Att ”dö-städa” eller att inte ”dö-städa”?

Jag har precis passerat 60 och inser att det inte är supermånga år kvar och risken för att man kanske inte är så rörlig de sista 10 åren är överhängande. Ska döttrarna behöva ta hand om allt när man kolar vippen? Inte så roligt för dom.
[…]

Eftersom allt ligger ordentligt nedpackat i backar så känns det inte som att man har så mycket men, jag måste nog ta mig en funderare på varför jag har sparat allt och om jag verkligen behöver innehållet.

Ni är ju många här inne som är i min ålder; hur har ni det? Har ni rensat ordentligt eller hamstrar ni? Jag kan säga att jag vet vad jag ska pyssla med fram till nästa vår …. // Monas Universum

Det Monas Universum funderar över på sin blogg är det som min mamma kallar för att ”dö-städa” – alltså rensningarna man gör för att familjen inte ska behöva hantera det när man kolar vippen. 
Jag har aldrig förstått det där tidigare, men har börjat inse det praktiska med det och har redan börjat rensa. Inte för att jag planerar att kila vidare snart, men för den själsliga ro jag tror att det kan medföra. Jag har nämligen alltså avskytt att göra mig av med saker, så länge de inte är trasiga, men vinden börjar vända.

Den som har flest saker när man dör vinner inte, oavsett vad du tidigare hört!
Är du mer av en samlare, eller mer av en ”dö-städare”?

Monas Universum vill se en lagändring vad gäller förtal

Bildkälla: GoFundMe

Har även intervjuats i några timmar av advokatfirman som ska ta vår gruppanmälan mot staten avseende alla våra domar avseende förtal. Stämningen skall först in till Justitiekanslern, som kommer avvisa oss … allt enligt plan … så att vi kan gå vidare till Europadomstolen. En lååååång resa som kommer ta många år innan ett beslut. Vår advokat är samma advokat som genom Europadomstolen fick igenom vår lag om att det är förbjudet att fotografera människor i kränkande situationer. // Monas Universum

2019 fälldes Monas Universum för förtal efter att ha exponerat en ”närstående” och vad han utsatt dottern för. När det begav sig – 2016 – skrev jag det här inlägget.
I slutet av maj i år meddelade Mona att hon och andra domfällts för liknande ärenden ämnade stämma den svenska staten för att ha kränkt deras grundlagsskyddnade rättigheter, primärt det som stipuleras i yttrandefrihetsgrundlagen.
Nu är processen igång och Mona har blivit intervjuad av den advokatfirma som ska driva ärendet vidare.
Planen är att Justitiekanslern kommer avvisa deras stämning, vilket är helt enligt plan, eftersom det betyder att de kan ta det hela vidare till Europadomstolen.

Processen väntas bli både lång och dyr och eftersom inte alla har råd att betala så har de skaffat ett GoFundMe-konto för att samla in pengar till advokatkostnader. All insamling kommer redovisas transparent på deras nya Instagramkonto @fortalsstodet, enligt Monas blogg.
I skrivande stund har 195 538 kr samlats in, och målet är satt till 300 000 kr.

Monas Universum mfl stämmer svenska staten

Bildkälla: Monas Universum blogg / Gofundme

I och med Me too så flöt många tråkiga historier upp där kvinnor berättade om sina övergrepp. Några av dom gick ut i sina sociala kanaler, stora som små och berättade om deras upplevelser. Samtliga som anmäldes blev fällda för förtal/grovt förtal … och det fortgår hela tiden. Kvinnor/unga tjejer som pratar om sina förövare b l i r fällda.

Monas Universum har aldrig varit en att sitta tyst när orättvisor begås, och det är anledningen till att hon nu, tillsammans med några andra, valt att stämma svenska staten för att ha kränkt deras grundlagsskyddnade rättigheter, primärt det som stipuleras i yttrandefrihetsgrundlagen.
Monas dom hade inte med #Metoo att göra, utan det var en person i hennes närhet som begått sexuella övergrepp mot hennes dotter, men alltsammans kan stoppas ner i samma kokande kittel som de som vågade höja rösterna om vad de varit med om under #Metoos flagg.
De verkar alla ha blivit stämda för förtal för att i egenskap av offer, berättat vad de, eller som i Monas fall – hennes dotter – blivit utsatta för. Problemet med den här lagen, precis som med många andra lagar, är att den här förlegad och har mer än några år på nacken.
Jag kan inte skriva annat än kryptiskt här eftersom jag annars hade kunnat dömas för förtal, men det vet ni ju vid det här laget, eller hur? 🙂

Lagstiftningen avseende grovt förtal skrevs 1962. Alltså över 60 år sedan. Då fanns inte internet. Inte mycket annat heller för den delen. Man kan ju därför tycka att den borde skrivas om och utgå ifrån hur samhället ser ut idag.

