Hur kommer det sig att mammorna alltid förväntas dra det tyngsta lasset i familjen medan pappan mer ses som en rolig men totalt oansvarig barnvaktsgubbe utan egentligt ansvar?
Paula ställer frågan inne på sin blogg samtidigt som hon spånar kring vilka reaktioner hon skulle möta om det istället var hon som var borta och tränade på helgerna istället för Hugo.
Jag tror – att hon Paula skulle varit borta på helgerna för att ägna sig åt ett av sina intressen så skulle hon med största sannolikhet få så mycket skit att det inte skulle räcka med att bara göra en bajsmacka.
Hon skulle behöva göra en hel smörgåstårta värdig en plats i Guiness rekordbok för att hantera all den skit som skulle slängas på henne.
Blondinbella får ibland liknande kritik och så även Katrin Zytomierska som nyligen avslutade sin senaste relation med orden:
Men nu är jag till sist där, där jag vill vara. Jag känner det så starkt. Jag vet och känner mig säker på vad jag vill ha och jag prioriterar inte bort det jag kan få för att anpassa mig. Det kan låta hårt och jag vet att det inte alltid är lätt att komma in i mitt liv, att hänga med i mitt tempo. Jag förstår det, men jag måste gå min väg. Jag är sån.//Katrin
Katrin har en aningens mer verklighetsförankrad inställning till det hela och fixar med största sannolikhet både smink och hår själv medan Bella mer seglat iväg högt upp i det blå och på sin höjd vinkar ner till oss – fotfolket – från sin höga piedestal.
Kanske har Bella känt att hon behövt dra det till sin spets för att proklamera sin roll och ställningstagande som en ”Independent Woman” med rätt att vägra äta snabbmakaroner?
Kanske kommer hon kunna tagga ner lite allt eftersom det blir mer och mer accepterat att kvinnor satsar på sig själva i samma utsträckning som män gjort i alla tider?
Jag gillar grundtanken med inte alltid utförandet men så är det kanske ibland.
Kanske måste det till ett pragmatiskt ”trial and error” där de felaktiga och/eller ineffektiva beteenden undan för undan får ge vika för de mer framgångsrika idéerna tills vi en dag står där, redo för ett paradigmskifte i hur vi ser på manligt/kvinnligt, mammor/pappor och fördelningen av ansvar i en familj.
