Lisa ”Misslisibell” Jonsson postar ett inlägg om sitt mående och hur kämpigt hon har det efter att bland annat har ändrat dosen på sin medicinering.
Jag tänker så här:
Precis som Johanna Bladh skriver i sin kommentar, så är psykiskt dåligt mående inte ett misslyckande.
Det kan drabba vem som helst och Lisa är en jäkla kämpe som krigar på.
Vad tror ni om att skicka lite kärlek och uppmuntran till henne?
Och till pållen?
I morse satt jag och bläddrade lite i min tidningsapp, se om det fanns någonting intressant att läsa.
Då fick jag upp ett av dessa omslag som förslag – fråga mig inte varför, jag tillhör ju knappast målgruppen.
Let’s go for a trip down memory lane.
Runt 2016/2017 så kunde man ju inte gå förbi ett tidningsställ utan att se ett gäng bekanta ansikten bland omslagen.
Influencerfejjorna var överallt.
Men titta….så gölliga de är!
Så himla små.
Så unga och oskuldsfulla.
På’t ungefär i alla fall. <3
Temat verkar genomgående ha varit kritvita tänder a Colgate-reklam.
Ellinor Löfgren – också känd som P-dotter – gör en ”falling down” över vädret och effekten det har på svenska influencers och effekten det borde ha på deras lönekonton.
Hon postade detta igår.
Är det ett aprilskämt?
I think not.
Vad tror du?
Edit:
Jag måste vara arbetsskadad efter att ha läst på tok för många ”icke ironiska” inlägg från influencers, men här har ni rätt.
Det här ÄR ett ironiskt inlägg, och det är väl ändå för väl tänker jag.
Ponera att hon hade skrivit inlägget seriöst. Det hade ju betytt att hon på något vis backat i utvecklingen och nu står och stampar på samma tuva som Paow och Adinatoor.
För väl. FÖR VÄL! 🙂
Leker ni också så här med era vänner när ni är utomlands?
Busar loss på stranden?
Ja, jag med!!!!
Tyvärr antar jag mer skepnaden av en pankopanerad säl, där jag ligger och vältrar mig i sanden. En kullerbytta kan jag kanske få till, men det är också allt.
Jag skulle förmodligen rulla över någon unges jävla sandslott också och så har det helt plötsligt blivit dålig stämning bland dynerna.
Elin Härkönen och Anthony Yigit är idag ett par, men deras relation tog sin början när de båda medverkade i programmet ”Elitstyrkas hemligheter”.
Vänskap ledde till kärlek och nu verkar de vara ”craycray” i varandra.
Och på tal om Elitstyrkans hemligheter. Jag är HELT hooked! Jag har till och med börjat titta på den brittiska versionen i väntan på fler svenska avsnitt.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men än så länge så anser jag att den svenska versionen håller än både högre och bättre klass än den brittiska.
Det var samma sak med brittiska Legomasters.
Så dåligt, det gick inte ens att kolla klart.
Jag undrar lite över hur det kan komma sig att jag sitter bänkad framför Elitstyrkas hemligheter, samtidigt som jag blir rastlös framför de allra flesta andra program, där jag gärna vill göra saker under tiden som programmet rullar.
Krig, förnedring och människor som gråter – ja, det verkar vara min melodi.
Borde jag ta upp det med min psykolog? 😉