Nu räcker det med näthat och jag är väldigt glad att Trolljägarna ringde mig i våras. Trollet Linda hade hållit på och jävlats med mig och många andra i över tio år när hon hittade ett nytt offer i form av Annica. Hur kan man ge sig på och vara så fruktansvärt jävlig mot en så svårt cancersjuk person. Det övergår mitt förstånd. //Johanna Toftby

Om ni följer Johanna Toftby så vet ni att en fruktansvärd kvinna som kallade sig ”Anna” trakasserade Johanna och hennes svårt sjuka vän Annica med kommentarer, brev och andra vidrigheter under lång tid. 
Kvinnan visade sig senare heta ”Linda” och vara bosatt i Eskilstuna  och nu berättar Johanna att hon, tillsammans med Robert Aschberg, åker hem till den här kvinnan och konfronterar henne öga mot öga i Trolljägarna.
Kvinnan är sedan tidigare polisanmäld, men hade jag fått chansen så hade jag tagit den, precis som Johanna. Att ge sig på en svårt cancersjuk kvinna får nog de flesta att se rött och jag är glad att Trolljägarna kontaktade Johanna och att de på detta sätt visar att man inte är anonym på nätet.
Jag tycker det är skitbra, men det är det inte alla som gör.

Vissa av kommentarerna på Johannas blogg anser att det är omoraliskt att göra tv av sådant här.
Håller någon med? Jag gör det inte!
Ska man låta folk få trakassera människor vind för våg bara för att de eventuellt kanske mår lite psykiskt dåligt eller att EN av dem kanske är psykiskt sjuk?
Hur många tror ni kommer gömma sig bakom det i så fall, där bakom skärmen?
Om man trakasserar människor anonym bakom en skärm för att man mår psykiskt dåligt så behöver man få hjälp! Inte få hållas.
Om alternativet är att de antingen får hållas, eller exponeras i Trolljägarna så faller min röst på Trolljägarna.
Det är i alla fall min ståndpunkt.

Jag har väldigt svårt för sånt och det blir inte bättre av att jag inte har någonstans att ta vägen. Kalla mig idiot eller tyck att jag har fel, men att amma inför andra är stor skillnad om barnet är litet. Ett spädbarn ska få äta när det villl. Jag ammade båda mina tjejer upp till de var 6,5 månader, sedan var både de och jag nöjda. Det finns inte mycket näring i mjölken efter det ändå. 

Men nu pratar vi om ett barn som äter pommes, knäpper upp mammans tröja och får amma utan att mamman gör det minsta för att skyla sig eller vilja sätta sig lite diskret. Så där sitter jag med nakna bröst mitt framför mig när jag försöker jobba. Någon mjölk verkade inte komma, barnet skrek bara och mamman plockade lika öppet fram det andra bröstet också medan hon fingrade på sin mobil.[…]

Jag kan inte för hela mitt liv förstå varför man vill göra så mitt bland allt folk. Tycker ni att det är ok att amma stora barn bredvid andra och visa tydligt hela sitt behag? Vissa saker är privata, hur naturliga de än är. Därför har vi till exempel toaletter, alla vill inte se helt naturliga saker hela tiden.//Johanna Toftby

Johanna Toftby beklagar sig högljutt över en kvinna som ammar sitt barn på tåget och på så vis ”tvingar” upp sina tuttar i ansiktet på medpassagerarna. Personligen har jag svårt att förstå vad hon är så himla upprörd över. 
Det är ett par bröst. Hon själv har två.
Jag undrar om hon blir lika upprörd över att se andra kvinnors bröst i exempelvis duschen på gymmet? Det är nämligen exakt samma bröst som på tåget, den enda skillnaden är att i duschen på gymmet så har de inte direkt något syfte medan på tåget ger det mat, närhet och trygghet åt ett barn.

Att detta är en het potatis går enkelt att utläsa från Johannas kommentarsfält där åsikterna skjuts som pilar åt båda hållen. 
Jag tillhör alltså den ringhörna där amning på tåg inte är en särskilt big deal. Blir man så pass obekväm över en ammande kvinna som Johanna blev här, så får man väl ta bilen. Eller själv sätta sig på toaletten för att jobba – en garanterat tuttfri zon. (Bortsett från de egna då men de är stört omöjliga att springa ifrån.)

Vilken kategori tillhör du? 
Den obrydda eller den extremt upprörda?

Om du inte på rak arm vet hur du skulle reagera – titta på bilden här nedan och föreställ dig att jag har en unge hängandes och dinglar från ena nipplen.
Tankar? Reaktion?

