The power of influencing

Unga kvinnor är tongivande, de tar plats, de vågar ha en åsikt och de backar upp varandra.

Men hur mycket pratar man om allt det här positiva? Nästan ingenting alls. Istället raljeras det över folkhögskolor och gymnasium som utbildar influencers. Folk har moralpanik och tycker att vi som jobbar med det här är vandrande reklampelare! Men låt oss bena ut det här lite. Vad gör en influencer? Jo den skriver, fotar och filmar. Gör reklam och kanske också en pod. Att skriv, fota, filma, jobba med reklam och göra radio är traditionellt respekterade yrken. Men här kommer nu en generation unga tjejer som inte väntar på att en redaktör, producent eller regissör säger att de duger. Nej, de snickrar en egen scen och ställer sig på den. Lockar till sig en egen publik. Och folk förfäras eftersom de tycker att det som avhandlas där är tjejgrejer, tjafs och ytligheter.//UnderbaraClara

Jag håller med Clara till 100%. Det är jättehäftigt att unga kvinnor tar för sig, snickrar sin egen scen och skapar sina egna karriärer utan att vänta på att bli efterfrågade av någon tongivande chef som allt som oftast är en man.
Jag älskar att de tar plats, tar för sig och skapar sina egna plattformar, men det är vad de gör, eller snarare inte gör med dessa plattformar som jag är ytterst kritisk till.

Istället för att använda dem till att lyfta fram och synliggöra människors olikheter så gör de sitt allra bästa för att vara så schablonmässigt klichéartade som möjligt. 
I allt från identiskt inredda lägenheter och likadana designväskor till exakt samma poser och outfitbilder fotade i ett och samma marmorklätt badrum så verkar de sträva mot att vara så lika varandra som möjligt och individualismen har helt plötsligt marginaliserats till vilken svindyr axelrem man väljer till sin Fendiväska eller om man äter ostron på Sturehof eller om man vågar sticka ut hakan och beställa en skaldjursplatå.
Konsumtion, konsumtion, konsumtion….

Istället för att använda sina plattformar till att visa upp alla sidor av livet och hur det är okej att vara som man är och må som man mår, även om det är att man är glad, ledsen, deppig, osminkad, skitig i håret, mens-svullen eller en blandning av alltihop så erbjuder de sina följare en perfekt och polerad fasad som de presenterar som verkligheten, när sanningen är den att deras egentliga verklighet förmodligen inte skiljer sig så himla mycket från din och min.
Tänk om fler stora influencers kunde öppna upp och dela med sig av alla sidorna av livet? Och då menar jag inte att lägga upp en bild med dramatiska skuggor och filter på sitt gråtande ansikte för att visa upp en mer sårbar sida av sig själv eller posta bilder när de spexigt försöker göra sig så fula som möjligt.
Jag menar det här…

Det här är två skärmdumpar från en och samma filmsnutt men med lite olika utseende.
Båda bilderna är helt normala och de flesta av oss har med största sannolikhet både celluliter och stretchmarks på våra kroppar.
Problemet blir när man endast matas med bilder som den till höger och låter den diktera var som är verklighet. Allt annat som inte är perfektion väljs bort och ratas till förmån för den där enda bilden i en serie på 30 där huden på baksida lår var som allra slätast.

Om unga tjejer – och killar med för den delen – aldrig får se någonting annat än de absolut mest felfria bilderna på influencerna så kommer de till slut tro att dessa bilder faktiskt är normen, som visar en vardag och som representerar livet. Den bästa bilden i en serie på 30 bilder som fixats och filtrerats enligt konstens alla regler ska helt plötsligt representera ”vanligt, normalt, vardagen och verkligheten” för dessa unga tjejer och killar.
Hur tror ni då de kommer reagera när de plötsligt får se en bild på sig själva som den till vänster här ovan?
Med skräck, fasa, skuldbeläggande och självförakt för att de är så långt ifrån hur man ”ska se ut” enligt det de lärt sig på sociala medier.
De har nämligen ingen aning om att deras förebilder också kan se ut så där på bild och att det är helt normalt eftersom de aldrig får se någonting annat än perfektion.

Det är vad jag vill se mer av på sociala medier!
Givetvis finns det influencers som visar upp andra saker än den här blanka, klonade ytan och som vill diskutera kring ämnen som politik, feminism, ekonomi, företagsamhet, entreprenörskap och kanske till konst och musik.
De finns, men är oftast lite äldre och inte lika enkla att tugga i sig som en hårförlängd bloggtjej i de senaste plaggen från Chiquelle som pratar om sin nya naglar medan hon poserar mot en husvägg samtidigt som hon pillar på sina nya skor från Isabelle Marant och försöker få till det där mellanrummen mellan låren som DennisM sagt att man ska ha för att inte vara tjock.

