Baksidan med sociala medier.. Det finns människor och läsare som inte tycker om en och kanske drar det så långt att dom faktiskt vill en illa och försöker skada. I måndags fick jag ett samtal från socialtjänsten. Fick en enorm klump i magen direkt mannen i telefonen presenterade sig. Förstod ingenting.. Blev skakig, svettig, hjärtat började slå snabbt.. Hade verkligen aldrig i min vildaste fantasi tänkt en tanke på att jag skulle få ett sådant telefonsamtal. Så det kom som en blixt från klar himmel och jag visste knappt hur jag skulle reagera.

Någon har gjort en orosanmälan anonymt. En anmälan där det bland annat nämndes att vi bara ger barnen vegetarisk mat (som om det vore något hemskt och dåligt!?), att barnen inte har ordentligt med kläder och verkar undernärda, att vi bråkar hela tiden och skriker, att vår dotter har ett hjärtfel som vi inte verkar ta på allvar.. Det var en hel rad med saker.. Både saker som inte stämmer och även saker som är totalt irrelevanta (typ det där med vegetarisk kost). Alltså jag visste på riktigt inte om jag skulle skratta eller gråta. Detta är verkligen baksidan med att vara offentlig. Jag fick svara på lite frågor och pratade med mannen som ringde en stund fram och tillbaka. Vi konstaterade också att det kan bli såhär när man är offentlig och att vissa går över gränsen när dom ska “jävlas” lite.//GabJoss

Många följare ”hotar” med att anmäla offentliga personer till socialtjänsten men hur många som faktiskt gör verklighet av sina hot vet jag inte, men tillräckligt många för att jag ska koka inombords.
Jag kokar, men den främsta anledningen är inte för att GabJoss och hennes familj, eller Hugo och Paula blev anmälda för något år sedan. Det är fruktansvärt och kränkande att bli anmäld på felaktiga grunder men dessa anmälningar avfördas sannerligen efter ett första samtal eller möte men det är inte det värsta.
Det värsta är att alla dessa falska anmälningar som göras för att ”trycka dit” offentliga personer tar tid, kraft, energi och fokus från de barn som faktiskt mår dåligt och som bor i familjeförhållanden som de behöver räddas ifrån.
Sluta slösa på resurser!!! Herregud!

Nästa gång andan faller på att ”slentriananmäla” en offentlig person till socialtjänsten av någon personlig anledning – stanna upp och reflektera över detta:
Om varje felaktig anmälan du gör mot en offentlig person direkt resulterar i att ett annat barn far illa i sin nuvarande situation – är det fortfarande värt det, tycker du, att skicka in din falska anmälan för att jävlas?
Och vad händer den gång en offentlig person anmäls på helt korrekta grunder? Ska den anmälan avfärdas som ”trollig” bara för att vissa människor satt i system att falskeligen anmäla just offentliga personer för sitt eget höga nöjes skull?

Den här kvinnan är satt i modd och alla hennes kommentarer hamnar i papperskorgen, då de inte bara är spam utan även ett väldigt dåligt exempel på hur man ska göra för att få en stor blogg.
GabJossan lyckades genom att kommentera överallt men om man jämför dessa båda brudar så ser man snabbt att det finns en helt annan finess i det Gaby Joe gjorde jämfört med vad denna ”Sassa” sysslar med.

Som ni ser så spammade Gabriella aldrig i själva kommentaren utan lämnade det till sitt namn där hon alltid använde samma ”byline” om man så vill.
Sassa försöker locka trafik genom att bland annat utge sig för att vara någon som är trött på spammandet och det hela blir bara patetiskt, särskilt som hon aldrig verkar kommentera något om inlägget ifråga utan bara copy/pastar som om livet självt stod och föll med det.

