Många influencers har mer eller mindre vuxit upp framför våra ögon, men det är kanske inte alla som minns hur och var det hela startade så därför knåpar jag ihop det här inlägget.
Jag har gjort något liknande tidigare men livet är dynamiskt och ändras hela tiden och så även våra kära flunsor.
Så var så goda!
Nu och då – influencer style!
Fick jag med alla? Jag tror nästan det, men om jag glömde någon – lämna en kommentar så kan jag uppdatera!
OBS!
Håll god ton!
Att till stor del arbeta med sk mikro-influencers har varit receptet för framgång hos många företag så som iDeal of Sweden och Daniel Wellington. Engagemanget och trovärdigheten har många gånger visats sig vara högre hos de som har färre följare än hos exempelvis de influencers som har hundratusentals följare på Instagram.
En mikro-influencer är någon – ofta ung – med några tusen följare som kanske inte riktigt vet sitt marknadsmässiga värde utan ställer upp på att marknadsföra produkter utan monetär ersättning. De får på sin höjd behålla produkten de gör reklam för – mobilskal, klockor mm – något som är extremt kostnadseffektivt för det marknadsförande företaget.
Ponera att iDeal of Sweden eller Daniel Wellington inleder ett samarbete med en mikro-influencer som varken har enskild firma eller aktiebolag. Ersättningen består enbart av produkter – inga pengar byter ägare – och enligt lag ska influencern betala skatt på värdet av produkterna hen erhållit, något som ni vid det här laget vet då jag skrivit om tidigare. (Tillägg: OM man kommer över den monetära gränsen)
Men…
Då influencern saknar företagstillhörighet så faller det på det marknadsförande företaget att betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter eller särskild löneskatt till staten.
Hur många mikro-influencers, utrustade med rabattkoder tror ni iDeal of Sweden eller Daniel Wellington gjort det för?
Jag har ställt frågan till både iDeal of Sweden och Daniel Wellington, men har i skrivande stund inte fått något svar.
Ps. Detta gäller alltså ALLA företag, inte bara de två jag använder som exempel här ovan.
Heliumballonger har man ju sett människor gå och suga på i tid och otid, men att lustgas sprutas in i ballonger och inhaleras på fester i berusningssyfte har helt gått mig förbi.
Jag fick lustgas upp till att jag var 18 år pga extrem tandläkareskräck men har sedan dess bara sett det i sammanhang där det föds barn. Och en gång när en axel ur led skulle tillbaka på rätt ställe.
Enligt Cecilia som på nätet kallar sig Prisonbeauty så har lustgas börjat användas i berusande syfte, någonting som kan vara JÄTTEFARLIGT!
Så här presenterar hon sig på Instagram så jag tänker att hon har ganska bra koll på ämnet:
”Lär mig livet på nytt efter fängelse, drogmissbruk, kriminalitet & våld.”
Bara för att den här drogen kommer i stora, blanka heliumballonger som även kan pryda ditt födelsedagskalas så är skillnaden mot att ”boffa” lim i en påse inte så där jättestort.
Det är farligt, även om ballongen är i form av ett rosa hjärta eller gasen ackompanjeras av sprutgrädde från den lokala matbutiken.
Kände ni till det här?
Jag fick en fråga i ett Instagram-DM om huruvida detta är okej och min spontana reaktion var att ”NEEEEJ! Det är det så klart inte!!!”
Men…
Nu ska ni få höra, mina vänner…
Just den här typen av situation är lite som den gamla dängan av allas vår Whitney Houston – It’s not right, but it’s ok.” och här är varför:
Reklamombudsmannen har – med detta i ryggen – valt att fria influencers som anmälts för smygreklam.
Just på Instagram Story så anser de att varje bild inte nödvändigtvis behöver reklammarkeras så länge det i den första bilden i en tydlig serie, framgår att det rör sig om reklam.
Att mikro-influencern ”Fnulan” klarar sig undan med blotta förskräckelsen här är ju mer tur än ett medvetet val baserat på ROs riktlinjer. Det säger hon ju själv – hon är ju bara lat och ingenting annat då hon inte OOOORKAR reklammarkera alla sina bilder. Hon hade ingen aning om det här, det kan jag garantera. 😉
Men så ligger det till….
It’s not right, but it’s ok – i alla fall om RO får bestämma.
Tack för tips!