Update:

Jag hade inte sett Svt Opinions mail till bland annat Parisa Amiri, ang Josefin Nilsson när jag skrev det här inlägget. Det har jag nu och det här mailet skickades precis till deras redaktion.

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,255597″ ap mute yot ]

I förrgår så hade jag det stora nöjet att få skriva en debattartikel för SVT Opinion i ämnet ”influencers som vandrande reklampelare för plastikkirurgi” – något jag känner stark inför. 

Nu har Alexandra ”Kissie” Nilsson lagt upp en film på Instastory där hon avslöjar att hon blivit kontaktad av samma redaktion, SVT Opinion, med en fråga om att medverka i nästa veckas livesända debatt i ämnet.
Hon tackade nej, och har en längre utläggning om varför.
Hon menar på att hon mycket hellre pratar om feminism, snarare än om sitt utseende, men det är väl inte vad det här handlar om.
Debatten kommer handla om influencers som marknadsför plastikkirurgiska ingrepp, och deras vägran att erkänna och stå för att de är levande reklampelare som försöker få sina följare att också operera sig, inte vad enskilda individer gör med sons kroppsr
Läs min debattartikel HÄR för att få lite mer på fötterna.

Tråkigt att hon tackade nej, riktigt tråkigt faktiskt med tanke på att jag själv fått samma fråga och tackat ja till att delta. 
Jag tror att det skulle kunnat bli en riktigt intressant diskussion faktiskt…
Jag poängterar det i min artikel, att det inte handlar om att skamma enskilda individer och/eller plastikkirurgi, utan mer att ifrågasätta det etiska i att marknadsföra medicinska ingrepp till en relativt ung publik.
Ni ser hela Kissies Instastory-klipp i videon här ovan!

Vad tycker ni?
Borde hon ha ställt upp och tagit sitt ansvar genom att ta debatten istället för att stoppa huvudet i sanden? Alexandras senaste bröstoperation var ett reklamsamarbete – läs mer om det HÄR.

Det är ju Ellen som håller i eventet ikväll och då vill man ju vara där och stötta – tycker sånt är viktigt! Jag uppskattar ju oerhört när mina vänner och ”kollegor” stöttar mig genom att dyka upp på mina grejer. Ibland kan man inte, och det förstår jag såklart. Men kan man så tycker jag man ska gå. Det gynnas man av i längden. Detta gäller ju såklart även i privatlivet, stötta era vänner så kan man förvänta sig att dom stöttar tillbaka! Gör dom inte det då? Ja men då vet du och kan gå vidare, så enkelt är det. //Kissie

Jag tror Alexandra fick sig en liten ögonöppnare när många som OSAt ja inte dök upp på hennes event.
Att hon då insåg hur tråkigt det är och hur besviken man blir över tomma platser.
Grymt att hon gör sitt bästa för att stötta sina kollegor, det är det nog inte alla som gör. Inte medvetet så klart, men många tackar nog ja till saker för att sedan ”glömma bort” eller tänka om när det dyker upp någonting roligare eller bättre.
Den strila strömmen av inbjudningar som influencers får tycks nämligen aldrig sina.

Jag håller med henne!
Jag stöttar mer än gärna mina kollegor när de gör spännande projekt. Min kompis Johanna exempelvis, som lanserade sin tv-serie ”Bladhs Bikt” för några veckor sedan som hon arbetat hårt med.
Eftersom den handlar om Paradise Hotel och några av deltagarna är relevanta för den här bloggen så använder jag gärna hennes material då jag tycker att hon är grym.
Vissa kanske anser att jag borde stötta influencers och att de är mina kollegor, men det anser inte jag.
Bara för att det jag skriver är i bloggform så betyder det inte att jag är en influencer. Jag anser istället att människor som Johanna är mina kollegor – som jag gärna stöttar.
Influencers är de jag skriver om och granskar.

Jag har nämnt det lite vagt tidigare bara men jag har ju en person som jag skulle nästan vilja kalla för stalker. Inte alls roligt men jag har också tänkt att jag inte ska ge den uppmärksamhet, för det kan ju faktiskt göra saker och ting värre. Den här personen har dykt upp lite överallt under snart 3 års tid nu. Personen påstår sig känna mig och gör typ exakt som jag gör. Pratar som jag, rör sig som jag, utrycker sig som jag.. Osv! Jag har tänkt att det bästa sättet är att ignorera hen, men igår fick jag veta att personen försökte komma på mitt event som jag hade.. Personen dök också upp där jag var i torsdags och då fick jag obehagskänslor såklart, men det blev ännu obehagligare när jag fick höra om mitt event!
[…] Så inför varje event måste jag dubbelkolla så den inte står med.. För på något konstigt sätt lyckas den här personen ta sig in på listorna?! Fattar inte hur hen lyckas.. //Alexandra ”Kissie” Nilsson

Alexandra ”Kissie” Nilsson är näst ut att avslöja att hon har en stalker efter sig.
Den här gången verkar det röra sig om en person som verkar röra sig lite i samma cirklar som Alexandra med tanke på att hon – ganska övertygad om att det är en hon – dyker upp events och står med på gästlistor.
Det intressanta med stalkers (intressant är kanske fel ord) är att vi alla kanske var en stalker som vi bara inte vet om. Eller hur?
Det finns ju ingenting som säger att en stalker behöver ge sig till känna, utan man kanske blivit stalkad i flera år utan att ha märkt någonting, vem vet?
Men skämt åsido…

Och vad gör man? Vad gör man om man får en stolle efter sig?
(Och jo, stalkers är stollar)
Det känns ju som en relativt lågprioriterat ärende med tanke på vilket stort problem det verkar vara.
Jag får intrycket av att stalking ökat i samma takt som sociala medier har vuxit.Kan det ha med varandra att göra, låter det rimligt?
Känslan för var den privata gränsen går verkar ha suddats ut för vissa på grund av sociala medier bjuder in till människors liv på ett sätt som inte skedde tidigare.
Ta bara Isabellas senaste stalker – han trodde ju att allt hon postade på sina sociala medier var riktat till honom personligen.
Creepy!