Kenza:

Ni vet när man vill skydda sig mot solen och använder sig av det totalt transparenta paraplyet som släpper igenom 100% av solens strålar, och gör att man samtidigt ser ut som en komplett idiot på stranden samtidigt som kroppen förvandlas till knaperstekt bacon?
Den! I hate when that happens!

Det bästa är att ligga invirad i en svart pressening om man vill skydda sig mot sol OCH sand! Glöm inte var ni hörde det först!

Kenza:

Kenza visar upp studentklänningar från Gina Tricot och skriver samtidigt om sin egen student och hur hon inte kan fatta att det var 8 år sedan.
Det fick mig att börja räkna på fingrarna för att komma fram till hur längesedan det var som JAG tog studenten men jag slutade när jag avverkat både händerna och en fot. 🙂

Det är så mycket som jag inte känner igen från Kenzas inlägg – beror det på ålder eller är det bara olika beroende på var i Sverige man kommer ifrån?

– Vi hade inte mösspåtagning och inte heller våra namn på mössorna.
– Vi hade inte studentflak – däremot åkte man från ”utspringet” och vårt lilla tåg ner till Badhusparken i olika fordon. Vi åkte häst och vagn – till och med i Nybros enda rondell. =)
– Vi hade inte heller några studentskivor utan bara mottagning hemma och sen gemensam fest på kvällen och bal på Kalmar slott dagen efter.

Ett sällsynt kort på min annars så blyga pappa. =)

Men fan vad kul det var! 
Studenten är verkligen ett minne för livet, eller herregud! Hela gymnasietiden är ett minne för livet och en av de bästa tiderna i mitt liv!
Den blonda tjejen jag pixlat här ovan var min allra bästa vän på gymnasietiden och trots att vi gled ifrån varandra när jag bodde i USA så har vi hittat tillbaka till varandra nu och vi sågs faktiskt när jag var nere i Småland över påsk för en fika tillsammans med en tredje vapendragare.

Det enda som inte blev precis som jag hade tänkt mig var att jag aldrig fick min stora gymnasie-kärlek.
Han var av någon anledning skiträdd för min pappa och hade fått för sig att han var med i någon typ av maffia och skulle plantera ett hästhuvud i hans säng om han involverade sig med hans dotter. (Ska tilläggas att mina föräldrar vid den här tiden var skilda och jag bodde själv med min pappa.)

Men min pappa? Är han något att vara rädd för?
Han ser ju helt harmlös ut här uppe på bilderna, tycker ni inte?

Men åh, vad jag älskade den pojken. Jag minns det fortfarande när han höll mig i handen och följde mig hem efter studentfesten. Jag skulle flytta till USA några veckor senare och vi visste att allt skulle ta slut där och då. Och inte ens då vågade han följa med mig upp utan kysste mig i trappuppgången – allt med ena ögat öppet vid en händelse att den farliga pappan skulle dyka upp.
Haha! Stackarn! Så ung och så rädd.

Hur var er gymnasietid och student? Härlig, spännande, vacker, skitkul eller mest bara tragisk, ensam och ledsam?
Min gymnasietid var fantastisk men grundskolan – den vill jag helst bara glömma.