Vet inte vad vi ska hitta på på påskafton. Jonas åker till Belgien och giggar med Leila K i helgen. Så vi åker inte upp till Stockholm förrän efter påsk istället ☺//My Martens

Leila K alltså?
Jag trodde faktiskt inte att hon turnerade längre med tanke på hur tidningarna rapporterat om henne de senaste typ 15 åren.
För kanske 5 år sedan så sprang jag på henne inne på ICA-butiken vid Götgatans tunnelbaneuppgång och då mådde hon allt annat än bra, men efter det har jag inte hört så mycket alls om henne men enligt Mys blogg så turnerar hon tillsammans med Mys pojkvän Jonas från Basic Elements. Om den andra halvan av EB också är med förtäljer inte historien men det låter väl rimligt ändå.

Hur många mer än jag dansade så skosulorna glödde till Electric på olika skoldiscon?
Jag gav mig fan på att lära mig hela låten utantill för att kunna imponera på dansgolvet, men jag är osäker på om det fungerade?
Samma sak med 99 luftballons med Nena – den tyska versionen. DEN skulle jag kunna!
Fasen, jag var så himla o-häftig alltså, mina adidasbyxor med tryckknappar till trots.
Varför trodde jag att folk skulle bli imponerade av att jag memorerat texten till en tysk låt?
Hade ni blivit det? 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=Jl_5NHTvDAI

My är i stora flyttartagen och håller på att flytta sina saker från lägenheten inne i Färjestaden på Öland till den stuga som utgör familjens nya boende.
Från ingenstans dyker det upp en man som viftar med armarna mot My och hennes väninna och innan de vet ordet av så springer han fram mot bilen och försöker dra upp dörren på passagerarsidan. Som tur väl var så kunde väninnan hålla emot men då försökte han ta sig in i själva skåpbilen som My fått låna av sitt ex över dagen.

Jag kör och han hänger i handtaget och halva kroppen inne i bilen och halva hängandes. jag vågar inte gasa fullt men ser samtidigt hur dörr-jäveln låser sig i öppet läge och han lyckas ta sig in i våran skåpbil!?!!! han börjar banka på rutan som är precis intill våra huvuden och nu utbryter riktig panik!

Min väninna ringer 112 och jag tutar och viftar då jag ser att folk börjar komma fram längsmed gatan och alla har nog insett att denna situationen är mer än farlig!

Livrädd för att han ska ta sig in till oss, samtidigt som jag blir rädd för att köra för fort så att han skulle fara ut och kanske slå ihjäl sig på kuppen! Jag menar… ”Vållande till annans död” vill man knappast ha på sitt samvete! Situationen blev så surrealistisk att jag knappt förstod vad som hände!

Då dyker polisbilen upp! Någon annan måste larmat innan. TACK och LOV, den kom i grevens tid! Den minst sagt våldsamma, och förvirrade mannen arresteras och plockas bort ur våran bil! Herre gud! När jag sedan pratade med flera grannar så insåg jag att det var HUR många vittnen som helst som sett detta.

Han hade tydligen försökt att ta sig in på socialtjänstens kontor som ligger i samma byggnad som där jag bor, och betett sig konstigt att flera olika personer redan hade larmat. Så samtidigt som min väninna hade 112 på luren så kom polisbilen,

– Så otroligt uppskattat!

Förmodligen var han en knarkis som helt enkelt bara ville ha hjälp. Så sorgligt och så tragiskt på samma gång… Stackars denna man.//My

My verkar råka ut för alla möjliga märkliga människor där nere på ön och jag förstår om hon känner sig otrygg.
Vilka stollar det finns! Tur att allt gick så bra ändå…
Kanske kan Magdalena Graaf göra ett litet samarbete med det företag som hon och hennes familj köpte vakthunden Dragomir ifrån?
En liten rabattkod?

Två vovvar för priset av en?Jag vet inte om ni varit inne och tittat på företaget som Maggan anlitat men de har så himla många underbara hundar där.
Jag avskyr att både svans och öron är kuperade men det verkar vara standard på alla deras hundar tyvärr.
Både de Dobermanns och Boxrar som företaget säljer är fina men mitt hjärta bankar lite extra hårt för rasen Cane Corso. En sån vill jag har tillsammans med en Dogo Argentino.
Det är min drömuppsättning hundar! Jag är mindre övertygad om att THK och Lilla Snöboll skulle se det hela som en dröm. Snarare en fiendeinvasion…

My Martens:

En sak som slår mig när jag läser många av Mys inlägg är att hon rätt ofta kan ha en bra poäng med det hon skriver, men att hon förmodligen tappar en massa läsare på vägen eftersom envisas med att skriva halva avhandlingar – om saker man redan kan utantill vid det här laget – innan hon faktiskt kommer till den, poängen.