Det ena behöver inte utesluta det andra, utan jag önskar bara att dessa tjejer med sina enorma plattformar insåg vilken makt och vilka möjligheter de har att på riktigt påverka nästa generation kvinnor på fler sätt än att bara styra dem mot en specifik nyans på läppglans. 

Ni har redan makten.
Använd den!

Lika som bär


Magdalena Graafs son BaLancelot är så sjukligt lik en ung Leonardo DiCaprio att jag inte kan låta bli att lägga ut en bild på dem båda.
Åh, så kär jag var i Leo när jag gick på gymnasiet!
Långt innan han blev alla flickors ögongodis i och med Titanic suktade jag efter honom. Han spelade en av rollerna i ”Growing Pains” som jag kollade på varje eftermiddag när jag kom hem från skolan och att vi låg flera år efter ordinarie sändningstid spelade ingen roll.

Kär, så kär, så kär…
En liten anekdot är att jag var lite småkär i Kirk Cameron som spelar Mike Seavers i programmet ändå till att Leo gjorde entré. Då byttes han snabbt ut mot Leo. Sorry not sorry! 🙂

Enligt mamma Magdalenas instagram så har Lance precis bokat in sina första jobb som modell:

Mycket stolt mamma?Spanien, NY, Jamaica, Berlin @lancehedmangraafs har fått sina förta fotojobb och reklamfilmserbjudanden! Nu drar han ut i världen för att göra succé. Funderar på att bli hans manager???

Kanske att hon och dobermannen Dragomir ska haka på honom ut i världen ändå för att hålla de galna fansen på avstånd?

Är inte lax en grönsak?

 

Lax, potatismos, chokladros och så en (halvt) rawfood-chokladkaka till efterrätt (botten var i ugnen). Dom märkte inte ens skillnad mot en vanlig kladdkaka.//Bella

Bella beskriver sin och barnens Alla Hjärtans Dagskväll på bloggen som bestod av lax, potatismos och en rawfood-chokladkaka och hennes läsare Cicci blir provocerad och arg som ett bi över att Bella tvingar sin veganska livsstil på både sina barn och anställda. Kakan är inte ens en riktig rawfood-kaka utan bara en halv, men det verkar inte spela någon roll för denna förkämpe för Bellas barns rätt att slippa äta veganskt.
Våga Vägra Veganskt!
Att Cissi helt missat att Bella skrivit att de åt lax till middag utan enbart hängt upp sig på den där råa chokladkakan är lite komiskt i sig, men det är ingenting mot kommentarerna som följde.
Runt 45 personer kände sig nödgade att påpeka för Cissi att det står lax i bloggen. LAAAAX!!!!
Det räckte inte med att en person gjorde det utan ALLA var tvungna att påpeka absurditeten i att blanda ihop lax med grönsaker.

För att underlätta i framtiden för Cicci så att hon slipper gå upp i limningen över fisk, grönsaker och rawfoodkakor så har jag skapat ett litet hjälpmedel här under.
Öva på Cicci så ska du se att det lossnar snart så att du slipper blanda ihop fisk med fänkål och få ett drev bestående av Bellas Minioner efter dig. (Anna Book kallar förresten mina läsare för ”minioner” och ni är ju bäst i världen så det används med kärlek.)

You are welcome!

Fenomenet ”Öppet mål”..

Skärmavbild 2016-02-14 kl. 14.40.01

Även fast Tyra resonerar sig tillbaka från det total ”bride-zilla-mode” hon inleder inlägget med så kommer de flesta förmodligen inte läsa från början till slut utan sluta ungefär vid den här textraden:
”Kunde han då inte ta sitt arsle och gå upp en timma tidigare och åka och handla lite rosor och duka upp frukost? Är det så mycket begärt? EN gång om året???”

Och sen kommer helvetet braka loss säkert både på Tyras blogg och på Svenska Bloggare – ingen kommer se längre än näsan räcker och kommer plantera sina egna värderingar och känslor gentemot Tyra i hemska kommentarer.

Jag tror fan inte det spelar någon som helst roll VAD Tyra skriver längre – folk vill se blod – och kommer alltid vinkla det precis som de själva vill och som gynnar ändamålet. Att knäcka henne.
Vad hon än skriver så ska det vridas och vändas på..

Hade någon annan skrivit ett liknande inlägg så hade säkert igenkänningen bland kommentarerna varit hög och många hade skrattat åt att vederbörande kan bjuda på sig själv på det här sättet.

Vad är det som gjort att det blivit så här?
Så fort jag läste inlägget så kände jag att;
Neeeeeej!!! Åh, skriv inte så…