Monas Universum kritiserar My Martens nya arbetsplats

Monas Universum ramlade som av en slump över företaget Lohilo när hon var ute och luftade sig på nätet och verkar allt annat än imponerad över informationen hon tillskansat sig. 
Först blir jag lite förvånad över att det här bubbelgumsdoftande enhörningsflödet gått henne förbi, men så bevakar hon inte heller My Martens olika plattformar på en daglig basis. (My Martens är marknadschef på Lohilo)
Så vad har Mona att säga om Lohilos funktionella tuggummin? Kommer hon vara imponerad? Peppad, taggad och hypad?
Kommer hon ansöka om ambassadörskap på stående fot?
Mjaaa…. Inte riktigt..

Okej, då kan vi läsa att Sweet Mint kommer förbättra resultatet när du bygger muskler på gymmet.

Bubble Mint är minsann deras första sanna skönhetsprodukt. Boostar håret, naglarna och du får en ”fab body” både på utsida och insida!

Melon Mint ska du tugga på om du vill gå ner i vikt eftersom du reducerar ditt sockersug. ”Det här tuggummit är minsann gjort för dig.”

Den med colasmak ska du tugga på om du vill behålla din kroppsbalans genom de mest basala vitaminerna kroppen behöver  … och det toppas av koffein.

Ehh. Vad f-n är det för skit?!

En annan sak som gör mig så in i helvitti förbannad är att de ofta använder sig av en yngre målgrupp för att sprida reklam. // Monas Universum

Mona har delat bilder som taggats med #lohilo där det tydligt syns att tjejerna på bilderna är unga, även fast Monas censurerat deras ansikten.
Det här är förmodligen inga tjejer som på något sätt får ersättning för sina bilder – än, men när kanske en förhoppning om att få det i framtiden, därav taggningen?
Av den anledningen tar jag inte heller med dem här i mitt inlägg.

Jag har aldrig ens testat en Lohilo-produkt och kan inte uttala mig det minsta om varken smak eller effekt, men ser dem överallt, vare sig det är i butik eller i handen på någon halvtrött tonåring som väntar på bussen.
Är det inte Lohilo så är det Nocco och är det inte Nocco så är det Clean Drink och rent utseendemässigt så måste jag nog säga att Lohilos är snäppet vassare än sina konkurrenter, i alla fall när det kommer till att locka den absolut yngsta publiken. (Rekommendationen för energidryck är 15 år)

Vad får du om du slänger ner en enhörning, slottet från My Little Pony, marshmallows, glitter, Hello Kitty och Linnea Claesons kalufs i en mixer och trycker på start? 

I egenskap av marknadschef – tror ni My kommer bemöta detta på något vis eller låter det mest som samma gamla kritik som ramlat in ända sedan Red Bull gjorde entre och gav oss vingar, och ingenting att ödla energi på?

Tack för tips!

 

Aktiv dödshjälp

Det här är så galet sorgligt. Hustrun led av ME sedan 20 år tillbaka och hennes önskan var att hon till slut skulle få somna in.

Problemet är bara att det är svårt att bestämma när man ska dö den naturliga vägen och eftersom hon var för sjuk för ta sitt eget liv, fick hon sin make att ge henne den spruta som gjorde att hon kunde somna in i sitt hem, omgiven av sin man och sin son.

Hon bestämde sitt öde och givetvis har vi lagar att följa. Igår ställdes maken inför rätta för dråp. //Monas Universum

Jag är till 100% för aktiv dödshjälp och att varje människa själv ska kunna bestämma över sitt öde, över när det är dags att gå vidare.
Att nekas rätten att besluta över sitt eget liv och död är både inhumant och ovärdigt.
Att hålla en människa vid liv och/eller vid medvetande i livets slutskede trots smärta och ångest görs sällan för den döende människans skull, utan för de anhöriga.

Jag är för aktiv dödshjälp.
Hur ser du på saken?