Det märkliga är att yttrandefrihetsgrundlagen trädde i kraft 1992 och man kanske kunde tro att den skulle råda över lagen om grovt förtal men icke. Vi har således ingen som helst rätt att yttra oss om våra erfarenheter. I alla andra demokratiska länder fungerar det helt annorlunda och det är också därför som vi har bestämt oss för att dra det här vidare till Europadomstolen. // Monas Universum

Mona berättar att de nästa vecka ska träffa erfarna advokater för att driva sitt ärende vidare.
Processen väntas bli lång och dyr, och eftersom inte alla i gruppen har råd, har de skaffat ett GoFundMe-konto för att samla in pengar till advokatkostnader. All insamling kommer redovisas transparent på deras nya Instagramkonto @fortalsstodet, enligt Monas blogg.
I skrivande stund har 140 000 kr samlats in. Målet är 300 000 kr, så de är nästan halvvägs redan.

Och hörni – utelämna Monas vapendragare är ni snälla. 

Bildkälla: Gofundme

Monas Universum om medium som kan hitta dolda fel på en hund

Minns ni när jag för ett par veckor sedan berättade om mitt besök hos Christina, ”mitt” medium som jag har gått till i flera år? Mitt i allt så undrar hon om Nisse ”har problem med ögonen?” Eftersom hon alltid har haft rätt så bokade jag genast en hälsokontroll hos veterinären. Där kunde man via en okulär bedömning se att det ”fanns något” och att man då remitterade honom till en specialist.
[…]

Jag tänker lite så här till alla tvivlare: h u r i hela friden kunde Christina veta att Nisse hade ögonproblem? Helt sjukt. Hon håller förvisso på med djurkommunikation men till och med jag, som ändå är 100% för det här med medium, har varit en smula frågande till det här med djurkommunikation. Nu tvivlar jag inte en sekund längre! // Monas Universum

Mona har varit på besök hos ”sitt medium” som talar om för henne att hennes hund Nisse hade fel på ögonen. Detta fick Mona att omedelbart boka en tid hos veterinären (”sin veterinär”?) som kunde konstatera att det de facto var någonting som inte var det borde.
Efter att en specialist (”hennes hundspecialist?”) kunnat konstatera att Nisse har flera fel på ögonen så behandlas han med bland annat kortisondroppar.
På grund av det här – eller tack vare det här – så är Mona inte längre en tvivlare utan hon är bombsäker på att Christina är ett äkta medium, för hur skulle hon annars kunna veta att Nisse hade fel på ögonen, när Mona själv inte märkt någonting?

Jag vet inte, jag är alltid tveksam till sånt här…
Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna få mig att ändra min tveksamhet? Kanske borde jag boka in en tid med ett medium (kanske Monas egna?) för att se vad hen har att komma med.
Jag skriver hen, men skulle vilja skriva hon, för alla gånger jag hört talas om ett medium så är det alltid en kvinna.
Jag googlade och fick upp en lista på 39 andliga vägledare, där 33 av dem var enbart kvinnor. Det fanns en delad profil och sen sex stycken manliga så verkar vara en bransch som minst sagt domineras av kvinnor.
Lite som influencerbranschen. 🙂
Under Monas inlägg så har det kommit in en tveksam kommentar, som menar att mediumet måste känna någon som Mona ”nämnt det för” – vilket jag gissar handlar om Nisse och hans ögonproblematik – men Mona själv menar ju att hon inte kände till det innan hon gick till mediumet.

Kanske kan Mona skaka fram en rabattkod till ”sitt medium” så vi kan få testa?
Jag har några frågor hon gärna hade fått sätta tänderna i. Nu blev jag ju nästan lite nyfiken…
Vad är din ”take” på alltsamman?