Johanna Toftby:

Fuck email – papper och penna är tydligen det nya svarta – i alla fall om man ska tro Johanna Toftbys blogg.
Förra veckan skrev jag om det fullkomligt vidriga brev som någon skickat till Johannas kompis Annica som är jättesjuk i cancer. Ett brev så fyllt av vidrigheter att hälften kunde varit nog. (Varför säger man så? Att hälften kunde varit nog? 0% hade varit nog!)
Anyways!
Nu har det kommit ännu ett brev till Annica och inte får det mig att klia mig mindre i min solbrända och aningens fjällande hårbotten.
Läs bara:

Brevet som kom hem till Annica var hemskt. Fruktansvärt! Det jag fick hem var i stället förklarande och ursäktande, men jag blir bara mer förvirrad ändå. Så förvirrad. En gammal dam skriver att brevet till Annica kom från hennes barnbarn – som precis dött i sviterna av cancer. Annica ska ha varit en brevvän till barnbarnet och brevet en sista hälsning. Att det i själva verket var fruktansvärt elakt visste inte damen om när hon postade det.

Om det stämmer så är det ju alldeles fruktansvärt. Aggressiviteten skulle bero på att hjärnan angripits av cancern. Men jag tycker att allting låter så konstigt. Annica har inte haft någon brevvän över huvud taget. Skulle alltså en döende flicka ha hittat på en historia och ljugit för sin mormor för att kunna göra en annan sjuk människa illa? I så fall är det hemskare än jag någonsin kunnat tro.//Johanna

Alltså va?
Tydligen har Annica aldrig haft en brevvän och även fast detta brev är undertecknat så saknas både avsändare och kontaktuppgifter.
Är detta genuint eller från någon som bara vill ha 15 sekunder av lime light?

Jag vette fan alltså.. Vad tror ni?

Johanna Toftby:

Ibland, inte ofta men ibland blir jag mållös och det blev jag nyss när jag egentligen var ute och letade efter hångelfilmen på Boken och Robban och såg det här inlägget av Johanna Toftby.
Hon skriver ofta om sin vän Annica som drabbats av cancer och som dagligen slåss för att få leva vidare och av någon konstig anledning så verkar detta provocera folk. Säkerligen inte mycket folk men tillräckligt många för att hon ska få ta emot en hel massa hat.
Titta bara på det här brevet här ovanför. Någon har alltså satt sig ner med papper och penna och skrivit ett jävla brev till henne som går ut på att försöka knäcka henne och ifrågasätta hennes sjukdom. Hon verkade ju må så bra under sin utlandsresa ju..
Och inte nog med att någon plitat ner de här vidriga tankarna på ett papper, vederbörande har sedan stoppat det i ett kuvert, letat upp Annicas adress och faktiskt tagit sig till en brevlåda och postat det till henne.
Hur jävla sjuk i huvudet är man inte om man gör en sådan sak? På riktigt!!!

Fy fan! Jag blir illamående…

Johanna Toftby:

I dag hörde jag av en ny släkting på Instagram. Så ny att det inte ens är min släkting alls så vitt jag vet. Jag tänkte att det var en stolle och raderade. Sånt händer då och då. Men nu under dagen har det börjat rulla in från lite var på nätet hur hemsk jag är för att jag ska ha varit jättefull och otrevlig mot funktionshindrade. Plötsligt känner jag mig som en kvinnlig version av Anders Borg.

Snälla ni, hjälp mig att dela detta! Jag tycker det är jättejobbigt att människor sitter och tycker illa om mig utan att ens ha hört min sida.

I torsdags var jag och Janne på Way Out West i Göteborg. Vi åt pizza på Bellparc och innan vi gick för att kolla artisterna ville jag gå på toa. Då var klockan exakt 21.34, jag smsade Janne om att kön var jättelång då så att han skulle veta vart jag tog vägen. Jag stod säkert i kön i en kvart och kände att jag höll på att kissa på mig, men alla köer var lika megalånga så det var bara att hålla sig.

När jag till sist fått lätta på trycket och kom ut så satt en tjej i rullstol utanför. Hon tittade på mig och jag tänkte att hon kanske kände igen mig någonstans ifrån eller att hon var lika lättad som jag över att det äntligen var hennes tur. Jag log mot henne och gick tillbaka till Janne.//Johanna

Här hittar ni hela Johannas inlägg där hon förklarar sin syn på hela den här toalettincidenten som det skrivs om här.
Som sagt – sanningen är aldrig svart eller vit utan mer i någon av alla de 50 nyanser av grått som bor inne i Mr Grey himself och så verkar det vara även här.

Tydligen är handikapptoaletter anpassade för funktionsvarierade personer – inte reserverade om jag förstår saken rätt.
Kan det stämma?
I så fall är väl det här verkligen att göra en höna av en fjäder, eller?

Johanna Toftby:

Den frågan ställer sig en tjej vid namn Viktoria som är volontär på Way Out West. Följande scenario tar hon nämligen upp i sin blogg där hon förklarar att hon behöver tillgång till en handikapptoalett eftersom hon kör permobil:

Framför mig stod en kvinna i grönprickig klänning. Hon såg mig och ställde sig tydligt framför mig som för att markera att hon ska in först. När dörren till toaletten öppnades kom det ut en kvinna som bad jättemycket om ursäkt för att de hade gått in där och missat mig. Hon sa de var fulla och skämdes lite.

Hon höll upp dörren så jag skulle kunna ta mig in. Då tar kvinnan i den grönprickiga klänningen tag i dörren, vänder sig mot mig och tränger sig in på toaletten. Två andra tjejer i kön tar tag i henne, ”vad fan gör du, det är handikapptoalett! Vi får köa, hon måste få gå före oss. Det är inte mer än rätt.”

Kvinnan låser snabbt dörren om sig och slängde dörren mot min permobil.

Jag blev jättechockad. För nu såg ju att jag att det var Johanna Toftby. Jag har alltid sett upp till henne, men nu undrar jag, vad är din funktionsvariaton, Johanna?