Monas Universum om bloggreklam

Jag lever på min blogg. Jag lever på de intäkter som kommer från de affiliates som jag jobbar med plus det ni läsare handlar av mig i min webbshop. Man kan ju tycka vad man vill om huruvida en blogg är ett riktigt jobb eller inte men just nu är det det för mig. Jag har skrivit i hela mitt liv så varför inte tjäna pengar på det.
[…]

Fram till och med oktober så har jag skrivit 638 inlägg. Av dessa är 117 st markerade med reklam/samarbete. Det är ganska exakt 15,4 procent.
[…]

Jag säger konsekvent nej till mycket. Går på magkänsla oftast. T ex jäkligt glad över att jag inte hängde med i den där Flawless-skandalen. Rakapparaten som bara var en bluff. Eller ett par hörlurar jag aldrig hört talas om … som visade sig vara en bluff. // Monas Universum

Av kommentarerna under Monas inlägg att döma så verkar ingen där vara så brydd över reklamen.
De verkar tycka att antingen skrollar man förbi eller så läser man inläggen för att se om det är produkter eller tjänster man är intresserad av.
Den tyngsta kritiken verkar faktiskt handla om själva utförandet av reklamen, att Monas inlägg håller en ganska låg standard jämfört med andra influencers.
Förklaringen från Mona är att hon är sjukt oteknisk och inte vet hur man gör med bilder, filter mm och dr kan jag verkligen hålla med läsaren.
Att kunna leverera bra och trovärdiga samarbeten är galet viktigt för en influencer och att bara använda pressbilder på produkter istället för att göra ett genuint och personligt samarbete är under all kritik.
Om det här är en del av Monas jobb så får hon ju antingen lära sig hur det fungerar med kameror, filter och annan bildbehandling eller betala någon att göra det.
Det är ju JUST det här som är så framgångsrikt med influencer marketing – att samarbetet blir personligt och att influencern använder sin person som reklampelare, och om Mona inte gör det utan bara publicerar produktbilder från exempelvis Ellos så faller ju hela konceptet.
Detsamma gäller så klart även mig, och jag håller just nu på att lära mig mer om att skapa snyggare och bättre videos då grundkunskapen i exempelvis iMovie inte räcker.

Och bilderna/videoklippen behöver inte vara perfekta, långt ifrån.
Så länge de håller en hyfsad kvalité så är det ändå 100 ggr bättre än att bara publicera produktbilder i ett inlägg.

Skolmat – ett ständigt dilemma tydligen

Hur som. Lokalerna är inte det egentliga problemet. Det är maten. Anna Whitlock serverar endast vegetarisk mat … bortsett från fisk och kyckling. Jag har inget emot det, i synnerhet inte då jag förstått att det är vällagad mat.

Men.
En dag i veckan har talibanen lunch först 13.00 och nu har det hänt ett par gånger att maten är slut när deras klass kommer. Det är fullständigt oacceptabelt. // Monas Universum

Under hela min uppväxt hade jag sällan någonting att klaga på när det kom till skolmat, men jag har förstått att det inte är en upplevelse som delas av alla.
Monas Universums dotter har börjat på en skola inne i stan som för tillfället renoveras, så en extra 700 elever har i stället knölats in på en annan skola där de….tja..inte riktigt verkar få plats eller ha kapaciteten att utfodra dem.
Enligt Mona så har maten varit slut flera gånger när hennes dotter kommit för att äta och då kan man ju börja undra över vad det är som försiggår här. Är de så pass usla på att beräkna mängden mat till eleverna, eller har de helt enkelt tagit pengarna öronmärkta för skolmaten och lagt dem på något annat?

Man kanske inte ska jämföra olika skolors bespisning rakt av men när jag läste Monas inlägg blev jag nästan lite förbannad. (Sekundär-förbannad å elevernas vägnar)
Hur kan matsituationen vara så här katastrofal på en skola inne i stan, samtidigt som en annan framstår som rena rama lunchrestaurangen i jämförelse?

Det här erbjuds eleverna varje dag i lunchmatsalen på en annan gymnasieskolan, också inne i stan:

– Två vanliga rätter att välja mellan
– En vegetarisk rätt
– En vegansk rätt
– En jättestor salladsbuffé med edamamebönor, linser, keso, hemmagjord hummus och andra röror
– En pastasallad
– Dagens soppa
– Mjuka bröd, fil och flingor
– Bubbelvatten

Hur kan EN skola erbjuda allt detta, medan en annan inte ens lagar tillräckligt mycket mat för att räcka till alla elever?