner än någon kan fotografera på en livstid, samtidigt så är det ju att slå två flugor i en smäll, att kombinera en semesterresa med att fota jobb.
Kanske fanns det ingen låne-Bentley tillgänglig?

Jag roade mig med att stapla upp lite olika alternativ som finns, på olika nivåer av ambition som en influencer kan lägga sig på.
Vad tycker ni är bra och hållbara alternativ? Realistiska alternativ?
Om man inte har några planer på att sluta resa utomlands så är det väl bättre i så fall att förena nytta med nöje och fota en kampanj samtidigt, och möjligen då spara in en hel resa som helt skulle handlat om att skapa content.
Huruvida det är Isabellas eget alternativ att åka till NYC för att fota ett Chiquellesamarbete eller om hon ska fronta en hel kampanj återstår att se, så i det här inlägget syftar jag på att hon fotade två kampanjer under semesterresan med Paul.