Det är också underbart med vänner som alltid gör sig till för en, klär upp sig och kastar sig in i det djupa utan att passera småprat. Inte en tråkig sekund med dom, ville aldrig att den ljumma sommarkvällen skulle ta slut. // Elsa Billgren

Elsa Billgren har postat ett blogginlägg med några meningar som hennes läsare hängt upp sig på, nämligen de här ovan. 
Elsa beskriver hur hon möter upp två vänner för middag, där den ena är Sandra Beijer och den andra är den gemensamma vännen ”Lizzi”.
Just formuleringen ”gör sig till för en, klär upp sig” som de flesta reagerat på, eftersom de tänker precis tvärt om. Att riktig vänskap är den där man kan dyka upp som man är, utan krav på varken vippiga kjolar eller smink, där man får vara precis den man är utan krav på något extravagant alla gånger.

Elsa har svarat två kommentarer men jag upplever att hon bara snor in sig mer och mer för varje tangenttryckning.

Jag fattar inte, tror Elsa att vänners förmåga att finnas där för varandra, vara förväntansfulla och generösa med sig själva är avhängt vad man har på sig? På huruvida man har lypsyl eller läppstift på läpparna? Blir Elsa lite besviken om vännernas hår inte är nyfönat när hon minsann använt papiljotter ?
Så otroligt ledsamt i så fall, men jag tänker att hon nog bara inte fattar vad som menas här. Eller är det jag som inte fattar vad hon menar? 😊

Vad är er tolkning?

Elsa Billgren har skrivit ett inlägg om sitt nya hus på Gotland, som hon och maken Pontus är i full färd med att renovera, eller jag vet inte om det är en renovering de gör, utan det känns snarare som att de bygger det huset från grunden och det gamla huset får vara med på hörn när det passar.

Jag fnissar lite när jag läser Elsas trollska beskrivningar av hur hon svävar runt på tomten och bekantar sig med trädgården, ljuset och känslan. Hon studerar hur solen dansar genom lövverket, hur färgerna skiftar under dagen. Man kan nästan höra harporna spela i bakgrunden.
Kanske går hon en kurs i trädgårdsdesign? Eller sitter hon med en kopp te och bläddrar i böcker om ängsblommor, allt medan älvorna nickar godkännande?

Under en bild skriver Elsa om stenmurar som får komma fram, ängar som får fri sikt och små hemliga hörn som ska utforskas.
Alltså, det här är inte för mig. Jag avskyr trädgårdsarbete och skulle gärna lägga asfalt på hela den lilla gräsmattan som vi har i det nya huset. Här utforskas inte mer än nödvändigt, men alla är ju olika, och det är här jag klickar mig vidare in i Elsas kommentarsfält.

Att klicka sig in i Elsas kommentarsfält är som att kliva in i en helt annan värld. 
En värld, fylld av magi, drömmig dimma och lövverk som viskar hemligheter. Som en varm filt av pepp och poesi – och jag är rätt säker på att det finns älvor även där, kanske med en liten kör av koltrastar som bakgrundsmusik.
En läsare tycker att alltsammans är magiskt, medan en annan skriver att ”Hit kan dina tankar flyga när det är grått och mörkt ute!” och jag får för mig att de planerar att åka till Gotland, stå i ring runt huset och sjunga ”Kumbaya”.
Själv planerar jag att tidsinställa kvällens öppna spår och sedan smälla ihop datorn.

Hepp.. (eller gå i magisk fred)

Medan vi andra drar på oss urtvättade t-shirts och mjukisar på sista versen för att renovera, går Elsa Billgren och köper ett par sprillans nya hängselbyxor för 2 000 kronor – att bland annat måla väggar och golv i Gotlandshuset med.

Gudars skymning.
Det är som om jag skulle gå och köpa en ny, svindyr tröja enbart för att ha på mig när jag tonar håret i kväll.
Kanske handlar det om att vara lite mer SoMe-kompatibel, någonting jag inte behöver oroa mig för. 😉

Galet i mina ögon.
Vad säger du?

Tack för tips!

🚲 Det första löftet, om att utforska våra nya kvarter på När, går bra.

📖 Läsningen går också bra. Jag är halvvägs igenom Anna Karenina och tar varje stund jag får till att läsa. Det går inte jättefort, men det går framåt.

📱 Att vara mindre i telefonen har gått riktigt illa. Jag måste skärpa mig! Kanske lägga den under en kudde och glömma bort den. Men jag älskar att titta på bilder, skapa mappar för rummen i nya huset och för trädgården. Spara ner recept och inspiration. Prata i dm med kompisar som ligger på stränder i Grekland och lapar sol. Kanske är det kört för mig och telefonen. Då får det väl vara så.

📷 Det sista löftet, att fota mer analogt, går bra. // Elsa Billgren

Elsa Billgren rabblar upp löftena hon gav sig själv inför sommaren och rannsakar sig själv och berättar hur det går.
Alla löften förutom det att vara mindre i telefonen verkar gå bra, men telefonlöftet är under all kritik.
Brukar ni ha löften? Ni vet, nyårslöften? Sommarlöften?

Jag har inte det, utan jobbar i så fall mer med ”mikrolöften” eller mer ”diffusa” och som inte går ut på att börja om nästa måndag eftersom man misslyckats med den här veckan – och det inte är mer än tisdag.
Att vara snäll mot mig själv – det är mitt enda löfte jag kan komma på, och än så länge går det ganska bra.
🙂