Visa det här inlägget på Instagram

Ni är vissa som skriver att jag borde sluta skriva om kroppar.
Jag undrar mest hur ni tänker att det ska fungera, med tanke på att jag skriver om det som händer på sociala medier, och en av sakerna som allra mest vanligt förekommande hos influener är just kroppar.
Kroppar som ska opereras, ändras på, visas upp från morgon till kväll. Kroppar med insugna magar, kroppar som står på tå, sprättben, vinklar, kroppar med filter, retuscherade kroppar mm mm mm.
Det är det vi matas med från morgon till kväll och så länge det är det så kommer jag fortsätta ta upp detta aktuella ämne.
Om det är vad influencers tycker är det absolut viktigaste, så kommer jag fortsätta lyfta det på mängder av olika sätt.
Så är det bara….

Men med det sagt så månste jag erkänna att man blir smått dum i huvudet av att matas med detta – influencers kroppar alltså – och när jag läste Michaela Fornis inlägg så fick det mig att tänka på en sak jag reflekterade över när jag var på stranden i Halmstad i helgen. Vi var på en av alla Halmstads stränder, och just den här är kanske ingen strand som någon influencer någonsin skulle besöka för att skapa content.
Det som slog mig där jag halvlåg i min brassestol, var hur många olika och helt vanliga kroppar som jag var omgiven av. Det är som att jag korvstoppats med så mycket ”influencerkroppar” att jag nästan glömt bort att de faktiskt inte är normen, vilket man kan tro om man skrollar igenom vilka jag följer via Bloggbevaknings Instagramkonto.
Det var SÅ befriande!
Min egen självbild påverkas inte av det jag ser i mitt jobb, men just att komma på att ”javisst ja, det är ju för bövelen så här folk ser ut” var lite av ett wakeup-call och varför jag tycker det är viktigt att fortsätta lyfta upp det orimliga i den typ av kroppar som vi matas med på sociala medier och som influencers i mångt och mycket bidrar till.
Jag ser dem eftersom det är del av mitt jobb, annars hade jag inte följt någon av de som jag tycker är absolut mest bidragande till den kollektivt skeva kroppsuppfattning som deras innehåll bidrar till.

Jag älskade att läsa Michaela Fornis inlägg, för hon har ju så rätt och därför vill jag dela det med er.

För så är det… förra gången jag fick barn var jag så hård mot mig själv. Allt skulle göras enligt normen, jag tog in varenda kommentar från omgivningen i total osäkerhet som nybliven mamma och det kändes hela tiden som att allt jag gjorde var fel – fastän jag gjorde allt helt rätt enligt konstens regler. Den här gången lyssnar jag på MIN intuition som förälder, med ett lugn jag inte hade då. Jag vet när något känns bra och när något känns fel och jag tar den hjälp jag behöver för min bebis skull.
[…]

Förutom magont har den första månaden med Gaia varit fylld av SÅ mycket kärlek. Det märks verkligen att hon var en pusselbit som saknades i vår familj. Jag var inte beredd på den kärlek vi alla skulle känna för henne, eller hur självklar hon skulle bli i vår konstellation, och nu känner jag mig rikast i världen. Dante är SÅ fin med henne, precis som jag anat, han bygger redan sin egna relation med henne och det är så fint att se. De första veckorna var Damon hemma från jobbet med oss, och till skillnad från förra gången bestämde vi oss för att inte ha några besök! // Michaela Forni

Michaela Forni har skrivit ett inlägg om den första tiden som tvåbarnsmamma, då storebror Dante fått en lillasyster vid namn Gaia. 
Hon skriver mycket om den första tiden, och hur hon har mer av ett lugn vad gäller den lilla bebisens behov och hur hon litar på sin magkänsla och intuition när det kommer till att tillgodose lillasysters behov.
Michaela delar även med sig av känslorna kring att inte tillåta några besök den första månaden, och hur familjen kunde vara i sin lilla bubbla hela dagarna, lära känna varandra och bara vara nära.

Jag är mest nyfiken på hur omgivningen reagerade på denna besöksfria månad.
Jag kan tänka mig att det inte är alla som är helt nöjda med att inte få komma på besök så snart det bara är fysiskt möjligt.
Jag har en känsla av att svärmödrar inte alltid är så inkännande här, men det kanske bara är mina förutfattade meningar?

Michaela Forni har delat den packningslista som jag helt ärligt tror krävde mer än en ynka BB-väska, så vida den inte var en hockeytrunk. 
Det är ju hur mycket prylar som helst, men det är det kanske alltid?
Som bitter och barnlös har jag aldrig behövt fundera över vad en BB-väska ska innehålla, och har aldrig sett det uppstolpat på det här viset.

Hade ni så här mycket prylar i er BB-väska?

Vad är din inställning till måndagar?

Jag älskar måndagar. Det är en dag avsatt för struktur och vem gillar inte att styra upp livet efter en mysig och unnig helg? På måndagar har jag veckomöten på kontoret och mellan dessa så strukturerar jag upp veckan, jobbet, livet ja allt som behövs. Måndagar är typ en av veckans bästa dagar nu när jag tänker efter?! // Michaela Forni

Måndagar verkar vara en sån där riktig vattendelare.
Som egenföretagare älskar jag måndagar, och jag tror nästan jag kände likadan som anställd också. Jag tänker att det nog till stor del beror på arbetsplatsen.

Här är fler influencers som älskar – eller i alla fall gillar – just måndagar:
– Hanna Friberg
– Dixie Wonderland
– Pilot-Maria
– Isabella Löwengrip
– Dasha Girine

Är ni ”Team Flunsor” eller ”Team Mickis” när det kommer till måndagar?