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,220775″ ap mute yot ]

https://www.instagram.com/p/Bo1k-ngg-GN/?utm_source=ig_web_copy_link

Med Eva Röse som gästande programledare så tar Breaking News upp en något stark reaktion från Johanna Toftbys medverkan i Nyhetsmorgon och hon tänder på alla cylindrar.
Enligt henne totalsågar de henne som människa och driver med hennes sorg, någon som hon skriver om både på Instagram och på sin blogg.
Edit – sorgen som Johanna skriver om är att hon förlorade sin nyfödde son Louis, som föddes tre månader för tidigt 1996 men det nämns inte i Breaking News. DET skulle jag däremot tycka var aningens magstark.
I videon här ovan kan ni se klippet och även ta del av min åsikt som jag – givetvis – delar med mig av. 🙂

Givetvis är det alltid tråkigt när människor blir ledsna eller sårade men man måste kunna ta ett kliv tillbaka och se situationen för vad den är.
Alla människor har någonting som är extra känsligt för dem och som ständigt kommer upp när man pratar om humor. Skulle man ta hänsyn till alla människors känslor och det som just de anser är extra viktigt eller känsligt så skulle man inte kunna skämta om någonting.
I det här fallet anser jag att Johanna läser in någonting i det här skämtet som överhuvudtaget inte finns – enbart för att hon är färgad av sina egna känslor. Johanna har säkert både sett och skrattat åt skämt som kunnat såra någon som är känslomässigt berörd av just den situationen, en situation hon inte vet om och det är samma sak här.
De skojar om att hon reagerar aningens starkt på att få prata med sin dotter, trots att tekniken funnits länge för att hon när som helst skulle kunna göra samma sak själv – helt utan TV4s inverkan. Det tycker jag också är lite gulligt underhållande…

Att Fredrik Wikingson ber henne om ursäkt för att hon blivit ledsen är givetvis bra men det betyder inte att han kommer – eller bör – sluta skoja om saker, situationer och händelser. Så tycker jag i alla fall, och om det gör mig till en ”mobbare” att tycka att man får skämta om det mesta – so be it.

Vad är er åsikt? 
Vad får man skoja om?

Kan inte bara kvinnor vara kvinnor och män vara män? Vi är ju som vi är. Vi är födda som vi är. Ja, jag vet att några vill operera om sig och då får de göra det. Men det är inte ett skäl till att alla människor ska vara könlösa. Det blir så löjligt att en man ska gå runt och vara kommunens Lucia på äldreboenden, det blir som ett stort skämt. Lucia var en kvinna, en verklig person som var ett helgon från början.

Ska vi kanske inte ha flick eller pojknamn heller kvar? Alla får heta unisex så man kan välja vilket kön man vill vara. Jag tycker det har gått för långt! Vi är HAN och vi är HON punkt.
Jungfru Maria var en kvinna, jesus en man , jultomten en man, påskkärringar är kvinnor, Lucia en kvinna och Rudolf med röda mulen är en ren. En renhane.
Varför ska alla heta HEN? Ska vi bli teletubbies allihop?//Johanna Toftby

Det här blogginlägget av Johanna Toftby är så bakåtsträvande och förminskande av alla som arbetar med genusfrågor att jag blir alldeles matt.
Jag skulle förmodligen kunna skriva en halv avhandling om det här för att dämpa min ångest men jag ska försöka sansa mig.

”Låt Lucia vara en flicka”.
Okej… Om man ska se det på det viset och dra det till sin spets…
Vad är en flicka? Vem har bestämt vem som får kalla sig flicka? Om en snoppbärande individ identifierar sig som flicka, vem är Johanna Toftby att bestämma att det är fel?
Menar hon att vi ska marginaliseras ner till det som finns mellan våra ben? I så fall borde hon väl istället skriva ”Låt Lucia vara en från födelsen utrustad ”snippbärare” med tanke på att det faktiskt går att genomgå en könsbekräftande underlivskirurgi för att skapa en vagina på någon som fötts med en snopp.
Detta gör att enbart ”Låt Lucia var en snippbärare” ger ett alldeles för brett urval då man riskerar att få en transperson som genomgått könsbekräftande underlivskirurgi som Lucia och det vore ju ett helgerån, eller hur?

I grund och botten tror jag att Johannas inlägg är skrivet ur ren okunskap.
Av hennes sista stycke att döma så vet hon inte ens vad ordet ”Hen” innebär och hur det används. Det är inte ett namn utan ett sätt för människor utan tydlig könstillhörighet att benämnas när de inte identifierar sig som varken ”hon” eller ”han”.
Människor i hennes omgivning är kanske indelade i ”han och hon-fack” vilket gör hela den här debatten löjlig i hennes ögon, men världen är större än den lilla bubbla vi själva lever i och det är viktigt att komma ihåg. Bara för att hon inte kan förstå någonting så innebär det inte att det gått för lång.

För i sitt blogginlägg tycker hon att det gått för långt!
En eventuellt icke-normativ Lucia i Malmö, är det att ha gått för långt?
I min värld har vi bara börjat.

Tack för tips!