Något många kanske redan sett men jag frontar DNs omslag med tillhörande stor intervju. Journalisten ville verkligen vinkla den som att jag och Jacob inte är gifta. Men det är vi enligt oss!  
[…] Helt ärligt så handlar inte ett giftermål för oss om ett jäkla papper, så i vår värld är vi gifta och har varit det sedan april. //Margaux Dietz

Å enda sidan kan jag tycka att Margauxs text om att ”hon och Jakob visst är gifta för att de bestämt att de är det” är på gränsen till barnslig naivitet, medan jag å andra sidan kan hålla med henne om att man inte behöver ett officiellt dokument för att veta att man hör ihop.
För det är ju egentligen allt det handlar om, om man ska vara petig – en säkerhet och ekonomisk trygghet, och en praktisk sak att han gjort om man har barn tillsammans – för att bara nämna några.
Men om det enda man vill göra är att stå inför sina närmaste och fira sin kärlek och lova varandra trohet så är ju inte det mindre värt, bara för att man inte lagligen räknas som gift, så jag kan förstå vad Marguax menar med att ”de anser sig vara gifta och har så varit sedan April”.
Jag tvivlar på att någon av gästerna känner sig snuvade på konfekten på grund av det här.
Så länge Margaux och Jakob är på det klara med att de inte räknas som gifta i laglig mening så är det väl helt upp till dem om de vill göra det hela officiellt i Stadshuset eller helt enkelt låta bli.

Margaux och Jakob är ju långt ifrån ensamma att ha haft en bröllopsfest där själva äktenskapet inte ingicks men som ändå kallas bröllop.
Camilla Läckberg och Simon Sköld överraskade sina nära och kära med att ”gifta sig” på Camillas lantställe, ett bröllop som – precis som Margaux och Jakobs – inte räknades som ett juridiskt giftemål.
För att inte riskera att hindersprövningen läckte ut i förtid så gifte de sig istället ”på riktigt” under sin bröllopsresa till New York.
Detsamma gäller för Tess Merkel från Alcazar och hennes Kenny Salomons som ”gifte” sig på en strand i Goa för att sedan göra det igen – och då juridiskt –  under Pridefestivalen 2017.

Är det något att hänga upp sig på verkligen?
Det är ju inte som att det är någon av oss som trott att vi gift oss, bara för att långt senare få reda på att det inte var juridiskt bindande.
DET hade varit något att bli upprörd över, men det här?
Nä…

Sen läste vi morgontidningen och där fanns bland annat en artikel om en förskola som ska öppnas för särbegåvade barn. Precis som det står i artikeln så kommer nog många föräldrar ansöka för att de tror att deras barn är särbegåvade så det blir säkerligen kaos med antalet ansökningar, men jag tror det är en väldigt bra idé att ha sådana här skolor för barn som behöver annan typ av ”utbildning”. Jag vet inte om Arnold är det eller inte, men han har väldigt lätt för att lära sig och så är han som en riktig svamp som älskar information. När jag läser den här artikeln om vad som är ett särbegåvat barn så stämmer i princip allt in på Arnold. //Margaux Dietz

Efter att ha läst artikeln här ovan så skriver Margaux på sin blogg att hennes son Arnold passar som handen i handsken in på beskrivningen av ett särbegåvat barn.
Hennes läsare håller inte med och menar att man inte kan utreda särbegåvning förrän barnet är äldre.
Den hela låter en smula ”jantelagiskt” – ”kom inte här och tro att ditt barn är något särskilt”, trots att jag misstänker att alla föräldrar känner så ibland.

Jag undrar om Tjocka Hetsätarkatten skulle kunna vara särbegåvad?
Han skulle nämligen kunna lösa en Rubiks kub på under minuten om det stod mat på spel.

Tack för tips!

Frida bar den gröna kreationen från Nelly på NK-galan medan Margaux hade den på sig när goda vänner till henne och Jakob gifte sig. 

Vem bar den bäst tycker ni?