Idag är första dagen på vårterminen. Även om termometern visar -12 och jag sitter här på ett café med grönt ingefära-te och jobbar i tjockstickad tröja så är det början. Ner med pannan i allt det nya och när vi tittar upp kanske dikena kryllar av krokus.
Det är en speciell känsla att vara utan längtan. För om jag ska vara ärlig vill jag inte vara någon annanstans än här prick just nu. Den första dagen, ren och blank. Det är då man byter nummer, skriver rubrik, drar penseln på en vägg och tittar in i de där ögonen på en nyfödd. Så nytt, spännande, rent. Men ändå bekant på något vis. // Elsa Billgren
Det är en speciell känsla att vara utan längtan, skriver Elsa.
Kan ni identifiera er med den? Jag både kan och kan inte, på en och samma gång. Jag vet inte om jag någonsin varit utan längtan. Jag trodde inte det, men ju mer jag älskar det jag gör, ju mer älskar där jag befinner mig i denna stund, desto mindre längtan efter annat finns där.
Tänk att vara helt utan längtan. Det måste vara en frihet, men på samma gång, är man då inte rädd för att bli uttråkad? Eller är det när man blir nöjd eller uttråkad som längtan väx till liv igen?
Det låter mer som någonting jag skulle vilja ha. Att våga längta, samtidigt som man är helt i nuet och njuter av det man gör. DET skulle jag vilja gå en kurs i. Tror ni de har någonting sådant på Bara Vara? Vågar man be om en rabattkod?