Bild 1:

“Säg aldrig att det aldrig kostat mig någonting att vara ärlig på mina kanaler.”

“I hela mitt liv har jag haft en stark känsla av rättvishet som är starkt kopplat till min diagnosbild. Detta har gjort att jag både förlorat vänner och på eget behag lämnat dem bakom mig.”

“Den typ av tänk angående rättvisa gör att jag mer eller mindre inte kan ljuga (vilket man ibland behöver kunna i sociala sammanhang) och jag ibland kan upplevas som onödigt rak.”

“I form av mitt jobb är det väl bra – det finns bara ärliga recensioner här för jag har ingenting annat att ge. Men den typen av recensioner uppskattas absolut inte av alla företag och arbetspartners.”

Bild 2:

“Jag har hela min barndom och en stor del av mitt vuxna liv varit utsatt för mobbning och utfrysning för att jag är som jag är. Säger inte att jag förtjänat det många gånger men jag har en djup respekt för att alla inte orkar eller vill ha min typ av energi i sitt liv. Trodde aldrig att jag skulle skaffa mig ett jobb som gick ut på att folk skulle tycka om mig.”

“Jag skulle absolut ljuga för er om jag säger att jag inte är besviken för att detta gjort att jag sitter på mitt hotellrum medans mina vänner och kollegor är på event med stora företag som alla i branschen vet är en stor grej.”

“Jag vet ju att det inte handlar om tycka om eller gilla. Det är jobb. Men när man känt hela sitt liv att man inte är rolig nog eller smart nog eller fin nog så tar det hårt att känna sig extremt exkluderad.”

Margareta Grääs blev utan inbjudan till lanseringseventet för CAIA Cosmetics flag ship-store på Biblioteksgatan i Stockholm.

Av hennes inlägg att döma så verkar vissa på CAIA en smula ”butt hurt” av att Margareta faktiskt prövar och ärligt recenserar deras produkter istället för att pipa tack för pressutskicket som det vore en present.
Hur jävla snarstuckna är man inte då? Att inte våga få ärliga recensioner från människor som inte går att köpas med några mindre utskick är ju pinsamt.

Jag lider med Margareta, att bli exkluderad på det här viset, men samtidigt så är det ju just den här ärligheten som gör att hennes följare uppskattar henne och hennes kanaler. 
Så här har det låtit under hennes inlägg:

Margareta Grääs har tagit till Snapchat för att ”rant:a” på företaget Wolt som hon menar inte har betalat hennes faktura på över ett år.
Hon gjorde ett samarbetet med företaget när de etablerade sig i Kalmar, ett väldigt bra sådant enligt henne själv, men hon har fortfarande inte fått betalt.
Först försökte Wolt begrava henne i papper att fylla i, som inte ens hennes bank kunde hjälpa henne med, och efter det blev det knäpptyst från företaget. Fakturan ligger på omkring 40-50 000 kr och eftersom det vankas bokslut för hennes företag så behöver alla pengar vara på plats, så hon behöver få fakturan betald.

Hon avslutar med att rikta ett långfinger åt företaget, vilket får mig att enda lite…
Hur många influencers tror ni det är som inte fått betalt av Wolt? En olycka kommer ju sällan ensam, men det är inte alla som vågar prata om det öppet med risk att få ”bad will”.
Överskattade företaget sin egen efterfrågan och brände iväg lite för många reklamsamarbeten så här med facit i hand?
SÅ många frågor.

Visa det här inlägget på Instagram

Margareta Grääs visar upp ”spring care calender” från Glowid och jag har bara en fråga:

Behöver vi verkligen fler kalendrar?
Räcker det inte med den orgie av adventskalendrar vi möts av varje år?
I Maggans kommentarsfält tycker man att det är en SÅ skojsig idé men så är hon också the queen of opening adventskalendrar och har förmodligen följare som älskar kalendrar lika mycket som jag älskar Taylor Swift, såatteeee…

Vårkalendrar? 
Ja? Nej? Wtf?

Visa det här inlägget på Instagram

Margareta Grääs har tagit sig kalendervatten över huvudet, hållit på att gå in i kalenderväggen eller kastat in kalenderhandduken om du så vill och här är varför jag tycker att det enbart låter sunt.
I sitt inlägg skriver Margareta att efter att ha öppnat över 500 adventskalendrar och spenderat hundratusentals kronor, har det hela eskalerat till en nivå som blivit ohållbar. Hon berättar att hon från september till december har ägnat all sin vakna tid åt att öppna kalendrar och skapa innehåll. Att arbeta 15 timmar om dagen utan paus är mer regel än undantag, vilket har slitit på henne.
Därför har hon beslutat sig för att gå en ny väg i år. Hon kommer fortfarande att öppna ett antal kalendrar, men inte i samma omfattning som tidigare. I stället kommer hon att fokusera på de mest populära kalendrarna.

Margareta introducerar också ett nytt koncept där företag kan betala för att hon ska öppna just deras kalender.
Samtidigt är hon tydlig med att hennes åsikter förblir opåverkade av detta – hennes ärliga omdömen kommer inte att kunna köpas.

Jag tycker som sagt att Margaretas beslut att minska omfattningen av sina adventskalenderöppningar känns sunt, särskilt med tanke på mängden kalendrar på marknaden och den konsumtionsproblematik vi står inför. Samtidigt kan jag förstå om vissa har sett fram emot hennes  mastodontöppningar, men i slutändan tänker jag att det handlar om att hitta en balans, både för sig själv men också för shopping-signalerna man riskerar att skicka ut.
Vad tycker ni?