Paula fick en fråga på sin Q&A om hur hon ser på porr och vad hon tycker om att Hugo kollar på porr en gång i veckan – någonting han avslöjade i parets podd.
Jag tycker det är intressant att det verkar näst intill schemalagt att det det ska porrtittas en gång i veckan?
Planerar man in porrtittande när man får små barn eller är det bara en lite missvisande formulering från Hugos sida?
Jag tänker att porrtittande helt styrs av utfallet av den här ekvationen:

När tillfälle ges menar jag…
Finner man sig själv ensam hemma med en uppdämd lust och med en gammal porrvåffla nära till hands så kanske man kollar porr men inte fasen står det inskrivet i kalendern?
Jag tror inte ens att Blondinbella, i sina mest hektiska stunder bokar in det i sin kalender – oavsett hur tom den tårtbiten än är.
Kan det verkligen vara så?
Har vi hittat Blondinbellas gräns för vad hennes assistent och högra hand Simon får boka in i hennes kalender?

Hur som haver så fick Paula en följdfråga på svaret hon gav i sin frågestund – som du kan hitta här – något som hon utvecklade lite ner i ett nytt inlägg.

För mig ligger ingen fokus på att få Hugo att sluta titta porr. Det är nog oundvikligt att inte påverkas alls av den men jag ser inte att Hugo fått någon porrskada direkt. Om han skulle börja välja bort vårt sexliv för att titta på porr istället eller ställa krav på att vi skulle göra saker som han sett i porren skulle det vara ett problem. Så länge vi har ett bra sexliv, en dialog om vad som är okej och inte och han inte visar tendenser att vilja förnedra kvinnor ser jag inte att jag kommer ifrågasätta hans val.
[…] Porr är inte ett ämne jag valt att fokusera på men jag tycker det är bra att det finns dom som gör det och kan diskutera om problemen. Någon som gör det bra tycker jag är Lady Dahmer. Jag sitter inte på några svar på om det är fel eller rätt men försöker ge mina tankar i ämnet.//Paula

Vad tycker ni om Paulas resonemang kring porr?
Borde man kanske dela in den olika kategorier?
LD och Cissi Wallin ville rättvisemärka porren i ett avsnitt av sin podd ”Penntricket” och det är ett ämne som varit uppe på tapeten ett otal gånger märkte jag när jag googlade på just ”rättvisemärk porren”.
Det kanske vore nått?

En liten klisterlapp på omslaget som kungör att filmen uppfyller alla krav för en rättvisemärkning – vad det nu skulle vara?
Ekologiskt glidmedel?
Nä, så klart inte men kanske något sånt här?

Bildkälla.

Hur kommer det sig att mammorna alltid förväntas dra det tyngsta lasset i familjen medan pappan mer ses som en rolig men totalt oansvarig barnvaktsgubbe utan egentligt ansvar?
Paula ställer frågan inne på sin blogg samtidigt som hon spånar kring vilka reaktioner hon skulle möta om det istället var hon som var borta och tränade på helgerna istället för Hugo.

Jag tror – att hon Paula skulle varit borta på helgerna för att ägna sig åt ett av sina intressen så skulle hon med största sannolikhet få så mycket skit att det inte skulle räcka med att bara göra en bajsmacka.
Hon skulle behöva göra en hel smörgåstårta värdig en plats i Guiness rekordbok för att hantera all den skit som skulle slängas på henne.
Blondinbella får ibland liknande kritik och så även Katrin Zytomierska som nyligen avslutade sin senaste relation med orden:

Men nu är jag till sist där, där jag vill vara. Jag känner det så starkt. Jag vet och känner mig säker på vad jag vill ha och jag prioriterar inte bort det jag kan få för att anpassa mig. Det kan låta hårt och jag vet att det inte alltid är lätt att komma in i mitt liv, att hänga med i mitt tempo. Jag förstår det, men jag måste gå min väg. Jag är sån.//Katrin

Katrin har en aningens mer verklighetsförankrad inställning till det hela och fixar med största sannolikhet både smink och hår själv medan Bella mer seglat iväg högt upp i det blå och på sin höjd vinkar ner till oss – fotfolket – från sin höga piedestal.
Kanske har Bella känt att hon behövt dra det till sin spets för att proklamera sin roll och ställningstagande som en ”Independent Woman” med rätt att vägra äta snabbmakaroner?
Kanske kommer hon kunna tagga ner lite allt eftersom det blir mer och mer accepterat att kvinnor satsar på sig själva i samma utsträckning som män gjort i alla tider?

Jag gillar grundtanken med inte alltid utförandet men så är det kanske ibland.
Kanske måste det till ett pragmatiskt ”trial and error” där de felaktiga och/eller ineffektiva beteenden undan för undan får ge vika för de mer framgångsrika idéerna tills vi en dag står där, redo för ett paradigmskifte i hur vi ser på manligt/kvinnligt, mammor/pappor och fördelningen av ansvar i en familj.

Paula:

Jag måste nästan lyfta på hatten åt Paula som lyckades lägga band på sig när en kvinna öste rasistiska tillmälen över henne och Molly när de stod i kön på Konsum.
”Du och ditt invandrarbarn har inget här och göra.”

Alltså, på riktigt…vem SÄGER sådana saker?
Jag kan tänka mig att det finns en och annan människa därute som av en eller annan anledning kanske tänker i liknande banor. Kanske av okunskap, ignorans, rädsla eller helt enkelt för att de har lite otur när de tänker (I allmänna ordalag det vi kallar ”dum i huvudet”) men att formulera det till en mening och säga det till en främling och hennes lilla dotter?

Paula skriver i sitt blogginlägg att om Molly inte hade varit med så hade hon spottat den rasistiska kvinnan i ansiktet. Kanske inte det absolut bästa sättet att hantera situationen men frågan är om jag inte själv hade velat göra samma sak, även om jag haft min – fiktiva – dotter med mig.
Jag tror att antingen så reagerar man blixtsnabbt och helt utan konsekvensanalys eller så blir tappar man fattningen helt och blir handlingsförlamad. Ni vet det där ytterst irriterande scenariot när man kommer på en klockren replik en si så där 2 minuter för sent?

Sättet Paula hanterade situationen och pratade med Molly efteråt tycker jag var klockren.
Enklast hade ju varit att bli as-förbannad och göra en verbal ”falling down” där i kön men Paula höll sig lugn och sa så här till Molly:

Molly: Vad sa hon mamma?
Paula: Älskling, det är viktigt att du förstår att alla du möter är lika mycket värda.
Molly: Ah?
Paula: Alla kompisar på förskolan ser olika ut eller hur?
Molly: Ja?
Paula: Vi har brunt hår, andra har ljust. Du och jag är bruna, men Leonore är ljusare. Och Naomi har stort, vackert och lockigt hår.
Paula: Den kvinnan var arg för att vi inte såg likadana ut som henne. Men du och jag vet att det är bra att se ut som sig själv, eller hur?
Molly: Ja för när jag var liten hade jag blå ögon men nu har jag gröna!
Paula: Precis! Och båda är lika bra. Färger är bara färger. Glöm aldrig det.

Hur hade ni reagerat?
Med sansat lugn eller med att placera en nyrosslad ansiktsmask från långt bak i halsen på hennes ariska panna?
Jag önskar den här rasistkärringen ingenting annat än kliande tvättlappar som inte går att klippa bort för resten av livet!