Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

För första gången så har jag inte skjutit på saker som jag vill göra.
Jag har inte oroat mig för det som kommer sen och inte väntat med att uppleva livet.
Jag har mer än någonsin insett att de små sakerna i livet (som man man ibland tar för givet), är det som betyder allra mest.
Jag har följt mitt hjärta och jag har spenderat mer tid än någonsin med de jag älskar.
Framförallt så har jag varit totalt närvarande i stunden.

Och så har vi Oliver Hunts inlägg, där han skriver:

”Om jag vill åka hem? Tror inte det. ?”

Svajpa till inläggets nästa bild för att se vad dagen idag är för en dag, som är så pass oviktig för honom att han absolut inte vill åka hem. ???
The silver lining, om man nu ska försöka se någon sådan, är väl att hans dotter fortfarande är för liten för att kunna se när hennes pappa postar sådant här.

Absolut – skrik ”dad shaming” om ni vill, det är i så fall helt okej för mig. 

Visa det här inlägget på Instagram

Jag postade det här inlägget på Instagram igår, och hade inte förväntat mig den här nivån av engagemang.
Jag har medvetet tagit bort vem det är som postat videon, eftersom jag tyckte att problematiken kring att posta sådant här på stora konton, när man har som jobb att påverka andra människor, är större än vad en enskild förälder väljer att göra eller inte göra med sitt barn.

Det gick en knivskarp linje mellan de som upprördes av videons innehåll och de som skrek ”mom shaming” – trots att det inte framgår om det är en mamma eller pappa som publicerat inlägget.
Dad-shaming?
Är det ett vedertaget uttryck eller är det bara mammor som kan ”shame’as”?

Och är det någonsin motiverat att påpeka (eller mom-shame’a om du så vill) en förälders innehåll om det visar på bristande säkerhet eller något som kan te sig som bristande säkerhet?
Får man det, eller ska man bara sitta tyst och låta varje förälder göra som de vill, även om de riskerar att utsätta barnet för fara?
Är det att lägga näsan i blöt att reagera på sådant, eller är det av omsorg för barnet?
Är det att vara en ”skvallerbytta” att be mig uppmärksamma den här videon och det som händer i den?

Det jag vill åt här, är inte att ”skamma” en förälder.
Hade jag velat göra det så hade jag inte lagt tid på att mörka kontots namn.
Jag tycker det är betydligt mer problematiskt att publicera sådana här videos som trivialiserar bilsäkerhet och som skickar ut signaler om att det kanske inte är så viktigt ändå att följa uppmaningarna från Transportstyrelsen ändå, trots att små barn som åker i framåtvända barnstolar löper fem gånger högre risk att dödas eller skadas svårt, jämfört med barn i bakåtvända bilbarnstolar.

DET är vad jag tycker är absolut mest problematiska med den här filmen och anledningen till att jag publicerade det här inlägget.
Någon skrev igår att jag borde tagit detta privat med personen som laddat upp klippet, istället för att posta det här inlägget men det är en logik jag inte riktigt förstår.
Jag skriver som sagt inte det här inlägget för att kritisera den enskilda influencern som väljer att gå emot Transportstyrelsens rekommendationer, utan för att lyfta det problematiska i att posta någonting sådant här på ett stort konto.
Alltså finns det ingen anledning för mig att skriva till influencern privat, när det är hens följare som jag i första hand riktar mitt inlägg till, för att belysa att innehållet i videon faktiskt går helt emot Transportstyrelsens rekommendationer.

Gör vad du vill med ditt eget barn, men snälla, posta inte videos med den här typen av innehåll som bagatelliserar säkerhetstänket kring barn och bilåkning.

Visa det här inlägget på Instagram

Elin Molimenti har släppt en hårborste via sitt företag ”Molimenti” som kostar €45, eller 462 sek med dagens valutakurs.
För en hårborste.

Jag har aldrig ägt en hårborste som kostat över 100kr och tycker att de flesta känns och fungerar på ungefär samma sätt i mitt hyfsat tjocka och lockiga hår, och har tänkt att det säkert är så det är. ??‍♀️
Att Elin postat en massa positiva recensioner om sin borste ger jag inte mycket för eftersom man inte vet var de kommer ifrån eller om Elin suttit och skrivit dem själv.
Tillägg: Jag inser att det låter som att jag tror att Elin skrivit sina recensioner själv, vilket inte var min avsikt. Pga GDPR så hålls recensionerna anonyma, vilket det finns företag som utnyttjat, men jag tror inte att Elin gjort det här.
Jag sätter nämligen min tilltro till Amilia här nedan och HON fick mig att köpa borsten, inte för att motbevisa några positiva omdömen, utan för att jag blev genuint nyfiken.

Men…
När jag var och spelade in det där debattprogrammet tillsammans med bland annat Niklas Arleryd och Amilia Stapelfeldt så hade Amilia en av Molimentis hårborstar i sin väska.

Hennes utlåtande var att hårborsten är fantastisk och att hon inte hade några som helst planer på att någonsin använda en annan borste än den här.
Sånt kan övertyga mig, och när det kommer från en person jag redan känner lite grann och har förtroende för så blir jag sugen på att faktiskt testa den själv.
Vad som skiljer den här borsten från andra borstar framgår inte, men jag är inte den som är den, såååå…

Jag gick precis in och beställde en hårborste från Molimenti, och kommer publicera en recension här inne så fort jag använt den tillräckligt länge för att kunna uttala mig. ???

Click clack, I’ll be back (with a review).

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Att influencers staplar filter på sina bilder är ju sen gammalt, men hur gör vanligt folk?
Är det samma princip som gäller även där?
Den där allt ska vara smalt, slätt och utsmetat, blandat med fejk-fräknar och stora rådjursögon?

Finns det någon som postar bilder på hur de faktiskt ser ut, eller är den här principen lika utbredd som en viss pandemi från Wuhan? Här kan jag tyvärr inte räcka upp handen och säga ”jag.” Trots att jag varken retuscherar min kropp smalare eller förstorar mina ögon så leker jag gärna runt med exempelvis Instagrams alla filter för att hitta ett som framhäver mina bästa sidor, så är även jag ett offer för den här filter-pandemin.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot känslan att inte duga som man är och behovet att förändra sina bilder?
Hade inte det varit något?
En värld där det finns ett enda filter, och det är för att göra bilden svartvit. Och kanske sepia också om man nu känner att man verkligen behöver det ?