Varje gång hon vill dela med sig av konkreta tips – vare sig det handlar om träning, ångest eller någonting annat som ligger henne varmt om hjärtat – så är det som att trycka på en knapp.
Ett knapptryck och så rabblar hon igång sin historia som vi alla hört så många gånger.
Kanske vill hon berätta om bakgrunden och sina egna erfarenheter men jag personligen orkar inte läsa samma sak inlägg efter inlägg för att hon slutligen ska nå fram till de sista 10 raderna som egentligen är det hon vill ha sagt.
Jag undrar hur många läsare hon tappar på vägen varje gång hon rasslar igång sin rostiga skiva och hur många som blir provocerade av att hon verkar älta allt som varit jobbigt i hennes liv gång på gång.

Mitt tips – om någon är intresserad – är att ha ett inlägg att länka till där allting från hennes konkurs, viktuppgång, hur hon knäcktes och nu är på väg tillbaka avhandlas så kan de som vill eller behöver fräscha upp minnet lite läsa där. 
På så vis slipper My skriva samma sak om och om och om igen och riskera att läsarna ledsnar halvvägs igenom innan hon ens kommit till poängen, och läsarna i sin tur slipper skrolla sig igenom saker man redan läst ett flertal gånger utan inläggen blir kortare men mer fokuserade kring vad hon faktiskt vill dela med sig av.

Jag säger inte att det är enkelt – jag är en malare av rang som också behöver jobba på att skriva det jag vill ha fram men med färre antal meningar.
Det är så himla lätt att upprepa sig eftersom man vill att alla på riktigt ska förstår bakgrunden till det man skriver om, men har man ett inlägg att länka till så räcker det.

Nu håller ju inte My på med att fylla tårtbitar av tid och energi men att optimera sin tid – det kan väl inte vara negativt för någon enda människa tänker jag?

My Martens/Johanna Toftby/Madeleine Ilmrud:

Allting som en influencer gör syns inte alltid på sociala medier och då är det kanske lätt att påpeka att My skulle kunna göra sitt jobb från Öland och sluta pendla till Stockholm.
En läsare använder till och med Mys absoluta ärkefiender Johanna Toftby och Madeleine Ilmrud som exempel på detta vilket får My att se rött.

Trots att många kommentarer anklagar My för både det ena och det andra så finns det en sak som sticker ut och det är hur många människor som häng upp sig på att My åt köttbullar på Riche häromdagen när hon enligt egen utsago har ont om pengar.
En tallrik med köttbullar på Riche kostar 205 kr.
My har enligt egen utsago extra utgifter på mellan 13-17 000 kr i månaden och har precis sagt upp sin kontorsplats för att spara pengar, men 205 kr för en köttbullelunch är det som läsarna hänger upp sig på.

Vad borde hon ha ätit istället?
Vad är en acceptabel summa för My att lägga på en lunch tror ni?
Köttbullarna på Sturehof kostar 215 kr så de går ju fetbort och en hamburgertallrik på TGIF går på omkring 150 kr.
Är det okej tror ni eller ska vi försöka pressa priset ännu mer?
Vad kan My med gott samvete äta lunch utan att riskera verbala spöstraff på sin blogg?
Kanske Subways? Deras ”sub of the day” kostar endast 59 kr. Herregud, det är ju som hittat! Hon kan köpa hela fyra(!) stycken för samma pris som köttbullstallriken. Bra att ha i bilen på långa resor dessutom.

Annars skulle hon ju kunna köpa ett stormkök – de kostar runt 200 kr på Blocket – och brassa igång det bak i bilen – se bara till att ha bagageluckan öppen så du inte tuppar av.
En termos med varmvatten är allt du behöver till potatismoset och resten av varorna kan du förvara i en liten kylväska så har du mat för typ en hel vecka framöver! SÅ MYCKET BILLIGARE ÄN ATT ÄTA KÖTTBULLAR FÖR 205 kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Följer du den här planen, My så tror jag att du kommer få hela läsarflocken med dig! 🙂

#meatballgate

Tack för tips, Jenny!