Det var inte bara bättre förr..

Sociala Medier:

Jag kan ofta tycka och tänka i termer som ”att det var bättre förr” eftersom sociala medier inte fanns och man som ung och påverkningsbar människa kunde välja mer vad man blev utsatt för, influerad av och exponerad för.
Men allt var inte bättre förr och de båda exemplen som tänker ta upp kanske inte har med sociala medier att göra för fem öre, men någonting har ändå hänt.

När jag var 14 eller 15 år så åkte jag med min församling (Japp, var pingstvän på den tiden och ja, jag kände Kristi Brud) på en skidresa till Vemdalen. Dag 2 lyckas jag fastna med alla högerhandens fingrar i liften och så var det slutåkt för mig den veckan då de alla mer eller mindre bröts på olika ställen i handen..
Och tur var väl det när jag tänker efter!
Ingen åkte med hjälm. Verkligen ingen. Det var ingen som sa till mig att jag borde ha hjälm på mig eftersom jag aldrig stått på ett par skidor tidigare och har mer otur och är mer klantig på en vecka än vad gemene man lyckas med under en livstid.
Nu visade det ju sig att jag istället för hjälm hade haft mer användning för ett par handskar i metall men ändå…
Jag minns att när jag tittade på bilder från Hugo och Paulas skidresa till Kläppen så hade alla hjälm – oavsett om du var nybörjare eller näst intill proffs. Hjälmen var på.

Samma sak kom jag att tänka på närjag såg bilden på Kenza från Thailand. Inga skyddskläder att tala om så klart med dock – hjälm.
När jag gick ut nian så åkte vi med klassen och lite föräldrar till Korfu där vi hyrde vespor som vi körde omkring med på ön.
Tror ni att vi hade hjälm? Icke.
Det var det ingen som hade och själv reflekterade jag inte över det. Jag måste ha varit en väldigt naiv och ignorant tonåring utan minsta tillstymmelse till säkerhetstänk och ska väl mest vara tacksam att jag fortfarande lever.

Varför tror ni att vi blivit mer säkerhetsmedvetna?
Kan sociala medier ha med det att göra? Att du praktiskt taget inte kan göra sådana dumheter längre utan att det exponeras för människor att se och ha en åsikt om? Att åka utan hjälm när jag var 14 berörde mig och de som såg mig. Nu för tiden läggs bilderna ut på Facebook, Instagram eller bloggar och kan bli virala på nolltid och den är någonting jag lärt mig sedan jag startade den här bloggen så är det att man inte vill ha ett gäng mammapoliser efter sig med moral-högaffeln i högsta hugg! 🙂

Paula ryter till!

Paula Uribe:

Ingen kan ha missat alla larm om mässling i Göteborg senaste veckorna och jag har följt nyheterna med hjärtat i halsgropen och stigande irritation. Jag brinner av på att vårdpersonal på Sahlgrenska riskerade att smitta 40 nyfödda bebisar på kvinnokliniken. Enligt mig borde det vara krav på att vårdpersonal är vaccinerade, man ska inte riskera att bli sjuk på sjukhuset. De borde föregå med gott exempel och inte vara smittbärare till patienter och deras anhöriga. Usch, det här får mig att brinna av.

Jag brinner av på de som väljer bort vårt allmänna vaccinprogram vi har i Sverige. Världshälsoorgansatitionen säger att Sverige är fritt från mässling och att de få fall som uppstår har blivit smittade utomlands, att det inte är någon risk att det ska få fäste här eftersom nästan alla vaccinerar sig. Jag vet inte om det är något med min generation av mammor men jag märker att så många nu väljer bort vaccinet för att de tror att läkemedelsföretagen lurar oss, att riskerna är större med vaccin än utan och att vaccinet ger barn sjukdomar som är värre än de man vaccinerar mot. Sen är det många som säger ”vi har ju ändå inte de här sjukdomarna i Sverige längre” – varför tror ni vi inte har dem? Genom att inte vaccinera kommer vi ju få tillbaka dem//Paula

Åh, vaccin! Denna heta potatis, denna vattendelare, denna sak som egentligen borde vara en ickefråga.
Precis som jag så kan inte Paula förstå hur man kan strunta i att vaccinera sina barn under förevändningen att ”sjukdomen ändå inte finns i Sverige”.
Nä, och undrar VARFÖR den inte gör det? Kanske för att det allmänna vaccinationsprogrammet sett till att utrota den?

