I självbiografin ”Vem var Natasha Peyre?” öppnar Elena Belle för första gången upp och avslöjar vad det är för mörkt hemlighet hon burit med sig i alla år.
Hemligheten att en vän till familjen, som tilläts flytta in hos dem, kom till henne varje natt och utsatte henne för sexuella övergrepp.
Rädslan för att mannen skulle komma tillbaka, levde kvar i henne, flera år efter att han flyttat ut och Elena led fruktansvärt, både av att inte våga sova men också av panikångestattacker som resulterade i att hon flera gånger fick åka till akuten i ambulans.
Trots att Elena tidigt uppmärksammas för sitt utseende så lider hon av grava komplex och dåligt självförtroende, och tror att lösningen på detta är att skaffa sig större bröst. Hon förmår sin pappa att inte bara skriva under dokumentationen eftersom hon inte var 18 år fyllda, utan han går även med på att betala för operationen.
I samma veva träffar hon Bingo Rimér, som ser till att Elena hamnar på omslagen till tidningar som Moore och Slitz. Detta leder i sin tur till mängder av andra modelluppdrag för Elena och ett tag är hon ett ständigt återkommande ansikte på de vilda festerna på The Playboy Mansion.
I Sverige var det dock hennes medverkan i dokusåpan ”Paradise Hotel” som ordentligt satte henne på den svenska kändiskartan.
Hon visste inte så mycket om programmet hon tackade ja till, men blev genom sin medverkan, ett av programmets mest kända ansikten.
Likt många andra dokusåpor så åker även Elena på en barturné när programmet var över, och som alltid så var det Michael Brinkenstjärna som med fast hand styrde skeppet. Till slut tröttnade Elena på den svenska pressen och tog sitt pick och pack och lämnade Sverige tillsammans med sin dåvarande pojkvän Dhani Lennevald från A-Teens.
När förhållandet tar slut stannar Elena kvar i USA och möter mannen som kom att bli hennes äkta make och pappan till dottern Luna.
I samma veva som hon blir Michaels fru så byter hon även namn, från Natacha Peyre till Elena Belle. Hon ville inte längre dela efternamn med sin pappa som hon inte hade någon kontakt med, och valde då att även byta sitt förnamn så att de båda skulle matcha.
Utifrån verkade förhållandet vara guld och gröna skogar, och Elena medverkar i programmet ”Svenska Hollywoodfruar” där tittarna klagade och ansåg att hon var tråkig.
Det ingen visste då var att Elenas make var sjukligt svartsjuk och blev fysisk i sitt sätt att försöka kontrollera henne. Han gav henne blåmärken och tog till och med stryptag runt hennes hals och hon tvingades ge honom alla koder till sin mobil mm för att han skulle kunna kontrollera att hon inte gick bakom hans rygg.
Förutom hans svartsjuka så oroades Elena även av Michaels ökande droganvändning, stressiga livsstil, rökning, usla kost och brist på motion.
När han en dag kollapsade under en promenad med familjens hundar så visade obduktionen att han dött av en massiv hjärtattack till följd av kranskärlssjukdom. Hjärtat var flera gånger större än det borde vara och artärerna var helt förkalkade.
Michaels kropp kremerades efter begravningen och Elena bjöd in vänner och familj till en ljus minnesceremoni i Malibu, där Michaels liv firades och det hölls flera fina tal i hans ära.
I bokens sista kapitel har det gått ett år sedan förlusten av Elenas make och Lunas pappa.
Det stora huset där familjen bodde tillsammans är uthyrt och Elena har istället flyttat in i en lägenhet i West Hollywood tillsammans med dottern. Det påminde helt enkelt för mycket om honom och det liv de levt där, samt att Elena inte kände sig trygg i att bo där ensam.
Livet har gått vidare och Elena känner sig tacksam för det liv hon lever idag. Alla val hon gjort tidigare i livet har lett henne dit, där hon är i dag, och trots att det finns saker bakåt i tiden som skadat henne så har hon bestämt sig att för en gång för alla lämna dem där.
Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken.
På samma sätt som dokumentären ”Who the fuck is Bobby” ger en helt annan bild av huvudpersonen så gör den här boken också det.
Att Natacha berättar allt detta nu, så här ett år efter sin makes död från mig att undra lite hur hennes liv hade varit om han inte gått bort, med all svartsjuka och drogproblematik.
Det är verkligen ingen positiv bild av maken som stundtals målas upp och jag undrar om hon insåg detta medan han fortfarande var i livet, eller om insikterna kom efteråt, när hon fick distans till det hela`
