Det här med att man måste ha olika specifika outfits för olika typer av aktiviteter man nyss börjat med, känns mer som utklädning än någonting annat.
Isabellas padeloutfit till vänster ser mer ut som en skoluniform än någonting man har för att träna i.
Det känns fånigt på något vis.
Att vara en total nybörjare men klä sig som ett proffs.

En snäv golfkjol förresten, hur opraktiskt känns inte det? 
Nästan så att högklackade skor skulle vara mer funktionellt, för då står man i alla fall relativt stadigt i gräset.

Är det ”skämmigt” att se ut som en nybörjare, eller?
Störtlöjligt, i så fall! (Gäller alla, inte bara Isabella)

Håller ”vanliga” människor också på så här, eller är det bara influencers?

Det här är en skärmdump från en video på Isabella Löwengrips story där Paul inte kan mäta pooltempen med termometern från Natural Cycles som bara visar ”LO” på displayen.
Det gör den, eftersom Natural Cycles termometer inte visar temperaturer under 32°C, något man kanske skulle kunna tro att Isabella skulle ha lite koll på, både som aktieägare, men framför allt som stark förespråkare av metoden.
Borde man inte vara lite mer insatt då?

Är detta vad hennes hyllade ”preventivmedel” används till nu för tiden?
Eller visst ja…hon använder ju det inte ens själv, utan kör på den lite mer konventionella och ”säkra” metoden p-piller, samtidigt som hon skammar kvinnor som blivit gravida när de använt NC och anklagar dem för att ha ”slarvat”.

Tack för tips!

Men någonstans så måste jag ju pröva. Ikväll ska vi iväg på middag och jag vill inte ställa in. Min plan är mycket sömn innan, utomhusaktivitet, lugn restaurang där jag inte sitter på första parkett som på en uteservering (känner mig iakttagen) samt ingen alkohol. Då ska jag nog klara det för jag vägrar låta min ångest bestämma över mig. // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip skriver om sina ångest-triggers och hur hon vägrar låta ångesten bestämma över henne, och därför ska hon iväg på middag på en restaurang, trots att hon egentligen kanske inte vill.
Jag är helt med henne i det hon skriver, men om hon inte tänker låta ångesten bestämma över henne eller styra hennes beslut, vad sägs om att låta den rådande pandemin få göra det?
I alla fall ibland?
Något enstaka beslut?
Kanske?
Bara lite?

Tillägg kl 19.08.

Isabella bad mig ringa henne 2017, när hon ombads kommentera innehållet i det inlägg som sedan publicerades och där hennes lögner avslöjades. 
Efter att hon fick reda på vad jag faktiskt visste, alltså hela innehållet i inlägget så blev det locket på och en fejkad hotlapp för att skifta fokus från sig själv till mig.

Så att flera inbjudningar till att ses och prata ( på hennes kontor tydligen också? ) ska ha skickats till mig, stämmer inte. Således har jag inte heller avböjt dem, eftersom de aldrig existerat. 

Tydligen så har Isabella Löwengrip sagt i Nemo Hedéns podd att hon, upprepade gånger erbjudit sig att träffa mig, och att jag ska ha tackat nej. 
Ni är SÅ många som kontaktat mig angående detta så jag tänker att det kan vara lite intressant att faktiskt bemöta, både detta påstående, men även det hon gjorde i dagens Club House-diskussion, där hon ska ha sagt att jag trakasserar henne och att hon blir sååååå ledsen av att jag skriver om henne.
Vi kan ju börja med uttalandet hos Nemo, om att hon erbjudit sig att träffa mig men att jag ska ha avböjt.
Jag ska alltså ha avböjt, vilket innebär att jag både måste ha tagit emot inbjudan och svarat på den, om än nekande.

Jag kikade i min mail – ingen inbjudan. 
Min mailkorrespondens med Isabella är några ynka få meddelanden så det tog mig bara några få sekunder att läsa igenom dem, men ingen inbjudan eller erbjudande om att ses från Isabella.

Risken finns ju alltid att jag råkat radera några mail av misstag så jag skickade det här smet till Isabella för att se om hon skulle kunna väcka mitt tröga minne till liv.
Har jag fått svar?
Så klart inte…

Det här är nämligen en ren och skär lögn som hon tillåtits sprida i Nemos podd som någon typ av pseudosanning eftersom Nemo aldrig ställer några som helst motfrågor till sina gäster.
Lite som den roll som Breakit, en gång i tiden hade, för att hjälpa Isabella cementera sin sifferbluff..
Tro mig, så många gånger som jag sökt Isabella för en kommentar eller konversation så tror jag nog att jag hade kommit ihåg en sådan inbjudan.
Och tro mig, att jag hade accepterat den.

Sen kan vi ju gå vidare till Isabellas uttalande i ClubHouse om att jag trakasserar henne och att hon blir sååååå ledsen när jag skriver om henne.
Hur går det ihop med dessa två uttalande från Isabella?
Får hon inte tillräckligt mycket trafik från mig längre, för att det ska kunna generera tillräckligt mycket pengar till henne för att hålla henne på gott humör?
Eller har hon bara snott offerkoftan några extra hårda varv runt kroppen för att folk ska tycka synd om henne?

 

Lögn lögn lögn och mera lögn.
Det är väl egentligen allt jag har att säga om saken…

Ni kan ju alltid påminna Isabella om att skicka mig en skärmdump på de där inbjudningarna.
Hon har kanske lika dåligt minne som vad jag har och har redan glömt bort min förfrågan ? 😉