Idag när människor – och framför allt influencers – reser kors och tvärs över jorden och riskerar att exponeras av mängder av virus och bakterier så ökar risken för att dessa nästintill utrotade sjukdomar ska få fäste i Sverige igen, och precis som Paula tycker jag det är ren idioti att inte vaccinera sina barn.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen! VACCINERA ERA BARN!!!!!!

Jag undrar om Paulas inlägg delats i någon anti-vaccingrupp eller liknande för kommentarsfältet fylls av vaccinmotståndare med argument lika underbyggda och stabila som en hög med sand.

 

Pass

Hugo/Paula:

Hugo ringer.
Hugo: Har du sett mitt pass?
Paula: Ursäkta? Det ligger väl i resepärmen där vi pass alltid ligger?
Hugo: Mitt är inte där.
Paula: Huuugo…
Hugo: ….

Tänk att vi är så olika. När jag packar inför en resa är passet det första jag kikar till. Och för Hugo är det sista. Vi har en mapp där våra pass brukar ligga men Hugos är borta. Hans plan går kl 21 så vi får se om han kommer iväg.//Paula

Passet alltså…
Egentligen borde man ha en glasmonter i vardagsrummet så att man hela tiden kan se sitt pass, för oavsett hur noga jag är med att stoppa det på samma plats när jag varit ute och rest så bankar hjärtat lite extra nästa gång jag ska ha det eftersom jag aldrig kan hitta det på en gång.
Det borde stå i en monter likt rosen i Skönheten och Odjuret. Som på Lide de parade.
Jag måste även dubbelkolla att passet verkligen ligger i väskan en tre, fyra gånger på väg på flygplatsen eftersom det mirakulöst skulle kunna ha fått små ben och knatat iväg från min väska.
En riktig besatthet! Nästa lika allvarlig som att jag måste dubbelkolla så att toalettdörren verkligen är låst och att min gylf verkligen är uppdragen. Och…sist men inte minst, att kjolen/klänningen inte fastnas i trosorna/strumpbyxorna när jag varit på toaletten.

Vilka jäkla hang ups jag har…
Någon mer?

Privat eller inte?

Paula & Hugo:

Nu har vi fått tillbaka frågan, om vi vill medverka i ett program som följer brudpar. Jag skulle inte ha några som helst problem att ett team hänger med i planeringen mot att det sänds efter bröllopet. Inte heller att de är med en liten stund i kyrkan men sen vill jag inte visa mer. Det är där vi står, i dilemmat. Ja eller nej?
Vad är vitsen att vara med om vi inte känner oss bekväma i att visa allt? Är det roligt att bara följa med i planeringen och alternativt prata om bröllopet i efterhand men inte visa? Vi tänker på våra gäster, vi vill inte att dom ska bli obekväma på grund av kameror. Det är en intim dag där vi vi fira kärleken och där vi vill fira med dom vi känner. Punkt. //Paula

Hugo och Paula har fått frågan ifall de vill medverka i ett bröllopsprogram och de verkar stå i valet och kvalet.
Jag tror inte att produktionsbolaget skulle godkänna att inte få vara med på själv bröllopet – det är ju le grande finale liksom och jag tror tittarna skulle blir grymt besvikna att snuvas på konfekten på det viset. Planering i all ära men det är ju den stora dagen men vill se, eller hur?

Hur skulle ni själva tänka? Skulle ni kunna ha med ett filmteam på själva bröllopsdagen?