Umeås finest – Gabriella Joss Possler – har svarat på en fråga i ett blogginlägg om att vara ”lättklädd” och de reaktioner detta kan leda till ute bland folk.

Jag har faktiskt inte tänkt särskilt mycket på hur andra ser mig. Jag och min bästa vän pratar ofta om att livet är för kort för att bry sig om andras åsikter. Jag lägger noll värdering i om andra har grön ögonskugga, enorma läppar, hår ner till knävecket, är utan ögonbryn, klär ut sig i tomtedräkt.. Alltså jag bryr mig genuint inte hur någon annan väljer att se ut eller väljer att klä sig. Jag har fullt upp med mitt egna  ;p Och om någon lägger värdering i hur jag klär mig och tycker att det på något vis är fel eller liknande så tycker jag att det säger mer om dom än om mig. Då har man för lite att göra. Jag skulle aldrig heller låta bli att klä mig som jag vill bara för att män där ute ser mig som ett köttstycke. // GabJoss

Gabriella har skrivit ett jättelångt svar till frågan men jag tar bara med den här biten om hennes kompis, eftersom hon får en ganska märklig kommentar om just henne.

Du och din bästis är ju väldigt lika i stilen med att visa bröst och båda är snygga osv. Hur är du med svartsjuka att din man säkert skulle kunna ligga med din bästis om han inte var med dig? Är det en jobbig tanke typ att han kanske fantiserat om henne osv?

Vad handlar detta om?
Att sätta griller i huvudet på Gabriella, för att hon ska bli svartsjuk och misstänksam? Eller är kommentaren skriven av någon som inte gillar kvinnor som klär sig som Gabriella och hennes kompis?
Jävla märkligt, eller?

Det är många influencers som skriver om nyårslöften, böcker de ska läsa under 2024 och platser de ska besöka. Inte sällan handlar det om personliga löften, saker de ska göra för sig själva, saker att bli bättre på som det är inte så mycket ”alltid” och ”aldrig” utan mer ”ska göra mer eller mindre av”…
Gabriella Possler är en av de som skrivit ett sådant inlägg så jag tänkte att vi kan kika lite på hennes lista.
Det här är alltså en sammanfattning av inlägget, så vill du läsa det i sin helhet så hittar du det HÄR på hennes blogg.
Rubriken på inlägget är ”Nytt år och tillbaka till gamla rutiner” vilket skvallrar om att det inte är några sensationella nyårslöften, men ändock någonting som kan liknas vid nyårslöften.

Överst på Gabriellas lista hittar vi ”Prata snällare till mig själv” som hon motiverar så här, om det nu ens behöver motiveras?

Jag är så bra på att snacka ner mig själv. Jag borde ha gjort mer, jag borde se bättre ut, jag duger inte, jag är en dålig mamma, jag borde ha gjort si eller så, jag borde ha mer tålamod med barnen, jag borde ha orkat tyngre på gymmet, jag borde förändra detta och detta. Jag är väldigt, väldigt självkritisk och tycker väldigt sällan att jag är tillräcklig. Resultatet blir att jag stressar upp mig själv och snackar ner mig själv oerhört mycket. Jag har hela mitt liv ”blivit lärd” att jag och mitt värde baseras på mina prestationer och när man har det i ryggmärgen så är det jättesvårt att bryta.

Hålla mina träningsrutiner. 

Med åren har jag insett att det inte finns något som håller mig så välmående som fysisk aktivitet. Det ÄR livsviktigt för mig att träna och påverkar hela min dag. Så jag ska verkligen alltid göra tid för att jag ska få röra på mig.

Juica!

När jag blev gravid så kräktes jag ju av tanken på sellerijuice och liknande, hehe. Så där dog den rutinen som gjorde så mycket för min hälsa. Det finns ingen bättre start på morgonen än ett stort glas sellerijuice och så kör jag en shot efter det på ingefära, citron och lite äpple. Bästa starten på morgonen.

Avsätta tid för återhämtning. 

Och tillåta mig själv att vila då.

Sova mer. 

Som sagt – är sämst på att sova och har alltid tyckt att det är slöseri med tid sjukt nog. Men det är dags! Fyller ändå 30 om 1,5 år. Haha, vad sjukt att skriva det. Har aaaabsolut åldersnoja.

Slut på Gabjosspossiga nyårslöften.

Att sova är ju det bästa som finns, och jag kommer aldrig se det som ”slöseri med tid”.
Har man haft en sömnstörning så tar man inte sin sömn för given och vet samtidigt hur det är att lida av konstant sömnbrist som placerar en allra längst iut på den berömda bristningsgränsen.
Mitt -ishiga nyårslöfte är att läsa fler böcker och inte bara lyssna på ljudböcker, så att jag kan göra andra saker samtidigt.
Sandra Beijer har gjort en lista på böcker hon vill läsa under våren 2024 och kanske borde jag också knåpa ihop en sådan? Inom rimliga gränser då, ingen sjumilalista. 🙂
Jag har inte läst några av Camilla Läckbergs böcker utanför Fjällbackaserien. Borde jag kanske tackla hennes och Henrik Fexeus trilogi? Någon som läst dem? Kom gärna med tips på andra, men normalt läser jag mest deckare eller facklitteratur så det får gärna vara där omkring.

