Roligaste i veckan hittills var kanske det här, när jag lekte Mystery box i matbutiken. Det går ut på att man köper allt som är på extrapris och skapar en maträtt utifrån det. Älskar denna lek. Brukar göra det hemma också med vad som finns i kylskåp och skafferi. En gång såg jag en hel säsong av Masterchef och såg bara Mysterybox-momentet, spolade förbi resten.

I alla fall!

Det blev bakad sötpotatis, fetaostkräm med basilika och creme fraiche, tomat som jag bakade i ugnen med balsamvinäger och socker, och smörstekt svamp. // Egoina

Den här ”Mystery box challenge” som Egoina beskriver verkar jättekul och jag vill egentligen bege mig till mataffären på en gång för att göra en likadan, men med min vanliga tur så skulle jag förmodligen komma hem med en gurka, ett paket russin, senap och ett storpack batterier, så jag bör kanske låta bli för att inte bidra till vårt lands ökade matsvin?

I kommentarsfältet är man eld och lågor över sötpotatis, men jag kan helt enkelt inte förstå det. Jag kan tolerera några hårt friterade sötpotatispommes men annars, nej. Kanske är det för att jag tvingat i mig sötpotatispaj med marshmallows, varje Thanksgiving som jag bodde i USA, för det är verkligen vidrigt mindre gott.
Jag har prövat otaliga gånger så jag tycker nog ändå att min aversion är välgrundad.
Kanske om man smetar mer fetaostkräm på än det finns sötpotatis, då kanske det kan gå?
Varför känns det som att hela Sverige bara ÄLSKAR sötpotatis? Är det en nymodighet? Som när paprikan kom?
Jag fattar inte…..

Team Sötpotatis eller Team Aversion?

Egoina har legat i fejd med en inkapslade vagel i ögat som haft nöjet att göra ett tredje återbesök i hennes öga, någonting hon sökt läkarhjälp för med förhoppningen om en operation. 
Läkaren undersökte hennes öga och gick med på att skicka en remiss, men tyckte samtidigt att Egoina kunde vänta 1-2 år, då det här problemet brukar lösa sig självt. Ingen stress. Onödigt ingrepp.
Egoina var så besviken och höll på att börja gråta på vägen hem, och beskriver på sin blogg vad som hände när hon kom hem och ögondropparna slutade verka:

När ögondropparna slutade verka tyckte jag det skavde bakom ögonlocket. Bestämde mig för att vända på det och titta hur det såg ut under vageln. Då såg jag, att det där kan jag nog lösa själv ändå.
And so I did.
Men låt oss stanna berättelsen där, för jag vill inte bära ansvar för potentiellt skadade ögon i vårt avlånga land. GÖR INTE som jag.

Jag vet inte om jag löst problemet helt, men det är mycket mycket bättre i alla fall. Och en remiss skickas ju, ifall det skulle bli värre igen. // Egoina

Själv är bäste dräng…..eller?
Huuu, jag vill inte ens veta vad Egoina gjorde med sitt ögonlock, samtidigt som jag är dödligt nyfiken och nästan vill veta om hon filmade alltsammans.
Störd? Ja, en smula kanske….

Krya på dig, Egoinas öga!!

Henri sov en hel natt och det firade jag med en stor kaffe, tydligen. Haha spelar ingen roll det där. ”Hur många gånger vaknade du för att kolla om han var okej”, frågade folk på insta.
Ehh noll?
Inte bara Henri sov en hel natt utan att vakna. Jag med 😌 // Egoina

Egoina och hennes F har haft det lite kämpigt med sonens nattsömn och skriver nu om att han sov en hel natt, och frågorna om hur många gånger hon vaknade under natten för att kolla om han var okej som hon fått på Instagram på grund av det. 
Brukar man göra det? Ska man ställa klockan och peta på ungen lite då och då eller bara kolla så att den fortfarande andas?
Hur länge har man ett andningslarm på dem på natten och hur länge efter det ska man i så fall vakna på natten för att se till att ungen lever?
Kan man sluta när de når tonåren?

