Egoina om sin förlossning

Bildkälla: Egoina blogg

Egoina har blivit tvåbarnsmor, efter att ha välkomnat en litet dotter till världen.
Tidigare har hon och sambon Frédéric sonen Henri. Jag har sagt det förr, att jag fattar att hans namn med största sannolikhet uttalas ”Hänri” men i mitt huvud läser jag det som ”Aaaanriiiii” – lite som en fransk aristokrat.
Vad lillrussinet ska heta är inte bestämt än, men de verkar testa ett man nu, som inte stod någons lista egentligen, men Egoina vill inte utsätta sig för folks åsikter om det, så det är hemligt för nu.

Bildkälla: Egoina Instastory

Bild 1 (vänster):
Fråga:
”Hur hade du beskrivit smärtan under förlossningen? Får man panik?”

Svar:
”Det är högst individuellt. Men med minnet färskt ska jag försöka beskriva så bra jag kan hur det var för mig. Obs jag skriver väldigt ärligt och kanske triggande!

Latensfas: medel till stark mensvärk. Alltså inte farligt alls. Bara störtigt om det pågår länge och man tex inte kan sova på ett dygn.

Aktiv fas: Lite värre än stark mensvärk. Plus tryck neråt. Men överkomligt pga pauserna mellan värkarna.

Aktiv fas, innan det är dags att krysta: intensivt och nästan ilande. Om smärtan vore ett ljud hade den varit ett dånande pip. Jag förstod att värre än såhär kan det omöjligt bli och att det nått sin topp vilket gjorde det möjligt att uthärda. Jag trodde att jag skulle dö och visste att jag inte skulle dö på samma gång typ.

Krystvärkar: Som tidigare tillsammans med ett enormt tryck neråt. Som att kräkas från livmodern.

Att krysta: Som att gå itu. Det spänner och bränner.

Första förlossningen fick jag panik. Jag hade knappt någon paus mellan värkarna och hamnade i osynk med andningen osv.

Men denna gång fick jag inte panik. Jag bröt ihop vid ett tillfälle, men samlade mig snabbt igen. Det går att gå igenom utan panik! ❤️”


Bild 2 (mitten):
Fråga:
”Fick du några bristningar denna förlossning eller klarade du dig nu när hon kom tidigare? 💛”

Svar:
”Blev sydd på två ställen, men inget allvarligt. Det är mest min bäckenbotten jag är orolig över. Blev igångsatt två veckor tidigare och trots det vägde hon nästan 3,8 (målet var max 3,5). Jag är alltså väldigt nöjd över att jag blev igångsatt 😅

Nu hoppas jag bara att min bäckenbotten tog så lite stryk som möjligt och att mina besvär inte försämras. Men vet samtidigt att det finns operation. Så det kommer ju lösa sig ❤️”


Bild 3 (höger):
Fråga:
”Smärtlindring under förlossningen? Funkade kammen??”

Svar:
”Alltså…nä 😂 Eller jag tog nog fram den för sent då jag inte ville slösa med saker att ta till (eftersom jag ville föda utan smärtlindring).

Det som hjälpte var musik och lustgas. Samt att slappna av och att styra tankarna. Men i slutet hjälper ingenting helt ärligt. Det var bara att stå ut.”

Eftersom Egoina ville föda utan smärtlindring så var det musik, lustgas och ren överlevnad som gällde.
Det hela verkar ha inletts på en nivå av mensvärk på steroider, som sedan gick över till ett tryck som känns som att spy från livmodern (något jag känner igen från det att jag hade salmonella, men då kaskadspydde jag från två andra hål men det är neither here nor there) utan tillbaka till Egoina och krystvärkarna som känns som ”att gå itu”. Mysigt!
Men slutet gott, allting gott – lillasyster är här!

Alla säger att de lyssnar på musik, men aldrig att jag hört om någon som lyssnar på ljudböcker. Ljudböcker är min ”go to” för väldigt mycket, bland annat för att orka med smärta, så jag är nyfiken.
Är det någon av er som fött barn och lyssnat på ljudböcker?

I alla fall – Stort grattis till hela den lilla familjen. ❤️

Egoinas stalker är tillbaka

Bildkälla: Egoina Instastory

Vem tror ni dyker upp som gubben i lådan i samband med att rättegången mot Biancas stalker drar igång?
Jo då, Egoinas gamla stalker!
Han har skickat henne ett långt meddelande som hon postat på Instagram, som hon lagt sina textrutor på så jag bad faktiskt ChatGPT om hjälp att reda ut vad som står, av det vi kan se.
Edit: Det kunde han inte och jag glömde korra texten. Förlåt för slarvet. Men jag tänker att vi bara ser det som att stalkern svamlar och så behåller jag endast Egoinas text i inläggen. 
Har ni förresten givit era ChatGPTs namn? Hen är ju så hjälpsam i stunder som den här menar jag, och därför är det väl inte mer är rätt att hen får ett namn.
Anyways… tillbaka till Egoina och hennes trakasserande stalker – det här är vad ChatGPT kunde få ut av hans meddelande:

Egoina bild 1: Och titta vem som hörde av sig. Efter allt fokus på Biancas rättegång i media senaste dagarna har jag bara väntat på det.

Egoina bild 2: I 10 år stalkade han mig. (Och andra tjejer). Fick kontaktförbud, hörde av sig så fort det upphörde osv.

