Ska du göra något helt nytt?

Jag bjöd ut en mamma från skolgården som jag har gemensamma vänner med på ett glas vin på torsdag och hon tackade ja så det ska bli kul och spännande! En ny grej jag testar är att vara modig med nya vänner. Jag har helt enkelt lärt mig med åldern att det är det enda sättet. Gamla vänner som det är enkelt och självklart med kommer alltid finnas där för man är nästan som syskon i kärleken. En del halvnya vänner glider kanske längre bort i vuxenheten och det kan ju kännas sorgligt men jag försöker tänka att det istället ger plats för nya vänskaper, som kanske passar alldeles utmärkt i ens liv här och nu. Gemensamma faktorer som gör att det blir lätt att kroka i varandra fastän man knappt setts tidigare. Man måste ju testa! Vågar ni bjuda ut en nya kompis eller är ni inte lagda åt det hållet alls? // Elsa Billgren

Vad gör man när man inte dricker vin?
Bjuder på kaffe-dejt?
Det där att fråga om man ska gå och ta ett glas vin är så enkelt och avdramatiserat, men om minst en av dejterna – jag då – inte dricker vin så får man pröva något annat.
Kanske det jag fast i ”restriktionsträsket” fortfarande, för min startsträcka till allt sådant här känns SÅ lång, men kanske att man skulle testa på att våga ändå?
Har ni bjudit ut en ny kompisbekant dejt? Jag älskar Elsas initiativ!

Jag har inga barn att följa med till skolan för att ragga föräldrar med, så det gäller att tänka utanför boxen. 
Vad är era tips?

Så kanske lite mer mänskligt umgänge och lite mindre Diamond Painting? 😉

Visa det här inlägget på Instagram

Igår postade Elsa Billgren det här reklaminlägget för företaget CeraVe, där hon marknadsför deras produkter.
Återvinning i all ära, jag hejar på både källsortering och att sortera papper och plats separat, men jag vet inte riktigt om jag tycker att Elsas inlägg är riktigt lika bra.
I alla fall hade jag nog inte tyckt det om jag var det betalande företaget i det här fallet.
Elsa har nämligen återanvänt ett reklaminlägg från förra sommaren, där hon använder exakt samma bild ur bildserien, istället för att använda en som i alla fall skiljer sig lite från förra sommarens köpta inlägg.

Det här inlägget publicerade Elsa nämligen den 4 augusti 2021.
Hon må har ändrat lite i texten, men den ansträngningen måste väl ändå räknas som marginell med tanke på vad hon förmodligen tar betalt för reklaminlägg.

Visa det här inlägget på Instagram

Hur lat får man bli?
Som betalande företag, hur nöjda hade ni varit med det här?

Tack för tips!

Hej och glad fredag! Idag tänkte jag berätta om mitt klädprojekt den här hösten. Jag har nämligen bestämt mig för att göra något jag aldrig gjort förut, testa en kapselgarderob! En liten skara favoritplagg som alla går att kombinera, i bra material och klassiska snitt, blir tillsammans vad jag kommer bära i höst. Runt 20 plagg, några smycken och ytterplagg, i en stil jag verkligen gillar. Plus några festplagg för tjusigare tillfällen. // Elsa Billgren

Elsa Billgren har bestämt sig för att testa att ha en ”höstig” kapselgarderob.
Hon har valt ut runt 20 plagg som går att matcha med varandra, och det är endast dessa 20 plagg som hon får använda.
Intressant fenomen. Elsa skriver att hon känner sig fri, och bjuder på hur hennes klädskåp såg ut i vintras, och hur det ser ut nu när det bara innehåller hennes kapselplagg.

Hennes följare verkar älska konceptet och jag är inte den som är den, trots att jag inte är bekant med det sedan tidigare. 
Det ska bli intressant att se hur hon lyckas med sina 20 plagg.

Jag hamnade på ett avsnitt med avundsjuka som tema och kände igen så himla mycket tankar som jag gärna skulle vilja diskutera här med er. Hannah berättade om två vänner (gissar att det är Sigge och Malin det handlar om) som skulle flytta till New York och avundsjukan sköljde över henne. Ni vet hur det är, någon man tror man haft där man alltid haft den gör helt plötsligt ett stort val, en förändring, utan en och det känns som att man står kvar stilla. Suget efter att få känna exakt den känslan själv gör att istället för att säga det man känner så försöker hjärnan trolla fram problem. Det kan liksom inte få vara så där lätt och vackert härligt roligt som den här personen verkar få det till. Kanske måste man berätta något om sig själv, när man själv gjorde något liknande, eller fråga om det kanske finns något som känns läskigt eller svårt med det hela? Att unna någon en stund av en lyckad tanke verkar svårt. Jag känner igen det hos mig själv och skäms akut å mina egna vägnar. // Elsa Billgren

Elsa håller på att lyssna ikapp på poddar från 2017 – ett år hon inte alls lyssnade på dem – och i just det här inlägget resonerar hon kring ett avsnitt av Fredagspodden.
Alltså, Hannah Widell och Amanda Schulmans podd, som lagt ner och återuppstått lika många gånger som influencers reste till Marbella i somras.
Ämnet är avundssjuka.
När någon annan gör någonting häftigt och stort som får en själv att känna som en trygghetsnarkoman i kvicksand. (mitt uttryck, inte Elsas)
Att man då försöker problematisera det hela, istället för att bara glädjas med personen och ändå fortsätta vara nöjd med sina egna val. (så till vida att man ÄR det, tänker jag…)

Finns det någon som inte kan känna igen sig i det här?
Hand upp?