Åt torsk och drack vin. Det var gott, men det var liksom bara torsk, potatis och…smör. Vet inte vad jag förväntade mig iofs. Fick ju vad jag beställde, haha. // Egoina

Egoina går på lokal och beställer mat, men blir lite besviken när det är exakt det hon beställt som hon får på tallriken.
Vissa saker kan man lika gärna laga och äta hemma, istället för att betala dyra pengar för ute. 
Kanske hade det behövts två korslagda sparrisar för att det ska kännas som mer av en fancy ”restaurangrätt”?
Vissa saker går kanske inte att göra så mycket med, hur mycket man än försöker, utan det kan istället göra saker och ting sämre.
Som hamburgare.

Jag ÄLSKAR en god burgare, men är den god så är den god!
Hur mycket mer piff kan man strössla på en burgare innan den förvandlats till någonting helt annat?
Det blir extra tydligt när kändisar ska göra ”månadens burgare” på Brödernas. I börjar var alla varianter ett snäpp upp från de ”vanliga burgarna” på menyn, men när de förhöjande elementen var slut så började man blanda i saker, som kändes som iblandade bara för sakens skull, för att man var tvungen att göra månadens burgare till sin liksom….

Här har ni ett förslag på min sydeuropeiska burgare till Brödernas.
Det är kött, baguette, sallad, tomat, gurka, tsatsiki, fetaost, chevreost, honung, en baklava, frystorkad champagne, moussaka och ett knippe sniglar strösslat på toppen.

Mest springer vi runt på olika lekplatser. Snittar tre om dagen ungefär. Jag försöker välja lekplatser där han inte kan klättra så högt. Han är jätteduktig på att klättra och till skillnad från hans pappa kan jag inte följa med upp och står bara undertill beredd och nervös över att han ska trilla ner.

Ärligt talat är de flesta lekplatser svinfarliga?? Ett litet hus med rutschkana där ena sidan av huset alltid saknar vägg. WHY. // Egoina

Äh, vad tusan!
Det bygger karaktär i barnen med farliga lekplatser, visst visst? På med en störtkruka och släpp dem fria att run into the sunset!
Jag har ramlat ur och ner från mängder av lekplatsbyggen i mina dar och det har ju gått bra för mig ändå…
Eller nu när jag tänker efter så blev det nog mer så här kanske, om man byter ut tv-tittandet mot farliga lekplatser:

Dock undrar jag om Egoina eller någon annan förälder skulle ka kommentarer som den Paula Rosas uppmärksammade på både blogg och Instagram häromdagen, efter att hennes dotter gjort sig illa på ett löpband.
Barn skadar sig väl i mindre eller större utsträckning titt som tätt, vilket borde vara en del av livet och att växa upp om jag förstått det här med föräldraskap korrekt.
Eller ska man linda in dem i bubbelplast från start och tillåta dem bli som millenials, på både in och utsida?

Hur mår du?

Jättebra. Är så fylld med kärlek. Allt har funkat så bra de senaste dagarna. Om mitt föräldraskap vore ett tv-spel hade jag klarat en ny nivå. Ibland tänker jag att jag skulle vilja skaffa ett barn till bara för att det känns så slöseri att inte få utnyttja allt det här jag har lärt mig. Gång nummer två vore jag så mycket bättre på det! Men så hade jag väl fått ett helt annat barn som hade behövt helt annat och så hade jag stått där som ett frågetecken igen. // Egoina

Det här lät så roligt, sättet Egoina beskriver sitt föräldraskap som ett tv-spel, och att det vore onödligt att inte skaffa ett barn till, i och med allting hon lärt sig genom barn nummer 1. 
Jag tänker att det väl borde vara lite samma sak med allt i livet?
Att man lever och lär. Det jag lärde mig av mina tidigare relationer, har påverkat den människa jag är och den kärleksrelation jag har i dag. Skaffar vi en ny hund så finns det givetvis saker jag skulle göra annorlunda, och förhoppningsvis bättre, än med Selma.
Jag har ABSOLUT levlat upp en nivå eller två när det kommer till förhållanden, och konstigt vore väl annars? Man föds ju inte självlärd, och många misstag måste man få göra själv för att klura ut vem man är och vad man vill ha ut av livet.
Jag har även levlat upp när det kommer till att säga ja eller nej till saker. Jag har även levlat upp min matlagning, och håller på att lelva upp i svampkunskap då jag ständigt är på jakt efter nya plockskogar och nya typer av svampar att plocka.

