Om jag skulle ge mig på att försöka beskriva Magdalena Graafs senaste blogginlägg med en enda mening så skulle det låta ungefär så här:

Innehållet i Magdalena Graafs senaste blogginlägg ser ut som hur det låter i min hjärna när jag inte kan somna.
Klart som korvspad, inte sant?

Tack för tips!

Efter att ha legat uppkopplad med allsköns kablar och slangar så har Magdalena Graaf äntligen fått lämna Danderyds sjukhus, dit hon åkte efter att hennes hjärta fått frispel och rusat i slag och puls.
Nu är hon utcheckad och upphämtad av Hannah och på väg med flyg för att spela in Skavlan.

Utskriven och glad. Blodtrycket är lågt men stabilt. Isoptin biter bra på mig. Riktigt skönt! Beta funkade inte alls. Olika det där. Fått en remiss till Karolinska för ablation. // Magdalena Graaf

En ablation är en behandlingsmetod mot olika typer av hjärtklappning som enbart används när behandling med läkemedel inte fungerar. Under ingreppet blockeras de elektriska signalerna som orsakar besvären.
Först får man lokalbedövning i ljumsken och sedan för läkaren in tunna sladdar, som kallas behandlingskatetrar, genom ett blodkärl. De placeras rätt i hjärtat med hjälp av röntgenbilder och navigationssystem. Med värme eller kyla genom katetrarna behandlar läkaren det område som orsakar hjärtklappningen, så att hjärtats elektriska signaler blockeras eller leds en annan väg.

Det låter inte så där supermysigt, men med tanke på vad Magdalena gått igenom tidigare i livet så är jag övertygad om att hon snart är tillbaka med ett välklappande hjärta som uppför sig som det ska.

När vi skulle gå igenom pass kontrollen utbrister tull-personalen till Hannah..

-ÅHHH VA KUL ATT DU SKA UT OCH RESA MED DIN MAMMA!

Ehh tack! Haha… BRA början???
Kände jag mig lite glad??
Sen blev jag rätt genast skratt-retligt depp.
Kommer ALDRIG mer ha mina neon-rosa-leo-glajjor matchat med en BEKVÄM page igen haha. //Magdalena Graaf

Värre tror jag det blir för henne att komma över att tulltjänstemannen trodde att hon var Hannahs mamma, men ja…hon får skylla på glasögonen.
(Som för övrigt är sjukt snygga, men så är jag lite av en pantertant också.)

Guld, leopard, rosa och rött är mina favoriter och jag inser med ens att jag förvandlats till Janice i Vänner.
Äntligen en stilikon jag kan identifiera mig med till hundra procent! BOOM!

Jag kan villigt erkänna att jag ryckte till en smula när jag läste det här inlägget av Magdalena Graaf, där hon använder ordet ”skäggbarn”. 
Antingen vet Magdalena betydligt mer än jag gör om hur det här ordet kan användas, eller så känner hon inte till någonting alls och inser då inte heller att det är ett kränkande uttryck som myntades av Oleg Datsishin från SD Halmstad.

Jag skulle gissa att det är sin son Lance och/eller hans kompisar som hon menar i det här inlägget, då han visserligen är hennes barn, men samtidigt är gammal nog att ha just skägg.
Så hon har ju inte fel i sak – ett barn med skäggväxt – men borde kanske ha valt ett annat ord som inte är riktigt lika förknippat med Sverigedemokraterna och rasism?

Överdriver jag här?
Det gör jag kanske?
Är det här en trampmina som skapats och utplacerats enbart baserat på människors rädsla för att säga fel,  kränka någon och/eller inte vara tillräckligt PK eller är detta någonting man absolut ska reagera på?

Vad tycker ni?
Vad som kopplas till verbala trampminor verkar ju ändras lite från dag till dag, så ingen kan ju gå riktigt säker även om man anser sig ha rätt bra koll.
Det som var okej igår, kan explodera i ditt ansikte idag utan minsta förvarning, oavsett hur mycket du än tassar på tå…

Jag har tidigare skrivit om ämnet HÄR om någon är intresserad.

Idag är det World Sight Day, det vill säga: Internationella Världssyndagen … som grundats av WHO och som alltid infaller andra veckan i oktober. Syftet är att uppmärksamma blindhet och synnedsättningar samt att det är en global angelägenhet.
[…] Hittills har organisationen hjälpt drygt 25.000 människor till ett nytt liv då många aldrig någonsin ägt ett par glasögon, vilket för flera betytt att de kan börja studera eller arbeta och försörja sina familjer.//Magdalena Graaf

Jag läste att det är Internationella synd-dagen idag och satt och undrade vad DET kan betyda i form av firande. Internationella synd-dagen – gå mot rött, kasta glasflaskor i vanliga soporna och kör med dubbdäck på Hornsgatan? The sky’s the limit!
Men nä…det var något betydligt bättre än så…internationella SYNdagen där man kan hjälpa människor till en bättre syn med glasögon man inte längre använder
Jag har gamla glasögon hemma som jag inte längre kan använda då min syn har försämrats, men som ändå är som nya. Det är svårt att slita på glasögon…antingen råkar man typ sätta sig på dem, eller så ser de mer eller mindre oanvända ut så istället för att de bara ligger och skräpar i en låda där hemma så ska jag donera dem till närmaste Synoptik så att de kan komma till användning av någon som behöver dem.

Jag har inga grava synfel – -2.25/-2.5 tror jag och ändå känner jag mig blind som en jäkla fladdermus så fort jag är utan linser eller glasögon, och om jag känner så, så förstår jag hur svårt livet måste vara för de med grövre fel än så.

Har du ett par glasögon övre som ligger och skräpar hemma – lämna i dem till närmaste optiker som kan ge dem till någon som behöver dem! 
Det ska jag göra!