Får se en kommentar om ”åretsmilf” och kände bara uääääääk. Att bli kallad milf gör mig illamående. Hur kan män se det som en komplimang att ge till en annan kille att ”hörredu din fru är knullbar”?

Jag hör aldrig aldrig kvinnor säga så till vänner om deras partner, ”din kille vill jag kn***a” som en fin komplimang? Där lyfter man snarare egenskaper och kvaliteter. Visst att man kanske kommenterar utseende, det kan man ju tycka olika om också, men just den här sexualiseringen…

Och jag som mottagare av objektifieringen, ska jag svara på en sån kommentar med ”nämen tack vad gulligt av dig, kul att du skulle kunna tänka dig ha sex med mig!”…

Nu kanske vissa resonerar med ”men lägg inte upp bilder där du har bikini då!” men jag tycker inte män har rätten att betygsätta min knullbarhet till min man för att jag tar bilder i badkläder. Att ens ha det tänket att det är något schysst att bedöma en annan persons fru som liggbar… // Paula Rosas

Jag tror tyvärr att den dagen vi slutar bedömas efter utseende och ”knullbarhet” ligger långt fram i tiden, primärt för att människor gjort så i alla tider.
Och inte bara människor… hur många naturfilmer har man inte sett på olika djur som bröstar upp sig, fågelhanar som dansar med någon typ av parningsskrud för att göra sig extra ”knullbar” för att honan ska välja just honom?
Nu har ju människan, tack vare evolutionen, tagit sig ifrån det rent instinktiva beteendet som detta är, men trots det så har vi ju objektifierat varandra i alla tider och ändå ganska nyligen börjat ifrågasätta vårt eget beteende.
Däremot så hoppas jag att dagen vi slutar öppnar käften och luftar våra sexualiserande åsikter kommer typ i morgon, för det är första steget.
Att fler och fler inser att det är sunkigt att bedöma en annan person efter ”knullbarhet” och helt jävla oacceptabelt att fortsätta tro att det är en rimlig komplimang att ge år 2020. Att ge.
För på samma sätt som det varit fullt rimligt att bedöma folk efter ”knullbarhet” så har det ju också varit en helt rimlig sak att ta som komplimang.
Om det är rimligt att alla bedöms efter ”knullbarhet” och det är positivt att vara ”knullbar” så vill man ju vara ”knullbar”, eller hur?
Så skäms inte om du tar det som en komplimang att bli sexualiserad. Jag gör det ibland, som en omedveten och ologisk reaktion som jag sedan kan bli irriterad över, när väl den logiska delen av hjärnan kommer ikapp och återigen talar om för mig att det faktiskt inte är mycket att hänga i julgranen. Att vara ”knullbar” i en främlings ögon.
Det är beteenden som nog ganska djupt rotade i oss, och ingenting som kommer försvinna enbart av att vi är kapabla att inse att det är ett förlegat och sexistiskt sätt att bedöma människor på. Tyvärr. Att veta är en sak, att göra en annan.

Det Paula gör är en bra start. Att säga ifrån. 
Att få människor som uttrycker sig på det här viset att inse att det inte okej. Det är kränkande och sexistiskt och någonting att sluta med omedelbums!
Förhoppningsvis kan små, små steg av agerande ändra sättet våra reptilhjärnor tänker och slutligen komma till en punkt där det inte är okej att skriva till en annan man på Instagram att hans fru är ”knullbar”.

Fasen vad jag svamlade här känner jag, men det här har fler dimensioner än att bara vara sexistiskt. Det är tyvärr inte riktigt så enkelt, men viktigt viktigt att lyfta upp.
Jag vill inte ens skriva ”tumme upp” längre efter att Paolo Roberto förstörde det med sin jävla ”förövar-tumme”, så jag är på jakt efter ett nytt uttryck.
Några förslag?

……………………………………………..

Jag ville inte publicera vad jag anser om ”förövar-tummen” – här på Bloggbevakning, men om ni är nyfikna så kan ni klicka här.
Det är min mest likeade och kommenterade bild någonsin, så tack – ”förövartummen”. 