Istället för att enbart förpassa Sassa och hennes kommentarer till modifieringslistans benhårda fängelse innan flytten till den permanenta papperskorgen så använder jag henne istället som ett dåligt exempel, och för att inte bara framstå som en ond kossa så ger jag er möjligheten att ge Sassa ett klick HÄR.
Det verkar ju trots allt vara allt hon vill här i blogglivet…

Så var så god, Sassa och till er andra ett gott råd – gör aldrig så här.
Även om Anna Book säger någonting i stil med att det är bättre att vara illa omtyckt än att gå obemärkt förbi så rekommenderar jag inte ”Sassa-metoden” till någon.
Ska ni använda någon som manual – låt det i så fall bli GabJossan. 🙂

Och nej, ni missar ingenting genom att inte besöka denna ”Sassas” blogg.
Tro mig…
Den är ungefär lika uttömmande som hennes kommentarer…

GabJoss:

Alltså, jag fattar inte.. 
Hur mycket ska man behöva fjäska för att få sätta sitt namn på en bloggbebis egentligen?
Jolie Januari CAMCAM Joss!
Ska det vara så svårt?
Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag skulle acceptera Jolie Januari JAMJAM Joss så länge det är tydligt för alla och envar att det är mig de menar.
Lite humor hade det dock varit om de givit henne namnet ”Jolie February Joss” bara för att liksom…

Jag vill inte behöva sträcka mig så långt som till att trycka upp ett tjog med bodys i olika färger, men om det behövs så behövs det.
Och jag är inte den som är den…

Jag brukar ju alltid skicka små söta presenter till alla bebisar som föds in i denna härliga värld full av influencing.
Kanske borde jag satsa på att trycka upp sådana här i fortsättningen, fast med texten här under?  
Sprida ordet lite till?
Etablera mig i folks medvetande likt en ilsken klåda, omöjlig att få bukt med hur mycket du än river på den med dina nymanikyrerade naglar – som med största sannolikhet är skickligt skulpterade och smyckade av Celina Rydén –  så att fejkbrännan av TanByKlara ryker och endast lämnar kvar ett stort moln av hudflagor.
Vad tror ni om den?
Visst kan det bli succé? 

 

GabJoss:

Vår lilla tjej har ett par olika ”fel” i hjärtat men det främsta (som dom tror orsakar dom övriga problemen) är en form av aortastenos. Och som sagt så gör detta att hon får lite andra problem med som ett läckage i hjärtat på ett ställe + att det blir allt tjockare på vänster sida.. Hon kommer mest troligt att behöva opereras i Göteborg. Hur snart vet vi inte utan allt beror på den närmsta tiden och utvecklingen. //GabJoss

Som jag skrivit tidigare så föddes Gabriella och Fjodors dotter med ett allvarligt hjärtfel och nu har Gabriella uppdaterat sin blogg för första gången sedan de fick beskedet.
Hennes och familjens smärta gick rakt igenom skärmen och jag fick blinka bort några tårar medan jag läste hennes text.
Smärtan, oron, ovissheten…den är så påtaglig och närvarande trots att jag sitter här i min säng och skriver massvis med mil bort.

Jag kan inte föreställa mig vad de går igenom just nu och det finns ingenting jag kan göra för att stötta dem förutom att skicka lite kärlek åt deras håll.
Det finns även en annan familj på sociala medier som kämpar för att deras dotter ska få leva och det är Alexia Kafkletos vars lilla dotter Corinne drabbats av leukemi.
Fan, livet kan vara riktigt jäkla orättvist ibland och det gör mig så arg. Arg för att små bebisar föds med allvarliga hjärtfel och arg för att inte små barn är förskonade från cancer och arg för att de ska behöva genomgå en massa operationer och behandlingar.
Deras föräldrar ska inte behöva oroa sig för att förlora sina älskade barn. På sin höjd borde de behöva oroa sig för och lägga energi på vanliga saker.
Ni vet, att försöka undvika att barnet äter upp all trolldeg i ett obevakat ögonblick eller – när det blir så där oroande tyst – att barnet fått tag i en liten sax och givit sig själv, eller eventuellt ett intet ont anande syskon – lugg.
Sånt ska föräldrar tänka på – inte hjärtfel och cancer.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag en dag får rapportera att GabJoss lilla flicka klippt hockeyfrilla på Jason eller att Alexia bloggat om att Corinne ätit upp hela den gröna trolldegen och lite av den blå.

Håll alla tummar, tår och tassar ni har för de här båda tjejerna!