Hugo: & Paula:
Hugo skriver en lista på hur livet var innan barn och hur det ser nu så här med två små korvar som rasslar omkring där hemma.
Det här är helt klart min favoritpunkt av allt han lista:
Före: Grät om någon i ens omgivning gick bort
Efter: Gråter till Sofias Änglar
Alltså, jag har inte ens egna barn men har gråtit när folk vinner på Bingolotto eller återförenas i nått hurtigt adoptionsprogram med Tilde De Paula Eby i spetsen.
Sån har jag alltid varit. Världens blödigaste människa – i alla lägen.
Jag gråter med dig. För dig. Åt dig. Glad som ledsen, rörd som förbannad. Gråt, gråt, gråt!
”Here comes the water works”..
Man tappar rätt mycket av sin pondus när man bölar istället för skäller när man är riktigt arg men än så länge har jag inte kommit på något sätt att stoppa tårarna.
Jag kanske ska sträva efter att bli som Chandler – Dead inside!?
Alltså!!! Nu gick jag in och läste Paulas tillägg till Hugos lista.
H:
Före: Andras bajs var ganska äckligt
Efter: Det är fortfarande äckligt, men lite bebisbajs på fingrarna är inte hela världenP: Vadå bajs? Det har jag veckovis på fingrarna eller händerna. En gång sket Leonore mig i munnen när hon var nyfödd. Då höll jag på att svimma.
Hur fan lyckas en bebis skita sin mamma i munnen?
Kräkas – ja, men skita?
Det är väl större risk att det blir tvärt om? I alla fall preciiiiiis när bebisen ska ut? Jag har förstått det som att man skiter på sig under förlossningen?
Stämmer detta eller är det någon som hittat på det för att jag ska förbi barnlösfri?
