Guiden är uppdelad i 7 kapitel:
►TA SIG HIT
►BOENDE
►OMRÅDEN
►ÄTA
►TEMPEL
►ATT GÖRA
► BRA ATT VETA

Sandra Beijer är en mästare på att skapa reseguider och den här från Japan är sannerligen inget undantag.
Hur hon lyckas få till det, samtidigt som hon reser tillsammans med sin sambo och ett litet barn, är för mig en gåta men det får hon. Kanske gör hon enormt mycket research innan hon åker? Det känns ju rimligt ändå. 😊

Det spelar ingen roll vart hon är, hennes inlägg får mig alltid att vilja besöka samma platser för att nästan gå i hennes fortspår, oavsett om det är Kyoto eller Paris. 
Det är kanske inte så bra för miljön, men att vilja är en sak, att göra en annan. 😁

Hoppas ni har en finfin nationaldag, mina kära läsare!
Sverige är inte så dumt, det heller. 🇸🇪

Jag promenerade till Lärkstaden som är stans vackraste och dyraste område.
Här skulle man vilja bo, om det gick.
Eller – det skulle jag i och för sig inte vilja göra, för då hade mitt barn garanterat blivit moderat. Barn är inte politiska, säger ni. Isåfall har ni inte växt upp på Östermalm, säger jag då. // Sandra Beijer

Precis som med plastikkirurgi och skönhetsingrepp så är politik någonting som influencers gärna mörkar. Det är ganska ovanligt att de är transparenta med hur de röstat och varför, men där tillhör Sandra Beijer motpolen.
Hon skriver om politik i det här inlägget, och givetvis fylls kommentarsfältet av medhåll och mothugg, och det tycker jag nästan alltid är intressant. Ett smart drag om man vill ha lite ökat engagemang på sina plattformar.
För engagemang fick hon, och det lät så här:

Många tyckte det var modigt och bra att hon vågar säga vad hon tycker, medan andra var mer kritiska – eller bara nyfikna. En följare undrade till exempel hur hon växte upp och om hon alltid varit miljöpartist. Det pratades också mycket om barn: är det viktigaste att barn blir snälla människor, eller ska man aktivt uppfostra dem politiskt?
En läsare skrev så här:

Håller med om att tänka politik i relation till barn – jag flyttade till en mindre ord ifjol och har funderat en del på risken för SD-inflytande här för min sons del… Men är inte också Gamla stan moderatnäste? Eller vad ör det för folk som bor där egentligen? Har nog alltid tänkt dyrt/exklusivt/speciellt = höger!

Diskussionen gick sedan över till att handla om var folk bor och vad det säger om ens värderingar. Är Gamla stan ett blått område eller fullt av vänsterröstande kulturarbetare? Sandra menade att många som bor där faktiskt röstar rött, trots att det är dyrt att bo där. En del kommentarer var vassa – någon skrev att ”ni röstar inte rött på riktigt”, en annan att hon ”röstar helt fel”. Sandra svarade att det bästa sättet att förändra samhället på är att rösta – och att det är därför hon är tydlig med vad hon står för och det har hon ju en poäng med.

Vad tycker du om influencers som uttalar sig politiskt?

Jag lämnade in min mobil på lagning i måndags och var utan den fram till i fredags. Under tiden hade jag en gammal telefon där jag bara kunde skicka vanliga sms och använda WhatsApp. Inte ens mejl, Spotify eller någon poddapp. Och absolut inget Instagram.
[…]

Jag saknade instagram noll gånger. Det var skönt att slippa se hur mitt finger, helt sömlöst och utan att jag ens märkt det, plötsligt är inne i appen och doomscrollar genom bekantas och influencers liv. Det är något av en sorg att jag nu har den igen. Och måste ha den i mitt jobb. Men, strax ska jag väl ha glömt denna instagramfria vecka och istället sitta i trans och se någon äta en bulle eller tipsa om ett läppstift.
Man blir verkligen sugen på att lämna stan när nordanvinden aldrig upphör och man känner sig ”lite fri” bara för att mobilen är på lagning. Jösses. // Sandra Beijer 

Sandra Beijer beskriver den frigörande känslan som infann sig medan hennes mobiltelefon befann sig på lagning och hon fick en tillfällig paus från Instagram.
Enligt hennes blogginlägg saknade hon Instagram exakt noll gånger, och sörjer att hon behöver ha appen i sitt jobb.
Jag kan absolut förstå att den känslan kan infinna sig, men mer när det kommer till Tiktok än Instagram. Algoritmen som uppmuntrar det slentrianmässiga skrollande som kan konsumera flera timmar utan att man knappt märker det är betydligt mer kalibrerad på Tiktok än på Instagram, men kanske använder inte Sandra Tiktok på samma vis som blogg och Instagram?

Av Sandras kommentarsfält att döma så blir det tydligt att många håller med henne.
Är vi helt enkelt rädda för att ha långtråkigt och därigenom lärt våra hjärnor att de konstant måste matas med intryck?
Jag har faktiskt tänkt gå förbi biblioteket idag för att låna fysiska böcker, istället för att enbart lyssna på ljudböcker och göra flera saker samtidigt. Det är ju fortfarande att mata hjärnan med intryck, men inte hundra stycken på samma gång.