I gårdagens inlägg om att Egoina går i tankar om att eventuellt sluta med sociala medier så frågade jag er vilka bloggar ni skulle sakna om de försvann. 
På en delad förstaplats kom just Egoina, tillsammans med Sandra Beijer.
Egoina, Sandra Beijer och Bloggbevakning, men mina sociala medier räknas inte enligt mig, för utan andras sociala medier – ingen Bloggbevakning.
Det var en fd. kollega till mig som tipsade mig om Sandra Beijers blogg 2010. Då hette den fortfarande ”Nio till fem” och Sandra bodde i New York.
Mycket vatten har flutit under de Beijersksa broarna sedan dess, men jag skulle fortfarande sakna hennes blogg om den försvann.

Det dök även upp ett gäng mindre influencers som jag inte kände till, eller som jag i alla fall inte hade särskilt bra koll på.
Kanske kan någon av er hitta en ny favorit bland dem?

Fyll gärna på listan om ni sitter och trycker på några guldkorn. 
Guldkorn, som vid en närmare granskning kanske rent av utgör meningen med livet i sin helhet? Ja, för dig då…
Känner du dig lite förvirrad över den här delen av inlägget, skrolla i så fall tillbaka upp till kommentaren av ”Anonym” 18:10 och läs den istället för att bara skumma. Stort grattis till Alexandra förresten! Hennes inlägg hittar du HÄR!
Vad som ”är livet” är nämligen högst individuellt, men det vet ni nog redan om?
Som tur väl är slipper vi rösta fram en enda despotisk vinnare som vi alla sedan ska försöka förhålla oss till.

Vad tror ni om att skippa att nämna era största hatobjekt – hand upp? 
För en aningens bättre stämning här inne?
??‍♀️??‍♀️??‍♀️

Visa det här inlägget på Instagram

Jag är inne i en period då jag funderar på om jag vill fortsätta med sociala medier. Om jag vill dela med mig av mitt liv. Samtidigt har jag gjort det så länge att jag knappt vet något annat. Just nu önskar jag att mina kanaler handlade om något annat än mig. Jag får fortsätta fundera. Kanske kommer lusten tillbaka. Kanske behöver jag göra på ett annat sätt. // Egoina

Jag hoppas verkligen att Egoian hittar ett sätt att arbeta med sociala medier som hon trivs med. Hon är en av mina stora favoriter och en av de influencers som känns absolut ”minst köpt”. ???? Min största komplimang btw.

Hon borde anställas på någon av de stora nätverken som ”influencer coach” och ”instruktör” för att drilla nya, up n coming influencers att inte bli fullt lika världsfrånvända som vissa av deras nuvarande kollegor.
Bra idé ju! Visst?

Vem skulle du sakna mest av de flunsor du följer? 

När du tror att det värsta är över – hemorrojder, foglossning och förlossning – så dyker helt plötsligt BVC upp vid din port för att inspektera att du gör som du ska med den nya familjemedlemmen.
Hemmet ska vara skinande rent, barnet välkammat och iklädd sina finaste söndagskläder och ingenting får indikera att du skulle kunna tappa ditt barn i golvet eller av misstag stoppa in det i tvättmaskinen.
I så fall riskerar BVC att omhänderta barnet, snabbare än du hinner säga till orosanmälan fyra gånger, och det vill ju ingen – allra minst Egoina.
Därför besökte hon och sambon IKEA, för att köpa sonen en säng, så nu kan de potentiella omhänderntagarna från BVC i alla fall inte klanka ner på det. Så det så!

Av Egoinas kommentarsfält att döma så har jag haft fel bild av BVC, för tydligen har de inte alls som syfte att gå runt och (be)döma de nyblivna föräldrarnas hem i jakt på anledningar att ta barnet ifrån dem.
Det verkar snarare som att syftet för besöket är hjälpsamt. Och högst frivilligt. Vill man så kan det istället ske hos BVC istället för hemma.
Inte alls som ett oannonserat besök från Hälsovårdsmyndigheten som dyker upp som gubben i lådan för att mäta ph-värdet under diskmaskinen, och som du inte KAN avsäga dig eller vägra släppa in utan konsekvenser.

Skönt att veta ändå, eller hur?
Och… bara för att det är ett frivilligt besök så innebär det inte att tvättmaskinen är det bästa stället att förvara en hypotetisk bebis på, så gör inte det, okej?

