Uppdatering!
NK ställer tydligen in spektaklet! (Spektakelt? Min stavningskontroll godkänner båda. Hjälp! )

Två män(!) i mitt Facebookflöde har delat med sig av sina åsikter om NKs fantastiska ”Internationella kvinnodags-firande” och det är varken pompa eller fanfarer.
Jag undrar verkligen hur NK – och Forni med sällskap som tackat ja – tänkte här?
Vad tusan handlar detta om?

Kommer ni förresten ihåg när GabJossan fick skit för att hon skrev ”Grattis på Internationella Kvinnodagen”?
Om ni inte riktigt förstår – som jag då – varför ett grattis inte riktigt är på sin plats här så har Jessica Hallbäck gjort en liten lathund. Den är kanon!

Tro det eller ej, men jag ramlade in på Michaela Fornis plattform ”Daily Forni” och hittade någonting jag gillar, och gillar så pass mycket att jag vill dela med er. 
Det handlar om det här med ”typer”.
Har ni en ”typ” av partner som ni attraheras till eller väljer utan att egentligen tänka på det?
Det har inte jag. Eller, i alla fall inte längre.
Tidigare var min typ enbart män som inte var bra för mig, men det har jag som tur väl är slutat med.

Jag tänker ju inte på honom på det sättet.

Iallafall nästan aldrig. Då och då smyger han sig fram någonstans i bakhuvudet när man känner sig liten en tisdagkväll och lägenheten ekar högt – trots att det är så tyst att man skulle kunna höra ljudet av syreatomerna som svävar omkring i luften. Och just där och då blir det som är så jävla enkelt, helt plötsligt komplicerat. Han som inte alls är min typ och han som är min raka motsats kanske är precis vad jag behöver. Någon som inte alls är som jag. Någon som kompletterar mig. //Stephanie Rosenblad 

Är M min typ? Ja! Definitivt! 
Han är nog den första man som på riktigt varit min typ och då har det ingenting med utseende att göra, trots att han är den vackraste man jag någonsin sett.
Han är bara rätt. Rätt för mig.

Har ni hittat er typ eller har ni insett att ni inte har någon?
Give me your best OR worst love story!! 🙂

https://www.instagram.com/p/BtOMyfQBwre/

Nu har det lagts till en punkt på listan över saker att göra för att vara en ”äkta influencer”.
Vi har samarbete med Daniel Wellington, bubbel-luncher på Berns och en assistent/best friend men nu har vi även…..

Kenza gjorde det alldeles nyss, Alexandra Bring och syrran Vicky Töregren har gjort det och den här gången var det Michaela Fornis tur.
Hon, D och lilla magen på en strand, på en resa som ”Aningslösa influencers” inte kan vänta med att få sätta tänderna i.

Låt henne glädjas idag – ifrågasätt hennes ekologiska skoavtryck i morgon.
Så tycker jag.

Stort stort grattis till hela familjen Forni!!!

Tack för tips om syrrorna, Jennifer!

Trots att det kanske inte är det svaret man hade önskat så är det ändå ett svar från Michaela Forni.
Hon väljer – till skillnad från många andra influencers – att svara på frågan utan att stoppa huvudet i sanden, och om något så tycker jag att man ska uppskatta hennes ärlighet.
Givetvis hade man önskat att hon känt att hon kanske ska minska ner på flygandet eller liknande, men nu gör hon inte det. Vem vet, det kanske kommer men hon svarar ändå ärligt på frågan.
Att svara på frågan borde kanske ses som självklart men det är långt från det i nuläget.

Michaela tog debatten rakt av och stack som sagt inte huvudet i sanden som väldigt många andra influencers gjort.
Vem tror ni i det långa loppet kommer vara mest benägen till förändring här?
Den som öppet svarar på frågan och tar debatten eller den som sticker huvudet i sanden och låtsas som att den inget hört?

Ps. Förlåt för antalet ”sticka huvudet i sanden” i det här inlägget. Jag behöver ett bra alternativt uttryck för det. Någon som har ett på lager?