My Westerdahl har publicerat ett inlägg om sin bortgångne pappa, och den relation – eller brist på relation – som han haft till tre av sina fyra barn, där My är en av de tre.
Hon skriver om känslan av att ha blivit övergiven, och hur hon och hennes systrar inte fick komma på begravningen utan fick reda på att han dött när de läste dödsannonsen i tidningen.
Hon skriver att som mamma kommer hon aldrig förstå logiken bakom att överge sina barn, och jag håller med henne trots att jag själv inte har några egna barn. Som barn borde du ha rätt till dina föräldrar, men som förälder har du inte rätt till dina barn på samma sätt, och så är det bara enligt mig. (Inom rimlig gränser givetvis)
?