 

Helt genuina tips och inte alls uppstyrda och planerade inlägg – det håller man tydligen fortfarande på med på sociala medier, i alla fall om man heter Tiingelinn och GabJossPoss. Det enda syftet är att öka på varandras trafik, engagemang och följarantal, vilket fick mig att fundera över en sak…
När man gör reklam för personliga och kommersiella varumärken, som de båda gör här, borde det inte räknas som reklam då?
Det är ju med dessa personliga varumärken som de tjänar sina pengar…?

Är jag helt ute och cyklar eller har jag en poäng här?
Ni vet ju vilket av alternativen jag tycker att det är… 😉

Tänkte faktiskt senast igår på det där med ekonomi och nu i våras så ökade vår boendekostnad med ett par tusenlappar då den låsta räntan på en del av bolånet gick ut. Nu är den rörlig och ligger mer än dubbelt så högt som innan. Och under våren 2024 går en till del av bolånet ut från det låsta och blir rörlig. Går från strax över 1% till nästan 5%. Så till våren blir vårt hem ännu några tusenlappar dyrare. Det skrämmer mig så mycket och jag fattar inte hur folk överlever. Jag är inte allt för orolig än men saker och ting kan ju vända snabbt och min mardröm är att inte kunna bo kvar i huset. Som sagt… Inte allt för orolig än men det skrämmer mig ändå att allt bara blir dyrare och dyrare. // Gabriella Joss Possler

GabJoss skriver om Black Week och hur det är ”högsäsong” för alla influencers, eftersom det är då de kan dra in snuskigt med pengar. Dock skriver hon att det varit betydligt lugnare på den fronten i år, och hon spår att det har med ekonomin att göra.
Hon skriver även om sina egna tankar och funderingar gällande det här, och att hennes och makens boende blivit några tusenlappar dyrare i och med räntorna, och att det kommer stiga ytterligare till våren då ett annat av deras fasta lån går ut.

Hur mycket funderar ni på sådant här?
Har ni också en liten oro ständigt närvarande för hur framtiden kommer utveckla sig?

Jag har fått lite frågor om huruvida Gabriella Joss Posslers man Zebastian tagit bort den tatuering han gjorde av sonens hand i sin handflata. 
Den saknas nämligen på nyare bilder och videos.
Jag gjorde därför slag i saken, som den Bloggbevakare som jag är, och ställde frågan och svaret lyder som följer:

Den har helt enkelt skavts bort, och det är kanske inte så konstigt. Handflator och fotsulor är ju de hudytor som utsätts för mest ”slitage” och tatueringar där verkar försvinna ganska snabbt.
Så Zebastian har alltså inte medvetet tagit bort den, utan den har nötts bort helt enkelt.
You’re welcome! 😁

Ps: Jag fyller år idag och har dragits med på lite överraskningsäventyr. Vi hörs i eftermiddag. 🥳

Jag har ju börjat lasra mig igen med förhoppningen att nu bli av med håret för alltid! Och det tror jag absolut att jag kommer då min vän har en extremt kraftfull och bra maskin på sin salong. Efter två behandlingar så hade SÅ mycket hår försvunnit (var exempelvis helt len där nere, iiiih så underbart) och nu efter min tredje behandling har jag höga förväntningar, hehe.
[…]

Något som jag har reagerat på nu efter min tredje graviditet är alla skäggstrån. Alltså HERREGUD vad glad jag är att denna laser som jag kör nu faktiskt fungerar. Kul att se ut som jultomten i jul liksom 😉 Nej, men hormonerna gör ju verkligen sitt och jag vet att jag är långt ifrån ensam att få hår på väldigt oönskade platser under/efter en graviditet. Har verkligen fått mycket mörka, grova strån och hade absolut inte orkat typ noppa eller raka min haka resten av livet!? Får panik av tanken. Tacksam, tacksam, tacksam för lasern! // Gabriella Joss Possler

Gabriella Joss Possler tillängnar kroppsbehåring ett helt inlägg, och sättet hon beskriver processen och sin tacksamhet till lasern får det att låta som att den botat henne från en dödlig sjukdom. 
Jag förstår att man kanske vill få bort hår lite här och där, men kan inte säga att jag någonsin tänkt på hårväxt som en av livets större katastrofer, och definitivt ingenting jag skulle lägga 50 000 kr på, när det ändå inte verkar fungera.
Gabriella har ju fått tillbaka sin hårväxt, trots att hon blev garanterad hårlöshet efter att ha betalat en salong 50 000 kr, så vad är det som säger att det kommer fungera den här gången? Hur mycket pengar är hon beredd att lägga för att slippa dra några varv med en rakhyvel lite då och då?

