Elaine Eksvärd:

Jag har byggt upp ett galet beroende sedan Iphone kom till världen för 10 år sedan. Sen att det till viss del är mitt jobb och att jag dessutom har det som verktyg i mitt opinionsarbete mot sexuellt utnyttjande av barn gör inte saken lättare. Jag ”måste” läsa färdigt artikeln om utsatta spädbarn, ”måste” kolla inkorgen på treskablinoll, ”måste” skriva ett inlägg om att lära barn integritet innan jag lägger ifrån mig luren och ska sova.
Ni hör ju. Det är inte klokt.
Jag kan inte själv.
Jag behöver hjälp.
Vet ni var man söker hjälp för att bli av med mobilberoendet?//Elaine

Elaine beklagar sig över sitt mobilberoende som hon inte är människa att bryta själv och hon verkar må riktigt dåligt av det.
Men frågan är vad hon egentligen mår dåligt över – och här riskerar jag att låta som en riktig missbrukare som bara vill motivera ett fortsatt användande av ”drogen”.

Mår hon dåligt över att telefonen får henne att bli en sämre människa/mamma/fru/vän eller mår hon dåligt av känslan av misslyckande då att hon inte lyckas till 100% att vara utan telefonen?
Om hon inte gav sig själv ett så stenhårt och kompromisslöst förbud så skulle kanske inte känslan av misslyckade vara så utpräglat?

Jag är absolut mobilberoende och har den gärna med mig men det betyder inte att jag sitter med den hela tiden, men jag skulle bli betydligt mer stressad av att inte enkelt kunna kolla så ingenting hänt som behöver mig uppmärksamhet.
Om jag kollar telefonen när jag går på toa eller liknande så kan jag ge min fulla uppmärksamhet till annat sedan, istället för att sitta och undra om någonting hänt.
Vet jag att mailen är tom så slappnar jag lättare av än om jag inte har någon koll alls.

Är jag en beroende med mängder av ursäkter eller känner ni likadant?

Elaine Eksvärd:

Samir och Viktor fixade en finalplats till Melodifestivalen. Folk tappar hakorna. Men vänta bara tills influencers väljer att gå in i politiken och ta över kommuner. Hur många kryss tror ni att Samir skulle få mot en kommunalpolitiker som tävlar i samma politisk gren. Sveriges en gång i tiden mest populära minister var Anders Ygeman. Då när jag hamnade i polemik mot honom i en debatt om att lära barn integritet så hötte nån med fingret åt mig och sa ”han är en väldigt populär politiker Elaine, han har 31.000 likes på facebook”. Herregud. Är det så många likes som krävs för att man ska anses vara respekterad politiker så kommer ju vilken influenser som helst sopa mattan med dessa populära politiker. Bara någon bestämmer sig för att ta den plattformen.

//Elaine

Elaine diskuterar influencers och vilken makt de faktiskt har – oavsett om man vill erkänna det eller inte.
Kanske att jag borde ta henne på orden och ge mig in i politiken?
Bloggbevakningspartiet till riksdagen 2018!
Valet beräknas äga rum söndagen den 9 september i år så jag har ju gott om tid på mig att finslipa detaljerna. Kunde Ny Demokrati skapas och ta sig i i riksdagen på bara några månader under 1991 så kan väl jag?
De hade inte sociala medier till hjälp på sin tid så det här borde ju vara lite av en piece of cake för mig.
Den slagkraftiga dänga som ska förknippas med mitt parti är så gott som komponerad och klar i mitt huvud så nu ska jag börja skissa på mitt partiprogram.
Än så länge har jag fått ihop det här:

Bloggbevakningspartiets hjärtefrågor:
– Bättre selfieljus på skolorna
– Möjligheten att skriva prov via Snapchat
– Antalet följare på Instagram ska kunna användas för att höja elevens snittbetyg
– Förlängd lunchrast så att alla elever hinner fota av sin mat och även äta den
– Extra eluttag så att ingen någonsin behöver vara med om att mobilen, datorn, iPaden eller kameran får slut på batteri och således missar någonting bloggvänligt
– Möjligheten till flextider så eleverna hinner gå på bloggevents
– Slopa gympan så att ingen någonsin behöver riskerar att få sitt smink eller omsorgsfullt lockade hår förstört
– Att åldern för att få rösta sänks till 16 år eftersom det är den största målgruppen för det partiet och dess hjärtefrågor

Får jag din röst så lovar jag att länka till din blogg!!!

Elaine Eksvärd:

Ja, inte alla givetvis men vissa…
Elaine har nämligen stött på ett praktexemplar av sällan skådat slag som hon berättar om i ett blogginlägg.
Hon har kontaktats av en man som tydligen känner sig så pass hotad och provocerad av att kanske inte få fortsätta med sitt pedofilande i fred att han gör allt för att stoppa henne och Treskablinoll.
Som en dålig kopia av Janne Josefsson har han ringt runt till varenda förskola och expert i förskolebrevet eller idrottsbrevet i ett försök att inte bara svartmåla Elaine utan även för att rentvå hennes pappa.
Är de kanske till och med kompisar? De verkar ju sannerligen vara av samma skrot och korn.

På sin Instagram har Elaine lagt upp en ljudklipp med den här ”Pedofilernas Florence Nightingale” men eftersom jag inte riktigt vet om jag får lägga upp det här så får jag istället hänvisa er dit för att ta er en lyssning. (HÄR hittar ni inlägget)
Någon borde ju rent krasst känna igen den här rösten med tanke på hur många läsare jag och Elaine har tillsammans och ju fler som lyfter fram frågan och länkar till hennes inlägg desto bättre är det.Här har vi alltså en man som känner sig pass hotad och provocerad av en kvinna som jobbar MOT pedofili att han lägger ner timmar, dagar och säkert veckor på att smutskasta henne.

Hur obehagligt, tragiskt, läskigt och fruktansvärt den här mannens beteende än är så tror jag knappast att Elaine hade kunnat få en tydligare indikation på att det arbete hon, Patrik och resten av Treskablinoll gör börjar ge resultat.
Pedofilerna måste känna sig rejält omskakade och provocerade, varför skulle de annars skicka ut den här dåren på ett korståg i akt och mening att försvara sin rätt att begå övergrepp på barn?

Så in och lyssna!
Nog fasen borde vi kunna skaka fram den här människan ur sin håla och få en identitet på honom?
På Elaines blogg hittar på adressen dit du ska maila om du känner igen rösten.

Elaine Eksvärd:

Men jag förstår inte! Hur kan det få gå till så här?
Hur är det möjligt att samhället inte kan skydda den här pojken utan att han vecka efter vecka tvingas iväg till sin pappa som misshandlar honom och runkar framför honom?

Jag förstår att mamma riskerar att förlora vårdnaden om sin son om hon förhindrar umgänget – vilket i sig är så sjukt att jag knappt kan vet var jag ska göra med mig själv – men det måste ju finnas någonting man kan göra? 
Det måste det? Det KAN inte få gå till så här i ett samhälle som gång på gång klappar sig på axeln över det sociala skyddsnät som vi kan erbjuda och som fångar upp som är på glid.
HUR kan detta samhälle utsätta ett barn för det här?

Wigwag – som är portad från min blogg sedan länge – lämnar en kommentar inne hos Elaine och för en gång skull måste jag erkänna att han faktiskt har en poäng här.
Det är inte så här det ska gå till men vad ska man som förälder göra när staten så monumentalt fallerar i att beskydda ens barn?
Vad gör man?

Vad hade ni gjort?