Det är och kommer fortsätta vara en het potatis, det där om att skaffa barn eller att välja bort det helt.
Jag älskar sättet som Joanna förklarar sin syn på saken och sin och makens ståndpunkt just nu, utan att lägga någon värdering i hur andra gör.
Jag känner precis som hon:
Vi älskar barn. Vi älskar vår familjs barn. Vi älskar våra vänners barn. Vi älskar att människor skaffar barn. Men vi kommer inte älska vårt liv med barn. Inte mer än det livet vi älskar just nu. Min kropp, och då pratar jag inte om det estetiska.
Låter det hårt och egoistiskt? Kanske det. Men då är vi åtminstone sanna mot oss själva. // Joanna Swica
Jag älskar barnen jag har i min närhet, men är så nöjd och glad med hund och katt.
Vissa blir provocerade av ett beslut som det Joanna beskriver här ovan, lite som när man berättar att man inte dricker alkohol, äter kött eller något annat högst individuellt val.
Per automatik känner man sig dömd av den som valt bort det man själv är i full gång att göra eller inmundiga, men i alla fall jag kan inte bry mig mindre.
Så länge man gör val för sig själv och av rätt anledning så får folk tycka vad de vill. Deras osäkerhet eller noja kring det egna valet att exempelvis dricka alkohol eller äta kött, har ingenting med dig som valt bort dessa att göra, utan det ligger helt på dem att deala med.
Deras osäkerheter är inte ditt problem. Typ så…
