My Martens:

Nu har jag precis lämnat Lilleman på dagis. Halvdag för honom. Knappt. Han flyger vid 15:45. Jag har PT kunder på förmiddagen. Har planerat i’m 45 min egen träning i väntan på första kund.//Myggan

Myggis skriver i sin blogg om hur hon lämnat sonen på dagis för att hinna träna innan hon har PT-kunder och när en läsare ställer en fråga om huruvida man faktiskt får göra det så kommer Myggan med ett av sina – vid det här laget – patenterade struntsvar.

Ja, att träna ANDRA människor ingår i hennes jobb och yrke (Tydligen är det inte samma sak i Myggans bok) men att hennes egen träning skulle vara inbakat där i är ungefär lika logiskt som att en kock skulle får göra storhandlingen till familjen på arbetstid eftersom hen arbetar med mat.

Hon är så bra på att vrida och vända på sanningen för att passa hennes ändamål, den där Myggan.
Men åter igen:
I call bullshit!

Det kan ju vara så att reglerna som gäller för hennes område är man att man får göra vad man vill när barnet är på förskolan men det skriver hon ju inte i sitt svar utan hon hittar på ett helt nytt och eget koncept som bara gäller för henne.

Ungefär som när hon hävdade att hon inte behövde markera ut reklam på bloggen för att den drevs via ett aktiebolag. Återigen – ett helt hemmasnickrat svar – konstruerat för att passa hennes ändamål som innehöll ungefär lika mycket sanning som Bill Clintons ”I did NOT have sexual relations with that woman”-tal..

Bravo Myggan! Bravo!

My Martens:

EDIT – Ni är några stycken som undrat över vem Myggan är och vart hon kommer ifrån så jag har satt ihop en liten faktarutan även för henne.
Om ni saknar en ruta för någon annan så är det bara att hojta.

Jag verkar inte vara den enda som reagerat på de enorma svängningarna inne hos Myggan. Ena dagen är det snyft, gråt och tycka synd om – givetvis tillsammans med lite reklam – för att nästa dag vara toppen, hon är stark och livet känns SÅ bra. Givetvis tillsammans med lite reklam.
Att dra det till att hon verkar ha en ”släng” av bipolaritet tycker jag dock är att dra det hela ungefär en mil för långt.

I mina ögon ter hon sig mest bara som en drama queen av Tyra Sjöstedtsk rang som svänger likt en pendel för att få uppmärksamhet.
Om så inte är fallet så måste hennes liv vara ungefär lika utmattande som Anna Books där varje motgång bemöts med samma intensitet och energi oavsett om det handlar om att toalettpappret är slut eller om huset brunnit ner.

En sista fråga.
Har ni någonsin försökt ta den perfekta gråtbilden på er själva för att posta den på sociala medier?
Varför gör man det? För dramatisk effekt?

 

Faksimil Myggans blogg.