Har du levlat upp i livet på någonting i livet?

Madrasskydd med kylande effekt. Madrasskydd när man har barn är ju livsviktigt. Bara att dra av och tvätta med jämna mellanrum eller när det varit vällingkrig eller andra olyckor : )) Vi köpte ett med kylande effekt från Ikea som jag verkligen rekommenderar, särskilt nu på sommaren. // Egoina

Jag vet att när jag skrev om att jag ville ha en kudde med kylande effekt så fick jag massor av tips från er. Nu kommer Egoina med ett eget, nämligen kylande madrasskydd.
Så himla smart. För min del är jag mest varm om huvudet och fötter så jag kanske borde kanske ha ett kylande element, på topp och botten.
Tänk att jag inte visste att detta fanns. Jag tänkte som så att OM det finns så borde jag ha hört talas om det, eftersom jag knappast kan vara ensam om att vilja ha en kall kudde, men tji fick jag. 🙂
Det här är nog det bästa tipsen någonsin som jag fått från en influencer.
Vilket är ditt?

Snurrbricka Lazy Susan. Bakom glassformarna skymtade vårt bästa köp på länge: en snurrbricka. Bilden här ovan är från Clas Ohlson. Sån ordning har vi absolut inte i vår kyl, haha. Men vi har en sån i kylen och äntligen har vi koll på alla burkar och såser. Tips är att ha såna i badrumsskåpet, eller ja var som helst som man behöver bättre ordning och översikt. // Egoina

En sådan har jag redan, men skulle vilja ta tillfället i akt att komma med en egen rekommendation på samma ämne, nämligen den här.
Som en lite plasttrappa att ha där det passar.
Jag har alla strösselburkar på den, för att enklare se vad jag har att jobba med. Stort tips, och givetvis ej betalt reklam. 😉

Tips som dessa, som inte är några väl bevarade hemligheter, kan te sig simpla men är allt som oftast SÅ uppskattade.
Visst?

Gulligaste grejen hände idag. Henri är besatt av sopbilar och älskar att stå och titta på dem. Det är först nu jag har förstått att sophämtare är som rockstjärnor. En yrkeskategori som jag aldrig har tänkt på skulle ha beundrare. Och de är vana! De vinkar, hälsar glatt och stylar lite extra när de vet att de har publik.

I alla fall. Vi stod och tittade på en sopbil idag. Henri vinkade och följde vad som hände med stora ögon. Plötsligt kom en av männen ut ur bilen, sa hej och sträckte fram en banan till Henri. Haha han blev så starstruck. Han visste inte var han skulle ta vägen och blev blyg. Det var så gulligt. Sen gick han stolt med sin banan tillbaka till vår filt och satte sig ner och åt, hela. Jag berättade att de tar hand om allt skräp som han kastat och det var som att han fattade. Det är han och sophämtarna. // Egoina

Egoina beskriver hur sonen Henri (Jag läser fortfarande hans namn med franskt uttal ”Anriiiiii”) älskar sopbilar och verkar tycka att sophämtare är rena rama rockstjärnorna.
Idag kom en av männen fram till Henri, sa hej och gav honom en banan. Han blev alldeles blyg.
I kommentarsfältet är det flera som berättar om liknande händelser, där barnen varit som besatta av barn och polisbilar, lastbilar eller andra fordon och de fått samma fina bemötande.
Den här kommentaren sammanfattade det hela:

Inte mitt vassaste gräv i det här inlägget, men ibland behövs det ett sådant här inlägg om livets små, fina guldkanter. 🙂