Bild 1:
Ja hörrni, det tog EN TIMME att få ut den där jäkla p-staven för den hade lagt sig jättekonstigt, så det krävdes två personer, två snitt, tryckande och diverse tillbehör för att få ut den.Ska ligga i sängen resten av dagen känner jag.
Det där var fasen inte kul och inget jag gärna gör om.
Dom var själva förvånade över hur sjutton den hade lagt sig. 🤷🏼♀️Bild 2:
Förlossningsskadan står jag i kö för, men köerna är katastrof, så jag kan inte låta den stoppa p-staven vilket jag diskuterade mycket med BM idag, och vi var enade. Det får bli ett senare problem att ta tag i. Jag kommer oavsett inte föda vaginalt igen så den skadan som blivit är den som kommer vara efter en eventuell graviditet också.Hade p-staven funkat bra hade jag haft den längre, för tanken när jag satte in den var ju att vänta med syskon och få hjälp med förlossningsskadan först, men ja, nu står vi här och vi hänger med på tåget såattsäga.
Allt blir inte som man tänkt eller planerat, och hade jag kunnat förutspå att p-staven inte hade fungerat hade jag aldrig satt i den.
Nåväl.
Jag har levt med skadan i snart två år, och jag har ändå bedövningssalvan som fungerar när jag väl behöver det, så jag försöker se det positiva i det. // Hanna Theorin
P-staven må ha lagt sig på äventyr, men nu är den ute – och med vårdköer och framtidsplaner i samma tempo är det bara att luta sig tillbaka och åka med.
SJ hade varit stolta. Tuut tuut!
Jag håller tummarna för att Hanna får hjälp så snart som möjligt med sin förlossningsskada.
Någon av er som har erfarenheter av detta?
