Nålen i höstacken

Här under utspelar sig en konversation jag hade på Facebook Messenger med en av mina kollegor häromdagen när jag insåg att hon kom från samma ställe som min bästa vän.
Några namn och så är utbytta men ni fattar upplägget.
Och min fråga är:
VARFÖR bryr vi oss så mycket om att hitta gemensamma nämnare, framför allt på sociala medier?
Gemensamma vänner på Facebook verkar vara det som skiljer ”totalt pålitlig” från ”galen främling.

Men säg ATT jag och min kollega kommit fram till att min bästa kompis mammas släkting eventuellt hängt med kollegans mamma som ung?
Jaha? Och sen? Vad ska vi göra med denna information?
Den är helt och totalt värdelös och betyder INGENTING för någon av oss och ändå la vid en god stund på att gräva i denna ointressanta högstack.
Varför?
Varför gör vi så?
Jag säger ”vi” för du har också gjort det, eller hur! 🙂

Jag: Fasen, är du från ”Staden”? Min bästa kompis kommer därifrån juuuuu!

Anna: Hha jaaa! från ”Hjärtbyn” ?

Jag: Uh lala! Hon är uppvuxen på ”Vallen”.

Anna: ahaaa, min mamma och mormor har bott där haha
Men har sysslingar där med. Eller hade. Och en kompis.
När är din kompis född?

Jag: 1979
När är du född? Hon har yngre bröder..
=)
Ni kanske är lika gamla? Måste fan kolla när de är födda..

Anna: aaah little too old haha. Min syssling därifrån är nog född 1987
jag är född 1991

Jag: Vi är tanter. ?

Anna: haha

Jag: De är födda 1985
Han hette Andersson innan
https://www.facebook.com/xxxxxxxxx Nu heter han ”Ovanligt efternamn”
Ett mycket hjälpsamt efternamn, Andersson.

Anna: hahaha
men min mamma växte upp med en ”Sanne Ovanligt efternamn”

Jag: Mammans flicknamn så det är säkert sås släkting.
Så jävla kul att den här ”nålen i höstacken-leken” för att hitta gemensamma nämnare fortfarande engagerar en..

Anna: Hahah men ja
när jag jobbade på Sergel (bion) hörde jag att några kunder var från ”Staden”. Jag sa: Nämn en person så lovar jag att jag känner den (typ)
hade sån tur att det blev så haha

Jag: Jag fick höra den i USA en gång… Oh, Sweden! I know a Johansson there. Do you know them? Ma ba: EH, japp sir! Yes I do!

Anna: Men hon är född 83. Hennes snubbe är 82a tror jag

Jag: Haha….fortfarande yngre än jag. ?

Anna: Haha men det är ju ändå inte omöjligt ?
dock hade vi nog haft dem som gemensamma vänner då

Jag: Ja, så den sket sig också. Vi får helt enkelt inse att vi mer eller mindre är facebook-främlingar.

Anna: Haha vi är ju kollegor

Red stage curtain with arch entrance

Bara glad och nyfiken helt enkelt…

Dr Status är en av mina absoluta favoritgrupper på Facebook då man aldrig vet vad som kan dyka upp där.
Som det här inlägget..
En glad och nyfiken man som inte är det minsta creepy men som gärna vill köpa bröstmjölk – och gärna idag!

Finns det något bättre sätt att fira in Valborg på än genom att gå till brasan, lyssna på lite ”Vintern rasat” framförd av en smått frusen kör och eventuellt köpa en lott eller två där högsta vinsten är en Twistpåse, innan man drar sig tillbaka hem till värmen och kryper upp i soffan med en rykande varm kopp Irish coffee gjord på vispad bröstmjölk?
I think NOT!

Kan man ens vispa bröstmjölk eller får man nöja sig med en White Russian gjord på bröstmjölk? 

ICAs Anna-Sara är tillbaka

Hon har legat lite lågt den sista tiden, men helt plötsligt dyker hon upp som gubben i lådan med vegetariska grilltips!
Vi har tur som har Anna-Sara för annars hade det nog varit fler än Tord som riskerat att bjuda på frysskadat gräs så här i början av grillsäsongen.
Det tar ju ändå ett tag att få till finessen på grillen efter att den skamset stått undangömd längst inne i källarförrådet hela vintern – ja, förutom här hemma då eftersom M envisas med att grilla mer eller mindre året om, om det så ska ske med tumvantar på.

Själv är jag mer för att använda engångsgrillar som man sedan täcker med en färdigmarinerad flintastek på samma sätt som när man klär en tårta med sockerpasta.
Tekniken är snarlik!

Men på tal om grilla.
M var utbjuden av några kollegor förra helgen och jag måste erkänna att jag inte lyssnade så där jättenoga på var de skulle gå någonstans men det var något grillställe eller liknande..
Helt plötsligt får jag en bild från M. Jag tänker inte lägga upp den här utan man får klicka sig vidare om man vill se den för den är ganska….osmaklig…
KLICKA HÄR FÖR BILD.  
Jag har svårt att äta fisk som serveras med huvudet kvar där man blir utstirrad av ögat som blänger på en från tallriken, men det här var på en HELT annan nivå.
Jag VET att det är härifrån köttet kommer och om man inte kan tåla den vetskapen så kanske man inte ska äta kött, men det här var bara lite för makabert.

För er som sett fotot så tänkte jag måla upp en lite annan bild.
Skulle jag täcka THK i kolasås så skulle han se nästintill identisk ut med det som är på bilden. 🙂
Bortsett från gaffeln i ryggen då…

Vegoburgare någon?