Har inte hört något från honom på några år. Förrän nu.

Alltså, what the actual FUCK!? 
Hur är det möjligt att kvinnor i Sverige idag – 2025 –  blir förföljda och trakasserade i åratal utan att det får några verkliga konsekvenser. Lagstiftningen är så otydlig att det ofta krävs direkta hot om våld – eller värre – innan det klassas som brott. Under tiden tvingas den som är utsatt anpassa sitt liv, medan förövaren fortsätter som om ingenting hänt. Polisen säger att de “tar det på allvar”, men verkligheten är att lagens gråzoner lämnar offren utan något som helst skydd. Ska de behöva komma hem och hitta sin stalker, nerbäddad i deras säng med deras flådda katt på huvudet som en ceremoniell huvudbonad?

GAAAAAAH!!!!!
Jag tycker att det är för jävla jävligt!!! Jag blir tokig!

Det är sannerligen högt och lågt på Egoinas snackslista

Bildkälla: Egoina blogg

En helig rutin i mitt just nu är kvällssnackset. När Henri har somnat och jag gjort klart kvällens måsten/ jobbat klart, öppnar jag kyl och skafferi och plockar fram det jag är sugen på. (Grundar alltid med två nektariner när jag funderar.) // En höggravid Egoina

Egoina har gjort en topp 7-lista på sina favoritsnacks, och sanna mina ord om den inte täcker in favoriter ändå ner tills saker jag inte skulle äta om jag så höll på att svälta ihjäl. Oklart om Egoinas lista har en inbördes rankning eller om hon bara skrev ner dem som hon mindes dem, men jag kommer ranka dem från ”favorit” till ”kväljningar” längst ner, men det här är Egoinas lista:

1. Padrones, coca cola, chips & dipp. Och bästa: chokladyoghurt från Tine. I Norge heter den dock Piano, om de inte bytt namn. Har väntat i många år på att den äntligen skulle komma till Sverige. Har levt på den och fersken-iste som tonåring.

2. Ibland är jag lite förutseende och planerar kvällsfikan i förväg, som när jag köpte denna chokladboll på ett café. Sörjer fortfarande att Espresso House tog bort sina chokladbollar. Fortfarande inte hittat något som kan mäta sig.

3. Mmmm kronärtskocka-säsong. Godaste jag vet. Kokar med citron och sen äter jag såhär med en stor klick smör i mitten som en dipp och pressar över citron + massa flingsalt.

4. Nej, jag tar tillbaka. Det här är det godaste jag vet. (jordgubbar med mjölk med något vitt pulver ovanpå)  Är dock snål på jordgubbe-fronten. Tycker det är så ofta de är halvt mögliga redan i affären och vill inte betala för en halv oätbar ask. Hopplöst.

5. Om inte det skulle göra läsningen dryg skulle jag skriva att jag tar tillbaka ännu en gång och att DETTA nog ändå är det godaste. Favoritgodisar och jordgubbar hallå. Viktigt dock att äta jordgubbarna först så att man inte fuckar med sötman.

6. Dipp slår aldrig fel.  Topp 3 favoritdipp enligt mig: 1. Roasted onion (men finns inte längre) 2. Fresh Island/ Holiday (tycker likvärdiga och är beroende på humör) 3. Hot Holiday

7. Avslutar med en random tallrik. Så kan det se ut. Saltkex med Bonjour gräslök, nötter, Haribo Matador-mix, ananasläsk och en wienerbröd-kanelbulle.

Ni blir säkert inte förvånade att det salta godiset kommer överst på min lista, men det jag inte skulle äta ens om jag höll på att svälta ihjäl är matadormix.
Vilket horribelt godis! Att det inte utrotats är en skam för mänskligheten. EN SKAM!

Egoina om gravidbristningar

Jag har fått massa blå bristningar och min navel som redan såg ut som en sol strålar nu mer än någonsin.

Jag är lite ledsen över det om jag ska vara ärlig. Trodde inte jag skulle få bristningar denna gång. Tänkte det är omöjligt att töja ut min mage mer än den redan varit liksom. Kommer ni ens ihåg hur stor jag var förra gången. Haha. Dessutom har jag smort in min mage som besatt. Men det är som det är. Vet ju att det bleknar (och blir en tatuering av min dotter <3).  // Egoina

Egoina går i sluttampen av den graviditet som ske ge Henri en lillasyster och hon skriver om känslorna kring att ha fått ännu fler bristningar på magen, trots att hon smort och grejat för att försöka mota Olle i grind.
Jag har inga bristningar på magen, men likväl i ryggslutet, under ena armen (oklart varför bara en), på rumpan och på tuttarna innan de kapades, men tänker inte så mycket på dem. De är ju dock gamla och ganska bleka, men inte fan har jag fått en bebis för dem som en liten belöning. Jag gissar att de är blå när de är nya?

Jag har aldrig riktigt förstått det där med graviditetsbristningar – kan man eller kan man inte undvika dem genom att smörja magen?
Vissa säger att det går – eller i alla fall för att kunna langa fram en annonslänk – medan andra säger att det mer handlar om hormoner samt gener.
Är någon av dessa en ”urban myth” eller finns det ett mellanting?

Och kan djur få det? Under pälsen typ?
Har någon tagit reda på det?