”Det har kommit en ny bok som ökar på skuldbördan på redan pressade småbarnsföräldrar. Vanliga barnkalas duger nämligen inte längre. Säg hej till glasscakepops, häxhattscupcakes samt hembakade bubbelgumsmaskiner.”

Så skriver Expressens krönikör Gunilla Brodrej i en krönika som ni hittar HÄR.

Hon sätter verkligen ord på dom problem och den press en småbarnsförälder kan känna om man – likt Hugo och Paula – inte kan få sponsring på barnets kalas för 75 personer eller har råd att beställa catering till kalaset.

Vad hände med varmkorv med bröd, glace au four eller vanlig hederlig hemmagjord gräddtårta med avslutande godispåse?

Vad säger ni? Borde vi tagga ner lite?

Suck..

Efter att ha läst Paulas inlägg om Mollys studsmatta så undrar jag lite hur tusan det går till..

Ring ring..
– Trampolinspecialisten, kan jag hjälpa till?
– Ja, hej… Hugo heter jag och jag och min fru Paula….vi är kända bloggare och nu är det så att vår dotter fyller tre år och önskar sig en studsmatta..
– Ehh..jaha?
– Så vi undrar om vi skulle kunna få en av er gratis mot att vi skriver om er…och så vill vi gärna ha lite pengar också eftersom att vi har stora bloggar så bara en studsmatta räcker tyvärr inte som ersättning då vi har stora bloggar(!) Stora bloggar!..
– Jo men självklart..det låter rimligt! Vi kommer hem och monterar den åt er också..

Hur? Vem? Vart?
När det gäller presenter och liknande så är det ju högst osannolikt att företag lyckas pricka in exakt det ungen vill ha i present utan det måste väl vara så att bloggaren själv kontaktar företaget – den nya tidens tiggarbrev – eller?
Eller ville Molly egentligen inte ha en studsmatta men det verkade som en bra present när Hugo och Paula kontaktades av företaget. Kanske slå två flugor i en smäll? En kul present OCH kosing till mamma och pappa.

Vad tror ni?