Ett avbrott i hjältehyllningarna

Lady Dahmer & Elaine:

dad

I ett kärleksöversvämmande Instagram och Facebookflöde sticker två inlägg ut lite extra så här i ”fars dagstider” och det är Lady Dahmers och Elaines minst sagt hätska inlägg till sina respektive pappor.

Att Elaine inte skulle sätta sig och skicka blombud till sin pappa kom väl knappast som en överraskning för någon med att Dahmerskan mest ser sin pappa som en pricksäker spermadonator hade jag helt missat.
Hon har skrivit ganska många inlägg om sin mamma på senaste tiden i och med sin ADD-utredning och uttryckt sig negativ över sin barndom och nu förstår jag varför det inte är pappan som kommer tillfrågas om hur hon var som barn. För han fanns inte där.

Vad är det med män egentligen? Hur kommer det sig att så många män bara kan kasta bort sina barn utan en endaste tanke? Jag vet liksom om pappor som varit närvarande barnens första fem sex sju osv år för att sen försvinna helt. Hur kan man det? Jag har mer känslor för mina husdjur än vad många män har för sina barn.//LD

Fast är det verkligen så här?
Är det inte bara att de barn som faktiskt haft pappor som lämnat dem i sticket är de som hörs mest och vars historia skiljer sig från mängden?
Jag vägrar tro att män generellt är så här kassa på att vara föräldrar och att de två som tas upp här ovan mer är undantaget än normen.
Snälla, säg att det är så..

NÄR MAN HELLRE VÄLJER EN SEXFÖRBRYTARE ÄN EN KVINNA TILL PRESIDENT

Lady Dahmer, Elaine och Blondinbella:

skarmavbild-2016-11-09-kl-09-07-11-650x166 skarmavbild-2016-11-09-kl-09-19-22
Två bilder från Lady Dahmers inlägg.

Rubriken kommer från Lady Dahmers inlägg om presidentvalet och den sammanfattar ganska väl hur jag känner just nu.
Å ena sidan är har jag aldrig varit mer nöjd med mitt beslut att lämna USA men å andra sidan är jag ledsen för alla dem jag bryr mig om som nu kommer behöva leva med en galen sexualförbrytare som gör narr av funktionshindrade journalister som president i åtminstone de nästkommande fyra åren.

Hur kan det vara så att gemene man i USA behöver ha en dubbel examen och 10 års arbetslivserfarenhet för att få ett arbete på ingångsnivå när vem som helst verkar kunna bli president?

Tycka vad man vill om Hillary men hade hon betett sig som Trump hade hon aldrig fått hälften av rösterna. Att vara man, har sin fördelar, det har vi förstått. Skillnaden nu är att det sker inför öppen ridå. Vi har hört att det sker, hela tiden. Men vi vill inte tro på det sker, det vore så överjävligt för kvinnan. Men så är det. Det amerikanska valet är en reflektion av dagens samhälle och hur mycket bättre en kvinna måste vara för att vinna jobbet som president eller vilket annat jobb som helst egentligen.//Elaine

Amerikanarna vill hellre ha en narcissistisk rasist som tycker det är ok att begå sexuella övergrepp på kvinnor och håna funktionshindrade som president än en kompetent politiker. ”Grab ‘em by the pussy!”//LD

Blondinbella är den enda jag läst någonting av som vill se framåt och som spår en förändring men jag är tveksam. Tokstollen Bush valdes ju om efter fyra år med allt han ställde till med så varför skulle det vara någon skillnad för Trump?

Jag börjar som vanligt se längre och jag tror att denna våg med SD, Brexit och nu Trump har fått slå in som en politisk tsunami men inom några år kommer vi märka att de som utmanar etablissemanget som viktigaste fråga inte håller i längden. Och då kommer vi återgå till en mer stabil politik. Jag hoppas i alla fall. Trump kommer inte kunna ena ett land och med större splittringar kommer missnöjet att fortsätta och då vill man tillbaka till något som fungerar.//Blondinbella

Jag fick precis en flash på telefonen att Putin precis gratulerat Trump till presidentposten och att han hoppas på ett samarbete.
Kan det bli värre?
Kan VI bygga en mur?

En motsatt historia..

Lady Dahmer:

tutt

De flesta kvinnor vill faktiskt amma men få lyckas längre än en kort period. Hela 75% vill amma första halvåret enligt en studie men endast 15% gör det. Detta för att vi blir motarbetade av den vård som säger sig vilja värna om amningen men som gör allt för att sabotera den med ersättning direkt på BB, dåliga råd och fel kunskap.

Jag har inte träffat många mammor som ammar som inte redan på BB blev just påprackad ersättning. Det låter motsägelsefullt när man tänker på att just vården förespråkar amning. För det gör den.//LD

Min bästa kompis lyckades inte få igång sin amning på BB och blev anklagad av sköterskan för att vara en dålig mamma som utsatte sitt barn för hemska risker och att han vara nära att dö av uttorkning.
Givtevis resulterade detta i att hon och hennes man i panik åkte till barnakuten med sin son eftersom de var säkra på att han höll på att dö på grund av deras felbhandling. Behöver jag tillägga att min vän var helt förstörd av gråt och oro?
Väl där möttes de av en superlugn barnläkare som både kunde konstatera att bebisen mådde bra och att hon i lugn och ro kunde jobba på att få igång amningen samtidigt som hon kunde fortsätta komplettera med ersättning till den kom igång om amningen var viktig för henne. Lugnt och sakligt.
Hur kan två personer inom samma yrkeskår säga så pass motstridiga saker och bete sig så här olika?

Alltså den sköterskan som skuldbelade henne och kallade henne för en dålig mamma för att hon inte lyckades amma sitt barn borde fan byta jobb och arbeta med känslolösa ting så som småsten eller mjäll. Eller kan mjäll ha känslor?
Jag blir fortfarande alldeles matt när jag tänker på det!

Finns det nån som INTE håller med om detta?

Lady Dahmer:

maggie_diet_729-420x0

Bantning är nämligen strängt förbjudet i vårt hushåll. Skulle min man börja banta så får han sköta det på arbetstid helt enkelt om jag inte lyckas få honom på bättre tankar.
Hemma äter alla det som serveras, i den mån man inte spyr rakt ut pga äckligt dvs eller allergi.
Om nån som hälsar på bantar eller förlåt ”tänker på vad de äter” så får de dölja det och hålla klaffen om det. Inget snack om smal eller ”vad tjock jag är” eller ”hålla igen” eller ”tänker på vad jag äter” tillåts heller. Då säger jag ifrån. Har fått göra det vid några tillfällen. ”Jag vill inte att ni pratar kropp och vikt så mina barn hör” brukar jag säga//LD

Det kan väl inte finnas någon som tycker att det är en bra idé att prata vikt, bantning eller liknande runt barn?
Eller?

Men.. Om ett barn är kraftigt överviktig och redan har en osund relation till mat – vad gör man då?
Och nu menar jag inte lite bebishull eller liknande utan kanske ett barn som tröstäter eller helt enkelt bara har enklare för att lägga på sig.
Vad gör man som förälder? Om vikten är så pass problematisk att den faktiskt kan vara riktigt osund och farlig?

Jag är alltså på RIKTIGT nyfiken!
Kan man göra nått åt det utan att fucka upp barnet för all framtid?