Petra Tungården:

Att som redaktör på Metro använda sig av ord som ”fräsigt” och ”munknull” känns nästan som ett desperat försök att verkar ung och hipp och det är precis vad Tunis gör i det här inlägget.

Försöker hon hänga med i kidsens lingo så är det väl lika bra att boka in en praktikplats hos Nellie Berntsson på en gång för är det någon som skriver som kidsen så är det hon.

Andra coola ord att använda för att verka hipp:

– Orten.
På Värmdö är man från ”orten” om man kommer från Nacka. Perspektiv på tillvaron saknas till stor del men att vara ”orten” är tydligen både ballt och fräsigt men jag undrar vad som skulle hända om man satte av dessa ungar från Nacka på torget i Rinkeby en mörk fredagskväll i November. Ett socialt experiment? Any takers?

– YOLO
Förklaring överflödig

– FML
”Fuck my life” ska tydligen användas vid minsta motgång för att låta så där fräsigt gnällig. Helst av överprivilegierade skitungar.

– Tock
Att ge någon en ”tock” är verklighetens version av en ”poke” på Facebook. Man ringer alltså en signal till någons telefon för att påkalla någons uppmärksamhet.
På min tid hette det fickringning men detta är tydligen en grej nu för tiden. Dagens ungdom orkar alltså inte ringa upp och säga ”Nu är jag här” utan man tockar istället.

– Gäri. 
Slangord för tjej. Väldigt ”orten”.

Petra Tungården:

Men herregud – BLIR fötterna så här av ”baby feet”?

Jag skulle ju allvarligt tro att jag håller på att dö eller eventuellt förvandlas till en av karaktärerna ur tv-programmet ”V” som var min stora favorit när jag var yngre.
Då tyckte jag att det var lite läskigt när den kvinnliga karaktären drog bort lite hud från ansiktet och blottade en ödlehud men det är var nästans snäppet värre.

Huuuuu…. det måste ju blir fullt av död hud i hela sängen eller måste man sova med strumpor på?

Petra Tungården:

Jag är verkligen en karaktärslös människa i perioder, haha. Jag ber Markus säga till mig att inte dela med sig av sitt godis till mig. Hur mycket jag än tjatar och trånar efter hans skål får han inte ge med sig förtydligar jag dagarna innan vi sitter där i soffan. Men så sitter vi där och tillslut lackar jag ur och säger att jag kan väl fan bestämma själv om jag ska äta godis eller inte och så sliter jag åt mig skålen och trycker i mig godis.//Petra

Ja, vems ansvar är det egentligen?
Jag lutar åt att vara som Petra många gånger då det känns lättare för stunden att lämpa över ansvaret på någon annan att kontrollera en men på samma vis som man inte kan träna för någon annan, äta nyttigt för någon annan eller ändra på ditten eller datten för någon annan som kan man heller inte sluta äta godis för någon annan eller för att någon annan bestämmer åt en i stundens hetta.
Beslutet måste alltid vara ens eget för annars är det helt enkelt inte hållbart. Då slutar det med att man mular sig med gräddbollar i smyg och sen nästan avlider av ont i magen och dåligt samvete blandat med skuldkänslor och en känsla av totalt misslyckande.

Så känner jag i alla fall.
Har ni lyckats hålla ett löfte ni givit för någon annans skull och som ni egentligen inte ville avge?

Jag har givit mig själv ett löfte som jag blivit inspirerad av Elaine till faktiskt och det är att sluta fokusera på vikt och kalorier – det kan lätt styra ens liv när man har hypotyreos och fibromyalgi – och försöka hitta glädjen i träningen och kosten igen utan pekpinnar och skuldkänslor.

Ikväll ska jag gå på ett danspass och jag ska BARA ha roligt!
Jag kommer förmodligen se ut som en full panda men det skiter jag i.. jag ska ha kul! Punkt.
Eftersom jag äter enligt periodisk fasta så vet jag att det är nästintill omöjligt för mig att få i mig för många kalorier så  (Edit. Tack Kristin. Jag tänker inte räkna kalorier. Punkt)
Jag lägger istället fokus på att hitta bra råvaror och låta resten vara.

Petra Tungården:

Det handlar bland annat om möbler, hälsoprodukter och kläder som har fått goda vitsord i olika blogginlägg. Bland annat nämns en hårfön för 4.000 kronor som bloggaren själv inte ska ha provat.

”Det här är en vanlig företeelse på den här bloggen”, skriver anmälaren, och konstaterar att inläggen på bloggen lett till inköp av dåliga produkter.

Så skriver Dagens Industri och den här hårfönen är verkligen ett intressant exempel på när Tunis verkar tro att läsarna är komplett dumma i huvudet och inte fattar vad hon håller på med.

Så här skriver alltså Tunis om en hårfön som kostar mer än en sista minutenresa till Mallis och som hon alltså inte själv ens provat.

Den här hårfönen från Dyson började det suras om på utländska bloggar (b la Harper and Harley) redan för någon månad sedan. Och sedan dess har jag velat lägga vantarna på den så kallade mirakelmaskinen. Den här lilla mackapären sägs nämligen ha superkrafter och ska revolutionera hårtorkandet. Den ska dessutom vara skonsam för håret!!! Och vara betydligt tystare än andra hårföner! OMG!

Men om allt ovan stämmer kommer ni bli de första som får reda på det och jag kommer typ skriva ett takbrev till Dyson, haha. Men som sagt – har inte testat den än.

Allt som är blåmarkerat var strategiskt lagda länkar till produkten – en produkt som hon i skrivande stund alltså inte ens provat själv.
Tunis skulle inte ens hylla den som kommer på botemedlet mot cancer i ett inlägg utan att få betalt för det så det här inlägget är så pinsamt genomskinligt att hon till och med själv måste ha skämts när hon skrev det.

Som tur väl är så åkte hon dit på det och får nu istället skämmas av helt andra anledningar istället.

Tack för tips, bästa läsare!