GabJoss:

GabJossan fick in mig på en blogg som handlar om en familj vars första barn är en änglabebis och min första reaktion var att ”fan så onödigt att skicka det till en gravid kvinna” men sen ändrade jag mig.
Jag har själv två vänner som är änglaföräldrar till världens finaste pojke och i början hade jag svårt att förstå vissa saker som de gjorde men jag insåg snabbt att jag kan aldrig förstå… Jag kan aldrig förstå hur det är att förlora ett barn. Ett barn som man längtat efter så mycket längre än de nio månader som de är i magen.

Den här bloggen är så fin! Så himla känslosam och underbar på en och samma gång. Att förlora sitt barn i magen när det är redo att födas, fy fan alltså!

❤️❤️❤️

GabJoss:

Alltså jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg. Det är ju VÅRT fel som hundägare att det är såhär då vi ska kunna uppfostra våra hundar men detta har spårat ur totalt nu. Är så otroligt ledsen och vet knappt var jag ska vända mig då hundarna är som små barn för oss. Vår ena hund Dexter ÄR väldigt speciell.
[…] När Jason kom så var han väldigt avvaktande som jag skrev förut. Han har alltid varit det och det har liksom aldrig släppt. Vår andra hund Zelda har alltid varit ”normal” och lugn. Hon skulle aldrig bita eller göra illa eller ens agera aggressivt. Väldig stabil i psyket och ja, en ”vanlig” hund. Men återigen tillbaka till problemet.. Dexter har börjat hugga allt mer mot Jason. Även mot Jasons vänner – andra små barn som är på besök. Nu ikväll när vi kom hem så bet han honom över fingrarna helt från ingenstans. Jason gick bara in i rummet och började leka med sina leksaker.. Jag blir så himla ledsen. Jag är så stressad över detta då det blir värre och värre hela tiden. När Jason var liten så var han som sagt mer avvaktande men har blivit mer och mer aggressiv med tidens gång.//GabJoss

GabJoss ena hund – och Lilla Snöbolls namne – Dexter har enligt hennes blogg bitit deras son och hon är nu förtvivlad över situationen.
Hon inser att det är deras fel som hundägare som inte tränat sina hundar och ber läsarna om hjälp hur de ska agera i den här situationen.
Dressera säger vissa, omplacera säger andra och avliva säger några få.
Ja, vad gör man?
Ingen av oss är Ceasar Milan så…
Jag har inga goda råd att ge förutom att kontakta en expert och sen göra vad än de säger. Säger de att omplacering är det bästa så skulle jag göra det. Dexter kanske helt enkelt inte är en hund som ska bo med barn och som skulle må bäst i en familj utan barn? Kanske kan de omplacera honom till en vän eller familjemedlem så de fortfarande kan träffa honom.

GabJoss:

Jag har precis läst ett långt inlägg om amning och lärt mig saker jag inte hade en aning om men nu måste jag fråga er en sak.
Är det märkligt att jag VILL HA EN SÅN HÄR BH? Den ser ju hur bekväm ut som helst!!
Först var jag mest intresserad av tubtoppen här övan då jag aldrig kan hitta någon som är tillräckligt bred horisontellt, men det var innan jag upptäckte att det satt fast två bröstpumpar på den. Det kanske är i överkant – till och med för mig även om jag gillar att vara lie extravagant. 🙂

Skulle jag mot förmodan köpa en sån här bh så skulle det ju ändå inte vara första gången jag bär mammakläder. Jag hittade en superhärlig tunika en gång som jag älskade och hade på mig jämt, och det var inte förrän någon frågade mig vad den var för märke som jag såg på lappen i nacken att den hette någonting i stil med ”mom wear”. Det förklarade allt det luftiga tyget över magen. 🙂
Va fan…är det bekvämt så är det bekvämt. Och jag är en bekväm person. 🙂

GabJoss:

Jag trodde helt klart att det hör skulle vara någon form av click-bait när jag såg inlägget på Instagram men icke sa Nicke (Vem fan är Nicke förresten) – inlägget var helt och hållet tillägnat vår golden taco, fiffan, snippan, bullen, musen, murran, mufflan, missen, våfflan och allt vad vi kallar vårt underliv.

JA och JA min snippa har förändrats sedan jag blev gravid. Det känns som att den är stor och tung och typ.. fylld med blod. Allt pressas ju neråt och tyngden har inte bara lagt sig på benen och fötterna. Det är inte enda stället jag känner mig svullen på om man säger så. Hela jag är liksom ”tung” från magen och neråt och mina gamla trosor passar inte alls längre.
[…] Efter förlossningen så skulle jag ta en dusch. Jag var LIVRÄDD över mitt underliv över huvud taget. Vågade knappt kolla då jag precis hade pressat fram en bebis på fyra kilo. Men jag kollade och blev så otroligt glad och positivt överraskad. Den såg ut precis som innan jag blev gravid och det var som om all vätska i hela kroppen bara hade släppt och lämnat kroppen direkt i samband med att han kom ut. Jag blödde mycket i början, ja. Men svullen var jag inte längre och jag fick tillbaka mitt ursprungliga utseende där nere eller vad man ska säga. Sedan kändes och såg allt likadant ut där nere som innan graviditeten efter bara några veckor.//GabJoss

Det känns sannerligen som att Gaby Joe fått en nytändning på bloggen i och med sin graviditet och ingen är mer tacksam över det än jag. 
Jag var måttligt uttråkad av att läsa om vita bomullsrondeller och pärmar till det lilla hemmakontoret. Sånt här är ju så mycket mer intressant att läsa om, även om jag själv varken kan relatera eller behöver de här råden i framtiden.
Men ens snippa kan man väl aldrig lära sig för mycket om?
Jag som till och med blev intresserad av underlivsmassage efter att ha läst Maxinnes utförliga redogörelse om sina upplevelser av proceduren.
Jag menar…vilken tjej har INTE stått inne på toaletten med en fickspegel i ena handen för att försöka se hur tusan man ser ut där nere? Och hur många förfasades över hur de såg ut innan de insåg att det faktiskt är så man ser ut. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig? Jag hade nog ingen riktigt idé och detta var ju innan google kom så det var inte lika lätt som idag att ta reda på hur ett ”normalt” underliv såg ut. Lite rostbiff, lite skäggbiff, lite tacoskal liksom…(Haha..som buffén på en Finlandsfärja ungefär..)
Jag har ingen aning om ifall mitt underliv ser ut som någon annans eller om det är normalt men det funkar och gör sitt jobb. Eller ja, nästan i alla fall..
Det hade kunnat dra på sig aningens färre urinvägsinfektioner men annars är vi kompisar, jag och min våffla.

Är du kompis med ditt tacoskal?

Bildkälla.

Vilken är ni?
Jag valde nummer 4 och frågade sen M och han tyckte samma sak fast också lite åt nummer 29-hållet.
Kanske en blandning?