Jag funderar mycket på mitt utseende om dagarna. Tycker inte att något i garderoben är jag längre. Inte för att jag vet vem jag är. Men allt känns bara fel. Hade det varit rimligt (och miljövänligt) hade jag köpt en ny garderob. Inte för att jag vet vad jag skulle köpa visserligen.
Går och fönstershoppar om dagarna för att ha något att göra och känner mig bara förvirrad. Vad tycker jag är fint?
Vem är jag?

Jag tog bort mina påbyggda naglar häromdagen.
Tycker jag ens det är fint med naglar längre. Gör jag det för att det är något jag vill, eller för att det blivit något jag bara gör.
[…] Jag har inte varit hos frisören sedan innan Henri föddes och det är verkligen dags egentligen. Men jag vet inte om jag orkar lägga en massa timmar på det just nu.
[…] Ja, ni hör ju. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag saknar att känna mig fin. Bara det att fin kanske är något annat just nu. Eller är så är det inte det.
Trodde jag skulle komma till någon slutsats när jag skrivit ner allt det där, men är om möjligt ännu mer förvirrad. // Egoina

Egoina är förvirrad till max.
Vem är hon?
Vad vill hon?
Vill hon någonting?
Blond? Inte blond?
Naglar? Inte naglar?
Kläder? Inte kläder? (Eller ja, inte ”inte kläder” utan vad för kläder, nya kläder?)

Är det här en vanlig fas att hamna i när man fått barn?
Frågar åt en kompis (min kompis Egoina då alltså).
Har ni några tips och trix?

Vissa samarbeten blir man lite extra glad över. Som detta som handlar om en av mina absoluta favoritprodukter som jag använt nästan dagligen i flera år – Beauty Flash Balm Creme från Clarins!
Just nu har Skincity 25% rabatt på hela Clarins sortiment. Klicka här för att komma till Skincity!
Jag ska prata mer om min favoritkräm, men först två sprillans nya systerprodukter. // Egoina

Egoina gör ett samarbete med Skincity där hon denna gång specifikt marknadsför Clarins sortiment.
En av Clarins produkter omnämner hon som ”en av sina absoluta favoritprodukter”, men har man hängt i influencersvängen ett tag så vet man att vad som helst kan kallas för favoriter så länge det betalas bra.
Så…skulle detta vara ytterligare ett sådant exempel?
Jag tänkte att, om det här nu är en sådan favorit så borde Egoina ha skrivit om den tidigare.
Om hon inte gjort det så skulle det här samarbetets lovord vara ungefär lika mycket värt som varje gång Bianca Ingrosso pratar parodisk brittisk engelska och kallar allt och inget för ”amazing” och för sina ”favoriter” som hon både är ”kär i” och ”dör för” på en och samma gång.

Sagt och gjort, jag gjorde en sökning i Egoinas blogg och här är resultatet.
(Innan ni läser vidare – tror ni hon klarade testet?)

Det gjorde hon. Med råge!
Hon har skrivit om den både 2018 och 2019 och nu igen då, 2022 när företaget ska ha uppdaterat produkten med en ny och bättre formula.

Det här fick mig att på riktigt bli nyfiken på den här Askungekrämen.
Och nu när det är 25% rabatt också…
Fasen alltså…
Jag ska nog ta och ”klicka hem den” som en riktig flunsa.
Ett riktigt bra och trovärdigt reklaminlägg av Egoina.
Kul att se!!!

Egoina har postat bilder från sin resa till Norge, lägger upp den här bilden och skriver…

Va fan?
Jag googlade…

???

Jag gick helt upp i att vara gravid. Något som jag samtidigt skämdes över. Jag har kanske fel, men det känns som att det på sistone blivit coolt att vara casual och utåt sett lite likgiltig till sin graviditet. Att bli uppslukad och längta efter bebisen är töntigt. Man ska vara ärlig med att det är piss. Alla hatar att vara gravida, vill inte ge upp sina barnfria liv och har svårt att känna något för sin bebis.

Men om man inte tycker det är piss då?

Kan bli lite ledsen att jag känt så nu i efterhand. Att inte vara cool är också tillåtet.

Och det här med att man ser ner på kvinnor som ”bara är mammor” eller har sina barn som sitt största intresse. Så förminskande? Låt folk tycka, känna, leva som de vill. You do you. // Egoina

Egoina sammanfattar sitt 2021 som till stor del gått ut  på att försöka bli gravid, bli gravid, dölja gravid, offentliggöra gravid och sist men inte minst, sluta vara gravid och istället ha orsaken till att hon var gravid på utsidan istället. 

