Elaine & Blondinbella:

Blondinbella skrev ett inlägg där hon – efter att ha läst Elaines bok – rannsakat sig själv gällande barns integritet eftersom hon gjort vissa saker som Elaine anser vara fel och kränkande mot sina barn.
Då tog det hus i helvete bland kommentarerna hos henne och folk gick på Elaine jäkligt hårt och använde hennes erfarenheter och trauman emot henne.
Jag skrev ju själv om det HÄR eftersom jag reagerade på hur Blondinbella formulerade sig och ni diskuterade i kommentarsfältet men på ett betydligt mer civiliserat sätt än hos Bella och även Elaine.

Nu har Elaine sagt ifrån i sin blogg:
– Ni ska aldrig mer få förstöra en dag för mig. Mina barn, min man ska inte bli fråntagen sin mamma eller fru en endaste dag för att ni är elaka mot mig. Blir det en dag till så slutar jag blogga. Livet är för kort och dagarna med dom jag älskar är för dyrbara för att idioter ska få skriva vad fan som helst. 

Gör hon rätt i det?
Eller behövs den här typen av debatt för att meddelandet till slut ska nå igenom, även om vägen dit är smärtsam?

Elaine:

Elaine ställer en fråga i sina blogg som får mig att verkligen le från öra till öra och jag VET att när min mamma läser det här inlägget så kommer hon skratta gott.
Inlägget handlar nämligen om att Elaine under lång tid hade bestämt sig för att bli lesbisk efter att blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa under många år men att den idén så klart försvann så fort hon träffade sin blivande man.
Hon frågar sina läsare om de någonsin tänkt i de banorna och det tror jag nog att många gjort.
Herregud, man var ung, vilsen med noll koll på vem man var..

Min mamma frågade faktiskt mig rakt ut en gång om jag var lesbisk.
Jag blev nämligen av med oskulden relativt sent och var ganska ointresserad av sex i min uppväxt så när jag kom hem och hälsade på från USA efter 1.5 år och jag fortfarande var oskuld – sånt pratar vi öppet om hemma så klart – så ställde mamma mig mot väggen:
-Camilla, jag bryr mig inte om ifall du är bisexuell eller om du är homosexuell men det som gör mig arg är ifall du är det men inte vågat berätta det för mig för du tror att jag ska tycka något om det.
-Mamma, sa jag..
Jag är inte homosexuell och jag är inte bisexuell…jag tror nog jag är asexuell..

Haha.. det var jag inte men det här är en av de mest minnesvärda konversationerna jag någonsin haft med min mamma för hon var SÅ allvarlig.. =)

Har NI haft en period då ni tänkt ”jag kanske är hetro/bi/homo”?