Jag fuckade upp tidsinställningen. Det här skulle kommit kl 12. ? Förlåt.

Jag tänker att en av anledningarna till att hela familjen äter samma mat är man kanske inte orkar ställa sig att laga olika mat till vuxna och barn när man kommer hem efter jobbet, skolan, förskolan, aktiviteter och allt annat som ens liv kan tänkas innehålla?

Brukar ni som har barn, äta samma mat som dem eller äter ni något annat?
Kanske sitter du på ett grymt tips som underlättat för dig som du vill dela med dig av eller tycker du att det här med olika mat är trams?

Om du tycker det, vem är det i så fall som ska anpassa sig?
Ska föräldrarna äta en mer barnanpassad kost eller är det barnen som får anpassa sig?

Det är kopplat till min andra diagnos. ADHD.

Det kom som en chock…. Men ändå inte.  Jag har aldrig känns mig som en ”sån där” adhd person som inte kan sitta stilla tex.

Det har ingenting med att just sitta still att göra har jag förstått nu. Det finns dessutom en hel drös med olika typer av ADHD. stunden. […]

Nu måste jag lätta upp detta tunga men samtidigt befriande inlägg, Nu ska jag föröka göra som Viktor Frisk, jag ska omvandla mina diagnoser till min SUPERKRAFT!// My Martens 2018/04/24/

I april 2018 avslöjade My på sin blogg att hon blivit diagnostiserad med ADHD, någonting som kom som en chock för henne.
Igår fick hon en fråga på sin blogg om huruvida hon medicinerar för ADHD, och då svarar My att hon fått en felaktig diagnos och faktiskt inte har ADHD och hänvisar till ett tidigare inlägg som jag tyvärr inte kan hitta, men varför skulle hon ljuga om det?
Det som styrkte diagnosen var resultatet av hennes utbrändhet och ingenting annat.

Jag undrar hur många människor som går runt med felaktiga diagnoser? 
Jag vet inte varför My fick genomgå en andra utredning men det känns inte som någonting som är så där väldigt vanligt förekommande, eller?
Tänk att gå runt och medicinera för en diagnos man egentligen inte har?

 Indianen är hemma igen. Han dök upp i fredags och vi blev sams. Han rakade katterna, så nu är katthårs-problemet löst nån månad iallafall ?

Dessutom ÄLSKAR Stina & Sture att vara rakade….??❤️ // My Martens

My Marten pälshatande pojkvän Jonas har både långt och tjockt hår, som av bilderna att döma verkar vara utsläppt för det mesta.
Tänk om My, helt plötsligt skulle få panik av alla hans långa, mörka hårstrån som hamnar överallt? (det vet alla som haft långt hår)
Skulle hon få raka av honom allt hår då?
Det känns väl rimligt ändå?

Han behöver ju sitt långa hår lika lite som han verkar anse att katterna behöver sin päls. Nästan mindre, då  hans hår enbart sitter på huvudet och mer är del av en image utan direkt funktion, medan katterna blir av med hela sin beklädnad.

Mys läsare tycker synd om katterna och kan inte begripa hur My kan tillåta honom att raka dem. 
Hon menar att katterna älskar att vara rakade, men hur hon kommit fram till det är högst oklart.
En katt-viskare kanske?

Gränsen mellan vad som är lämpligt att dela på sociala medier och vad som kanske borde få förbli privat verkar hela tiden skjutas framåt på ett sätt som får mig att undra om den någonsin kommer stanna upp och bli den solida brytpunkt som många verkar behöva.

My Martens har nämligen publicerat ett inlägg där hon i detalj beskriver ett bråk hon haft med sin fästman där hon lämnar ut honom på flera sätt som inte kan beskrivas som någonting annat än integritetskränkande härskartekniker eftersom hennes plattform är betydligt större än hans.
Jag förstår inte hur hon tänker att det här blogginlägget ska hjälpa deras situation och få dem närmare en lösning?
Risken finns väl att han inte ens kommer vilja prata med My och försöka lösa problemet eftersom det alltid finns en överhängande risk att hela samtalet hamnar på hennes blogg.

Många kommentarer under inlägget handlar om vad Mys läsare anser om hennes fästman och hans beteende, men få verkar reflektera över att:
1. inlägget är givetvis vinklat utifrån Mys synpunkt och
2. oavsett hur omoget han betett sig eller inte betett sig så borde den informationen inte ens finnas tillgänglig för läsarna att ha en åsikt om. Det borde stannat mellan deras fyra ögon och om My känner att hon behöver ventilera det hela med någon – ring en vän.
Basunera inte ut de mest privata delarna av förhållandet på din stora blogg som en styrkedemonstration bara för att du kan.
Man får inte vara så här vårdslös med sin relation.
Är det omoget att ta av sig sin förlovningsring bara för att man är osams? Absolut, men det är det också att använda sin stora blogg som ett vapen för att vinna bråket.
Och två fel gör inte ett rätt.

Vad är viktigast?
Att komma fram till en lösning eller att gå segrande ur just den här striden till vilket pris som helst?
Jag vet vad jag hade valt…

Jag hoppas att My tagit ner sitt inlägg när det här publiceras och att fokus kan få handla om Mys beteende, snarare än innehållet i hennes inlägg.
Det är också därför jag inte tagit med mer än någon enstaka rad ur texten. Den borde aldrig ens ha publicerats från första början.

Tack för tips!