Hon beskriver sina känslor kring graviditeten och att hon helt och fullt gick upp i den. Och skämdes, eftersom det tydligen är coolare att vara lite ”casual, ointresserad” av att vara gravid.
Varför är det så? Hänger det ihop med barnlängtan?
Finns det något samband tror ni?
Ju längre och mer man längtat efter att bli gravid, desto mer går man upp i sin gravidietet?

Jag vet ju inte utan ställer mest frågan. ???‍♀️
Jag tycker ämnet är intressant.
Jag har gått helt upp i min hund, men det räknas nog inte. ?

Själva handlandet gick sådär. Henri blev gnällig och en tant var irriterad för att jag var i vägen och gav mig en sur kommentar. Men vet ni, jag blev inte obekväm eller kände mig till besvär. Jag och min vagn får lov att finnas! Såklart ska man försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det och så är det. Bad om ursäkt till tanten och var jättetrevlig och då blev hon snäll. // Egoina

Egoina har träffat på en suris-tant i mataffären, som tyckte att hon och hennes barnvagn med sonen Henri i var i vägen. 
Istället för att bli sur tillbaka så var Egoina extra trevlig och bad om ursäkt till tanten, som då smälte som ett isberg i någon av alla Greta Thunbergs mardrömmar.

Ibland kan det vara direkt provocerande att vara extra trevligt mot någon som beter sig illa, och ibland fungerar det precis så som Egoina beskriver det.
Har ni någon taktik?
Snäll eller skäll? 🙂

Bebisen behöver ett namn och vi kan inte bestämma oss. Just nu har vi två kandidater och några bubblare det står mellan. Han heter ett nytt namn varje dag på test, men det känns aldrig 100. Tänk om det aldrig känns 100? Ljuger folk när de säger att de bara ”visste”? Det känns så tråkigt att vi inte bara vet. Att det inte är självklart. Är det det för alla andra? Eller bara väljer man något till slut? // Egoina

Kärt barn har många namn, sägs det.
Eller så har det inget namn alls, som i Egoinas fall.
Så sent som i måndags så var familjens nytillskott fortfarande namnlöst, och följarna fyllde kommentarsfältet med alla sina bästa förslag.

Här är några av dem:
Henri eller Henry
Morris
Lucas
Valter
Theo

På Instagram story får Egoina frågan om vilka namn de väljer mellan, vilket hon inte vill svara på.
De vill inte ha någons åsikt om eventuella namn innan de bestämt sig, och hon vill att det ska vara 100% deras beslut. Hon är redan så velig och lättpåverkad och att få meddelanden om att någons elaka lågstadielärare hette samma hjälper inte.

Så länge de inte väljer namnet Henri – med uttal ”anriii”- så har jag inga som helst synpunkter. ?

I alla fall. När bebisen äntligen blivit lugn kom det in frukost till oss. Har hört så mycket om denna bricka, men alltså den var ju hemsk? Okej, ska inte överdriva. Inte hemsk. Men att dessa mackor skulle vara så goda förstår jag inte. Det är ju toastbröd med pålägg? Orostat toastbröd dessutom. Inte ens ett värkarbete på över 30 timmar kunde rädda det. // Egoina

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt Egoinas beskrivning av den efterlängtade frukostbrickan.
Av de beskrivningar jag tidigare hört och läst så framstår den här flaggprydda brickas innehåll som någonting värdigt, både en och två stjärnor i den röda Michelinguiden.
Egoina var SÅ besviken! OROSTAT ROSTBRÖD! Vilken styggelse.

När det var frukost andra dagen hade vi knäckt koden. Vi hade hittat en brödrost vid partnerkylen och kunde rosta de stackars toastmackorna och vi möblerade om så att vi kunde sitta bredvid varandra och streamade Nyhetsmorgon. // Egoina

Dagen efter pekade mungiporna lite mer upp mot taket.
De nyblivna föräldrarna hade nämligen lyckats leta reda på en brödrost, som dessa bleka skivor bröd fick sola i.
Slutet gott, allting gott. Alla verkar nöjda och glada.

Ni med erfarenhet av den här omtalade brickan…
Vad är er erfarenhet?
Jag vet bara att den soppa jag serverades efter min blindtarmsoperation var allt annat än minnesvärd.
Ingen flaggbricka med andra ord alltså..

Mmkaay. Slut på bebisinlägg för idag. Tror jag. 🙂