Med tanke på hur snabbt influencervärlden vuxit fram så vore det konstigt om det inte fanns vissa saker som stått ut lite mer än andra, och som varit betydande, om inte avgörande.
En milstolpe helt enkelt.

Det finns många att välja mellan men det här är den första blev jag påmind om när jag satt och skrev på mitt bokmanus. (vars release inte helt oväntat blivit framflyttad av förlaget pga coronakrisen)

Här kommer en influencisk milstolpe – nummer 1.

När Sveriges största annonsnätverk “Tailsweep” grundades 2007 så var det många större bloggare som anslöt sig till dem.
De insåg tidigt att det fanns pengar att tjäna här genom att förse bloggarna med annonsbanners och det är nu de allra största namnen börjar tjäna riktigt grova pengar på att blogga.
Det ska dock dröja ett tag till innan detta blir känt av den stora massan och det är bloggaren Kenza Zuoiten som slutligen får nog efter att Dagens Industri publicerat en artikel i vilken de frågar just Tailsweep om vad deras anslutna bloggare kan tjäna per månad.
Svaret? Upp till 200 000 kr, enbart på annonser, något som bemöttes så här av några tidningsläsare, primärt män:

“Ja vissa vet ju verkligen hur man ljuger och blåser upp siffror. /från en ekonom”
“Det finns ingen chans att dessa småtjejer tjänar så mycket pengar. Rent skitsnack! /från en 40+”
“Det är lögner helt enkelt att man tjänar stora pengar på att blogga. Trams-siffror”
“Det finns ingen bloggare i Sverige som tjänar 200.000 SEK/månad. Det är enbart luft de siffrorna. I verkligheten ligger snarare 5-10.000 närmare sanningen.”

Att bli minimerad och anklagad för att ljuga fick Kenza slutligen att ta bladet från munnen den 7 oktober 2010 och svart på vitt visa exakt hur mycket hon fakturerade Tailsweep för september månads annonser, i ett inlägg hon passande valt att kalla “Suck on this”.
Summan?
213 927 kr

Vad jag hade velat se ansiktsuttrycket på alla de initierade tyckarna som kommenterat artikeln när de fick se den summan.
Förhoppningsvis var det ingen som svalde sitt skägg av pur förskräckelse…

Det var här som insikten av vilka pengar som finns att tjäna i den här nya branschen slog ner som en bomb och bakom den tända stubinen stod Kenza Zouiten och skrattade hela vägen till banken.

Suck on this.

Kenza och hennes företag Ivyrevel uppmanar sina följare att rädda hennes, hennes samarbetspartners och hennes kompisars företag nu under coronakrisen och möts av allt annat än stöttande och öppenfickade människor.
På Ivyrevels Instagramkonto kritiseras företaget för bland annat att svara med copy/pastade meddelanden och ingen känner sig så där jättegenerös efter att Kenza och Aleks precis kommit hem från en semester i (på?) Maldiverna som ska ha gått på hundratusentals kronor där rummet kostade runt $ 2000/natt.
Kenza anklagas för att vilja finansiera sin egen lyxiga livsstil med sin uppmaning om att stötta Ivyrevel, snarare än att rädda sin personal. Att hon hade kunnat betala många löner med kostnaden för resan till Maldiverna.
Många tror även att Ivyrevel kommer gå i konkurs och att Kenza kommer skylla det på coronakrisen snarare än sin oförmåga att driva företag.
(Inte min åsikt, jag har för lite insikt i hur Kenza driver företag för att kunna hävda det här inne, men det är flera som skrivit det, både här och hos Kenza/Ivyrevel.)

Så här svarar Kenza på en kommentar på sin blogg.

Isabella Löwengrip la ut sin enorma Lidingövilla till försäljning för att kunna betala sina anställdas löner, innan Dermarome slutligen gick in och köpte upp hela Löwengrip Beauty från Isabella och Pingis.
Kenzas och Ivyrevels följare verkar vilja se något liknande från henne nu när både H&M och Zalando lämnat sina poster i företaget, trots att det måste kostat Ivyrevels resterande aktieägare både en och två miljoner att köpa tillbaka aktierna från de båda tidigare ägarna.

Tankar om detta?

Innehåller obetald reklam för Deliverkstaden, State of Spine, Resultat Naprapat, Italian RnR diner, Bistro Gustavsberg och slutligen Skärgårdstränaren.

Man stöder vilka företag man vill, och Kenza har valt dessa. Okay….
De har givetvis också anställda som riskerar att drabbas men det är inte dem jag tänker på i första hand när jag hör om ”lokala företag” som inte klarar många veckor av coronapåverkade affärer men tolkningen är lika fri som rätten att bunkra toalettpapper trots att nöden på intet vis kräver detta.
Många av dem är väl företag som Kenza brukar samarbeta med genom samarbeten? Klart det är viktigt för henne att de finns kvar? Eller?