Mikaela svarade på den här bilden från min story: ”Hur kan du fortfarande se så glowig ut, jag känner mig levande död” // Paula Rosas

Paulas läsare är mäkta upprörda över hennes val att publicera en konversation där hon beskriver sitt mående med att hon känner sig ”våldtagen inombords” och så en skrattsmiley på det.
Nu har hon tagit bort bilden och lämnat en förklaring bland kommentarerna:

Jag tror de flesta av oss har ett annat sätt att uttrycka oss på när vi talar med våra vänner än när vi är på jobbet eller pratar med någon vi inte känner så bra.
Det är alltså inte så konstigt att Paula känner sig mer avslappnad i sitt vokabulär här.
Problemet är ju att hon laddar upp den här avslappnade konversationen på sin professionella plattform, där hon utför sitt jobb.

Kanske hoppa det nästa gång och behålla de mer ogenomtänkta uttalandena (som vi alla gör någon gång i bland, kom igen nu) just privata? 

 

 

Könsneutrala leksaker: Gårdagen gick till att leka med dom här könsinkluderande dockorna.
Till och med peruker kom med?
Det är leksakstillverkarna Mattel som i höstas tog fram en kollektionen för att ge barn friare tyglar och verktyg till att leka utanför ramarna. Det kom med en massa roliga accessoarer så tjejerna kunde själva bestämma hur hen skulle se ut.

Det var spännande att följa leken. De hoppades mellan Benjamin, Charlie, Stella och Julia. Jag sa ingenting om att dockorna faktiskt saknade ett kön-det upptäckte dom själva! // Paula Rosas i torsdags

Paula fick sedan en fråga om huruvida hon skulle tillåta något av sina barn genomgå en könskorrigering vid 12 års ålder vilket hon svarar nej på med motiveringen; ”Skulle något av mina barn vilja operera sig som 12-åring?
Absolut inte. Skulle barnet vara över 18 år, ja då är det upp till barnet och inte något jag ska ”låta” göras.”

Hon förstår heller inte vad könsneutrala leksaker har med könskorrigering att göra:

Dom här leksakerna bidrar ju snarare till mindre fokus på kön? Jag är inte så himla insatt i genus och har inte det som min kamp men jag tycker bara det är bra med mångfald. Att lekens värld bjuder på något från allt och att det finns utrymme att själv skapa sig mening. Vi erbjuder våra barn ”flickiga” leksaker och ”pojkiga” leksaker och allt leks med i olika perioder. Könsneutrala dockor som kan vara det barnet vill att det ska vara just då tycker jag är en fantastiskt bra idé. För min del handlar det inte om att begränsa barnen till att leka med vissa saker utan snarare erbjuda dom av allt, ge dom massor av möjligheter, och att bejaka olika delar i leken. Omhändertagande som ”typiska flickleksaker” som dockor är tycker jag är en bra egenskap att öva upp! Men jag tycker också det är viktigt med leksaker som bidrar till ökad kroppskontroll, fysiska leksaker, vilda leksaker och metodiska/logiska leksaker. Inga leksaker är ju flickiga eller pojkiga i grunden, det är samhället som bestämt vad som är en flickleksak och vad som är en pojkleksak. // Paula – idag söndag

 

Jag förstår att barn kommer bli besvikna, ledsna och att man som förälder vill göra allt i sin makt för att inte göra sina barn ledsna, men det känns så onödigt…
För varje dag som går så växer känslan mer och mer i mig att vilja göra någonting mer för att hjälpa till i kampen mot corona, men jag vet inte hur.
Jag är ju inte sjukvårdsutbildad och vet inte riktigt vad jag skulle kunna bidra med, mest känns det som jag att bara skulle vara ytterligare en person som riskerar att sprida smittan med min hjälpsamma uppenbarelse?

Kanske behöver någon på Värmdö eller i Gustavsberg hjälp med hundpromenader? 
Vi tar gärna med din vovve på våra rundor med Selma, och kanske kan de även gå till hundgården och busa?

Maila mig i så fall på kontakt@bloggbevakning.se

Voff och kram från mig och Selma.
<3