Hur ser ni på det här?
Gabriella tycker det är värt pengarna. Jag gör det inte.
Vad säger du?

Och nej, jag är inte gravid! Har bara en mage som inte är helt platt hela tiden. Tycker det är så sjukt att man inte ens kan ha lite uppblåst mage (eller en VANLIG!?!?! mage) utan att få frågan direkt om man är just gravid. Och vet att det inte bara är så för mig utan att det är så många som jobbar med det jag gör som får frågan direkt magen inte ser helt platt ut. Men nej, jag är inte gravid! // Gabriella Joss Possler

Då var vi där igen, när det tydligen behöver påminnas om att man inte frågor folk om de är gravida. 
Av någon jäkla anledning verkar detta fortfarande räknas som en sak som är helt okej att skriva till influencers, trots att det aldrig varit det. En okej sak att skriva alltså.
Det är så problematiskt på så många olika vis att jag tänker att vi tar den en gång till, som en liten repetition.

Fråga inte folk om de är gravida, fråga inte ”Är det inte dags för er snart?” och fråga heller inte om det inte är dags att skaffa ett syskson till den lille.
Om du inte förstår varför så kan du läsa HÄR, HÄR eller HÄR.

Den enda gången jag sett en influencer bjuda in till frågor av det här slaget är HÄR, men det får väl i så fall bli undantaget som bekräftar regeln. 

Väl hemkomna så hade vi väääärldens tjafs. Jag med mina hormoner bara brast och exploderade och vi bråkade ihjäl oss. Slutade med att jag faktiskt satt ensam på självaste julaftonskvällen med förvärkar och var så arg, ledsen, förbannad, galen, förstörd.. // Gabriella Joss Possler

Gabriella Joss Possler har publicerat sin förlossningsberättelse och den målar inte upp en alltför snygg bild av hennes man och deras förhållande, men jag antar att han godkänt att hon publicerar det här. 
Jag förstår dock inte varför man gör det, men idag kanske det förväntas, snudd på krävs, av en influencer att publicera en förlossningsberättelse och helst också en video på alltsammans, så det där med integritet och gränsdragning kastades kanske ut genom fönstret för längesedan?

Läs gärna hela Gabriellas inlägg innan ni kommenterar. 

---

---

Här nedan ser ni lite bilder från samma dag när jag hade bästis här och vi åt smörgåstårta och wienerbröd. Vi båda älskar smörgåstårta så passar alltid på att äta det med henne då min man inte alls delar samma kärlek ;p // Gabriella Joss Possler

Smörgåstårta verkar vara en sådan sak som folk antingen älskar eller avskyr, och ingenting där emellan. Jag funderar över om smörgåstårta anses vara ”white trash” av de som inte gillar det? Ni vet, tillsammans med att leka på gatan, inte ha vantar på vinter och behålla klistermärkena på Iittalaglasen?
Personligen ÄLSKAR jag smörgåstårta och gör helt ärligt den absolut bästa smörgåstårtan efter min pappas recept. Och nej, det finns ingenting ni kan säga som ändrar på det.
I vår poddstudio finns det två älskare av smörgåstårta och en som hellre slickar rent en bajamaja än äter det.
Kan det ha med att komma från en mindre stad, att det bidragit att man älskar smörgåstårta? Inte fan hade vi sushi och sådana moderniteter där jag växte upp, det var smörgåstårta och en och annan tropisk planka för den som verkligen ville festa till det.

Den röda tråden i det här inlägget är alltså Gabriella Joss Possler som älskar smörgåstårta och kommer från Umeå. Umeå räknas väl som en mindre stad väl? Så vida man inte läser av Isabella Löwengrips statistik då vill säga. Hon menade ju tidigare att 600 000 av hennes följare bodde i just Gävle, en gång när hon presenterade sin statistik, men så vet vi ju vid det här laget att det inte är en av hennes starkaste sidor.
Men tillbaka till den röda tråden. Umeå, smörgåstårta, white trash-listan, podd och tropisk planka.

Ni vet ju vad som kommer nu…
Team Smörgåstårta eller Team Slicka bajamaja?

Vid en närmare kontroll hade Umeå 132 235 invånare vid årsskiftet 2022/2023, så en betydligt större stad än den jag växte upp i.
Faller min teori om smörgåstårta här?

Jag har gjort ett litet stopp inne hos Gabriella Joss Possler, då hon låtit bloggen eka tom sedan den 29 juni. 
Det allra sista inlägget på bloggen, som postades innan sommarskuggan tog över den är ett reklaminlägg, och reklaminlägg har det inte varit ont om, även på Instagram.
Så här ser hennes flöde ut och jag undrar helt enkelt vad ni tycker om fördelningen mellan ”vanliga” inlägg och reklaminlägg.
Av 18 inlägg är 11 av dem reklam.