De gifte sig blixtrande snabbt efter att de träffats, och bestämde sig för att utöka familjen ungefär lika snabbt, så det är kanske inte så konstigt att Gabriella Joss Posslers make och nyblivna pappa redan gjort en tatuering till sin nyss anlända son. 

Han har tatuerat in sonens lilla babyhand i sin. 
En lite annorlunda variant till de lite vanligare hand och fotavtrycken från bebisen och som många föräldrar tatuerar in.

Visa det här inlägget på Instagram

Gabriella har tidigare avslöjat att bebisen kommer ha ett namn på bokstaven K, och i det här inlägget gissas det hej vilt.
Kian, Kilian, Kenzo och Knox är några av gissningarna, men även Knut förekommer ett par gånger. Någon föreslog Ketchup, men det vore väl snudd på smygreklam, eller hur? 🙂

Gabriella Joss Possler postade en video från sin förlossning på Instastory igår, ett klipp som fångats av barnmorskan.
Själv hade hon inte en tanke på att fånga någonting alls på film.
Och hon ska kalla sig för en influencer?
Varken kamerastativ eller inhyrt filmteam?
Gudars skymning! (Det här är alltså skrivet med glimten i ögat, för den som inte uppfattade det.)

Fast när jag tänker efter…
Med tanke på att förlossningsribban höjts med ungefär en halvmeter sedan Margaux Dietz – som första svenska influencer – filmade och publicerade födelsen av sitt barn, och att det nu mer är regel än undantag att allt numera ska filmas, så känns det här en smula uppfriskande.
Att Gabriella här går emot strömmen och visar att man inte alls behöver göra det, och snarare influerar till att en förlossning inte behöver bli ett offentligt spektakel, om man inte själv vill, får mig att nästan vilja ge henne en guldstjärnaeller tre istället. ⭐️⭐️⭐️

Vill man filma så gör man det, men vill man inte så går det minst lika bra.

Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har bara varit peppad på att föda barn tidigare. Har haft bra förlossningsupplevelser och känt att ”det här kan jag göra igen” efter båda barnen. Igår fick jag dock världens ångest från ingenstans. Hade svårt att dra djupa andetag och kände mig bara så… rädd? Alltså så rädd för smärtan, ovetskapen om när det hela ska dra igång, rädd för vad (haha) som ska komma ut ur mig, hur allt kommer att bli..
[…]

Känner mig så fjantig då jag verkligen haft bra upplevelser av att föda barn sedan tidigare. Men det känns bara övermäktigt på något sätt och jag känner mig inte redo. Samtidigt så orkar jag inte vara gravid en dag till och vill bara få ut min bebis på utsidan. Helt galet vad mycket blandade känslor. // Gabriella Joss Possler

Gabriella Joss Possler har inte haft en lätt graviditet.
Hon har delat med sig till läsarna om sitt dåliga mående och smärta, som mer eller mindre gjort henne säng/soffliggande.
Hon peppar sig med att läsa boken ”Föda utan rädsla” som hon blir så stärkts av att hon nästan känner att hon vill försöka föda helt utan lustgas denna gång. Att bara smärtlindra med värmekudde, vatten och tankar.
Så mycket lindrar den hennes förlossningsångest.
Det verkar vara en fantastisk bok, det är många influencers som skrivit om den och många följare som jag sett rekommendera den på sociala medier.

Jag har ingen aning om vad det innebär att föda barn, men spontant känner jag att jag skulle vilja ha så mycket smärtlindring som möjligt. 
Det ändras kanske helt när man väl är gravid och ska föda?

Hoppas att allt är bra med er! Jag mår okej men kan inte gå eller stödja alls på ena benet. Är SÅ drygt. Vad gör man? Vet att jag hade exakt samma problem när jag väntade Jason och att jag då gick till både naprapat, kiropraktor och osteopat. Kan knappt gå alls nu utan att halta och varje steg är så fullt av smärta. Blir så ledsen..
Annars är det samma visa som vanligt här hemma.. Vila, vila, vila.
Här spenderar jag majoriteten av min tid tyvärr. Blir så uttråkad och deppig av det men mår samtidigt för dåligt för att kunna göra så mycket annat. // Gabriella Joss Possler

Gabriella verkar ha en himla tuff graviditet uppe i Umeå, så varför inte gå in och visa lite stöd till henne, roa henne lite medan hon tvingas vila, vila, vila och kanske ge ett tips eller två på vad man kan göra för att bryta tristessen?

Vad brukar ni göra när ni är så där otroligt uttråkade?
Bästa tips?
Mitt är helt klart diamond painting, men inser att det kanske är en smula klurigt att göra i sängen. 🙂