My Martens:

Många av influencerna har sina standardposer. Är det inte sprättbenet så är det benen i kors á kissnödig men Myggan verkar ha kommit på en helt egen variant.
Det är lite som att vara på väg åt ena hållet fast nästan välta åt det andra.
Själv gillar jag den där posen där jag ligger i en hängmatta med en drink i handen – speciellt nu under semestern.
”Hiiiiiiiii guys!!!” Vilken är er favorit?

Ps. Vill ni ser mer av min spot on-imitation av Bella som jag la upp igår – jag kallar mig numera ”Brunett-Bella” – så borde ni följa minn Instagramkonto – @bloggbevakningscamcam

Tack för tips, Mimmi!

My Martens:

Jag är ju all for recycling – speciellt efter att min underbara (harkel) sambo tvingat mig att sortera allting i rätt påsar och inte blanda hejvilt som en gott och blandatpåse – men det Myggan eventuellt gör här är lite märkligt.

Antingen så har Myggan lyckats med konststycken att ner till sista lock i håret återskapa sin look från 2016 eller så återanvänder hon gamla ”Dagens Outfits” för att hon inte vill/orkar eller av någon annan anledning inte kan lägga upp nya.
Vad tror ni?

Inlägg från 2016 HÄR
Inlägg från 2017 HÄR.
För den som vill detaljstudera närmare…

Tack för tips, Jenny!

My Martens:

Det känns lite overkligt ☺️ Det går lixom inte in…. det känns som om jag är på besök…. vart är hemma? Hemma för mig har alltid varit butike. Jag har flyttar runt så mycket. Passerat många städer, hus, lägenheter sedan jag var 13år. Jag kan ärligt säga att jag längtar hem. Jag vill ha lugn och ro. Känna mig ”hemma”. Kanske kommer det med tiden…..//Myggan

Ja, sanna mina ord, det här inlägget kräver ett väggord i all sin prakt, men för mig stämmer det faktiskt även om jag hellre skulle låta någon hoppa på mitt ena bröst i en kvart innan jag lät tatuera min vägg med budskapet.

Jag har – precis som My – flyttat otroligt mycket i mitt liv. Både inom Sverige men även utomlands och det är utmattande att hela tiden känna att man måste ”börja om”, hela tiden skapa sig ett nytt hem.
Jag kände mig helt hemma i Hollywood. Det är fortfarande en av de bästa tiderna i mitt liv men samtidigt så vågade jag inte ”boa” in mig ordentligt eftersom jag var där på ett tidsbegränsat visum.
Så det är först nu, med min lilla familj bestående av M, bonusbarn och två dysfunktionella katter som jag på riktigt känner mig hemma. Jag älskar vårt hem och jag älskar att vara hemma.
Den känslan önskar jag alla.

Har ni några tips till Myggan som kan hjälpa henne att komma till punkten där hon känner sig som hemma?
Missekatter har hon ju redan så den punkten kan hon checka av.
Är det kanske väggord som krävs ändå?
I så fall har jag ett par riktigt ”göttiga på lager. Kolla bara!

Ah, det är ju så man blir spyfärdig ändå! =)