Tidigare har hon även delar ut rabattkoder till sitt eget företag Ivyrevel som hon menar går dåligt pga coronaviruset och vill att folk ska handla kläder för att rädda hennes anställda, men har inte Ivyrevel gått dåligt ett bra tag?
Både H&M och Zalando hoppade ju av partnerskapet för inte så längesedan.

Men men…
När vi ändå är inne på ämnet ”hjälp i Coronatider” så tänkte jag ta tillfället i akt och skamlöst marknadsföra några mer lokala småföretagare som jag uppskattar och som jag gärna vill ha kvar.
Jag önskar givetvis att alla företag överlever det här men jag har valt dessa. (av ingen egen vinning förutom att jag kan fortsätta besöka dem även i framtiden som betalande kund)

Här köpte vi vegansk glass från 3 Vänner i fredags.
Lakritsen var MUMS!! 
HÄR hittar du Deliverkstadens hemsida.

Hanne är en fantastisk kiropraktor som hjälpt både mig och min sambo flera gånger.
En mkt bra behandlare för mig med fibromyalgi då hon är snabb och exakt.
HÄR hittar du State of spines hemsida.

Robin och Mathias på Resultat Naprapat är grymma på att räta till låsningar med jag har framförallt gått hit för att få ”dry needling” vilket inte alla naprapater och/eller kiropraktorer utför.
HÄR hittar du Resultat Naprapats hemsida.

Italiensk diner med underbara pizzor och smarrig pasta. 
Jag och Camimami käkade fredagens middag härifrån.
HÄR hittar du RnRs hemsida.
Ps. Här är hunden välkommen.

Bistron i Gustavsberg bjuder på rustik inredning inspirerat av Lady och Lufsen. 
Magnus och jag käkade lördagens middag från detta eminenta ställe.
HÄR hittar du Bistro Gustavsbergs hemsida.
Även här är hundar välkomna.

Och så slutligen vill jag slå ett slag för min sambo som dragit igång en träningsverksamhet utomhus då har utbildat sig till fystränare på Bosön genom Riksidrottsförbundet.
Han är både kunnig och pedagogisk och brinner för utomhusträning i alla dess former.
HÄR hittar du Skärgårdstränarens sida på Facebook.

Ps. Han är även en jävel på webinar och annan onlinebaserad utbilding för företag om det är någon som är intresserad av det i dessa ”hemmajobbande” tider.

Tja, det var väl det.
Förutom tipsen om min sambos färdigheter så finns det ingen egen vinning i det här inlägget förutom att jag vill behålla dessa företag för att kunna kunna besöka dem även i framtiden. 🙂

Jag vill inleda det här inlägget med att säga att det här inte är en svart eller vit, rätt eller fel-situation (eller jo, Kenza kanske helt har rätten på sin sida) men jag vill veta hur ni ser på det här scenariot.
Den här gången från Kenza agera exempel och nästa gång är det någon annan…

Så här är det…
Kenza gör reklam på sin blogg för Gina Tricot och markerar sitt inlägg efter konstens alla regler så det är inga konstigheter där.
Men… sedan lägger hon upp exakt samma bild på Instagram, men utan en reklammarkering, något som jag tolkar som att Gina Tricot köpt ett sponsrat inlägg på Kenzas blogg men ingenting för Instagram, men att Kenza använder samma bilder där som i sitt reklaminlägg.

Är det ett ”goodwill-inlägg” som hon bjuder Gina Tricot på?
Varför skulle hon annars både publicera inlägget och svara på alla kommentarer om var blusen kommer ifrån?

Så min fråga till er är.
Hur många gånger kan Kenza gå in och svara på frågor om var kläderna kommer ifrån innan det börjar kännas lika mycket som ett sponsrat inlägg som det på hennes blogg? Tips får man ju dela med sig av, HUR mycket som helst egentligen utan att det behöver reklam-markeras, men när tipset är en exakt kopia av innehållet i ett sponsrat inlägg så kan gränsen bli en aning utsuddad och otydlig…
Är det ett tips eller vad handlar det egentligen om?
Kenza hade ju inte kunnat skriva någonting annat än positivt om företaget och kläderna på Instagram men tanke på kampanjen på bloggen där hon får betalt för att marknadsföra företaget.
Visst, Kenza svarar egentligen enbart på var blusen kommer ifrån men hur många gånger kan man göra det innan det börjar kännas som smuygreklam?

Som sagt….det här handlar mer om uppfattning och vilken känsla någonting väcker, snarare än anklagelser om smygreklam.
Vad är er spontana reaktion?