Toppen av ett japanskt isberg.

GabJoss:


Edit – tillägg, en kommentar som ramlade in på detta inlägg.

Den dansante Super-Jason går en lysande framtid till möte som Blondinbellas sång och dansmans-prodigy om ett par år när Simon slitit ut sin ena höftled och gått in i väggen av att försöka hålla jämna steg med Bella. Ingen fanns där för att skriva in djupandning i hans kalender så som han gjort åt Lilla frugan chefen. Unge Herr Joss has got rhythm to say the least.

Och skulle det vara så att SuperJ av någon outgrundlig anledning inte vill ta anställning som Bellas underhållningspojke modell större så har han redan nu en karriär att luta sig tillbaka på. Så här skriver nämligen SuperJs mamma, alldeles försynt, ödmjukt, blygt och ja….riktigt, riktigt, blygsamt svenskt:

I lördags åkte vi ut till havet och köpte med oss massor av sushi. Jason älskar sushi och äter typ sex eller sju bitar helt själv =) Vår stora kille! Det var jättemysigt men vi hade önskat lite mer värme och mindre blåsväder. Under söndagen fick vi dock jättefint väder så det var riktigt härligt. – Från GabJossans blogg.

Sanningen är den att SuperJ faktiskt inte bara är en jäkel på att äta sushi utan har även startat sin alldeles egna sushikrog där hemma i myspölen.
Efter det att mamsen rakade av honom håret så har det vuxit så till den milda grad att han behöver ett sånt där vitt pannband med japanska symboler för att hålla manen tillbaka.
Fingerfärdigheten har han arbetat upp genom att hjälpa mamma steka bovetepannkakor och noggrant och minutiöst arrangera tropiska fruktfat.

Det sägs att barn med lätthet kan plocka upp och lära sig flera olika språk så länge de är barn. Yoga Girl och hennes man talar exempelvis redan fyra eller fem språk med sin lilla bebis. (Jag undrar var gränsen går mellan att vara flerspråkig och bara generellt förvirrad? Confused, naken och expozed som Maria Montazami skulle ha uttryckt det.)
Detta med språken är säkert sant, men det är ingenting mot den mängd information de kan absorbera gällande klibbigt ris, rå fisk och fiskrom i storlek av en biljardboll. Huuuu!

Mamma Gaby Joe är styrd av jantelagen där hemma i Umeå och är på tok för försynt när det kommer till att skryta om sin superbegåvade son Jason-san så därför gör jag det ÅT henne! That’s what friends are for liksom!
Det är exempelvis för att expandera Jason-sans växande sushi-imperium som familjen väljer att bygga hus. Det får liksom inte plats särskilt många gäster i myspölen och man måste ju smida medan järnet är varmt.

Vill även du att DITT barn ska bli en sushi-savant precis som Jason-san så finns det en del saker du behöver införskaffa till ditt yngel.
Jag har satt ihop ett startkit som du hittar i Bloggbevaknings egen shop men jag har ingen lust att markera ut detta samarbete så som reklam så bit me bitches om ni klagar!

Good luck everybody else!!!!!

Det saknas något på den här listan.

Blogg.se har publicerat en lista som de kallar ”6 BLOGGVÄNSKAPER VI TOKHYLLAR (FRIENDSHIP GOALS DELUXE!)” och jag känner att det saknas en duo på den där listan.

Varför är inte jag och GabJossan med, vi som är hela bloggvärldens nya supervänner-duo!!!??!?!??
Jag är inte bara kränkt utan även besviken, ledsen, sårad, känner mig marginaliserad och fly förbannad.
HUR kan de ha missat oss? HUR???!?!?!?
Vi är ju bloggvärldens nya radarpar så ”move over Petra och Forni”!!!!

Jag räknar ju kallt med att bli både gudmor, gudfar och favoritperson till popcornet i hennes mage så det minsta man kan begära är väl att vår djupa, seriösa och ”goalziga” vänskap uppmärksammas av dem, eller?!?!?!?
Jag hade ju till och med tänkt köpa matchande kläder så det inte kan undgå någon hur mycket hon och jag hör ihop. Det räcker liksom inte med att vi avslutar varandras meningar och tycker likadant om ALLT!!! Det ska synas!

Det här är för jävligt och jag tappade precis hoppet om mänskligheten…eller i alla fall om blogg.se!
Tur att GabJoss och jag har varandra i denna svåra tid.

Obs – inlägget kan innehålla spår av ironi och nötter.

Här vare plus!

GabJoss:

KEEP YOUR PANTIES ON, GABJOSSAN ÄR PÅ SMÄLLEN SOM NI ALLA GISSADE!
Och ja, det är jag som är pappan! Jag passade på att yngla av mig när Gaby Joe var här nere i Stockholm och busringde!

Jag hade egentligen inga planer alls på att dela med mig av att jag var gravid förrän efter vecka 12. För det är ju så det ”ska vara”. Sen kände jag bara att jag lika gärna kan berätta det nu! Varför inte liksom? Jag är ju öppen med er om allt i livet så då kan jag lika gärna vara det om detta med. Jag vet att så himla många sitter i precis samma sits som jag och känner samma eller liknande tankar. Det är fint att kunna dela dom med någon som förstår till 100%.//Gabriella

Det här är så jäkla märkligt tycker jag!
Att man inte ”ska” berätta någonting eftersom risken för missfall är störst innan vecka 12. Betyder det då också att man ska dölja sin sorg om man får missfall innan vecka 12? Men får man det efter det så är det okej att öppet vara ledsen?

Vem är det som bestämt denna idiotiska regel? Sannolikhet styr väl inte känslor?

SuperJ har oanade användningsområden.

GabJoss:

Vi har en liten kille här hemma som håller på att få fler tänder och det är jobbigt för oss alla. Han vill tugga på allt han kommer åt och är grinig från stund till stund.//GabJos

Kan man inte använda sig av detta på något vis?
Effektivisera upp det hela?
Jag tänker som så att om SuperJ ändå ska hålla på att tugga på saker och ting så kan man väl ”put him to good use” så att säga?

Jag har inte givit det här en hel massa tankeverksamhet men några användningsområden där han skulle kunna vara effektiv är följande:

  • Som dokumentförstörare.
  • Som gräsklippare eller varför inte för att klippa de där svåråtkomliga kanterna närmast rabatten?
  • Som hålslagare – men då får man vara snabb så han inte förvandlas till den ovan nämnda dokumentförstöraren.
  • Som tejpavbitare vid presentinslagning.
  • Som klotång till hundarna.
  • Som epilator för att göra benen sammetslena och hårfria inför sommarsäsongen.

Har ni några fler förslag så fyll på bara!!