Tänk att det här är året som jag gick tillbaka från föräldraledigheten. Det tänker jag ofta på. Att det var så nyss. I början av året var jag fortfarande hemma med Didrik. För sjukt.
Första året tillbaka i frihet ser jag 2023 som. Jag menar det verkligen, skriver det inte enbart för att provocera mina haters (ser er, hör er, tänker på er ❤️).
[…]

Tacksamhet för alla som gav mig uppdrag så jag kunde skapa. Lättnad över att lusten att skriva inte dog av bebis. // Sandra Beijer

Sandra Beijer skriver ett inlägg om alla saker hon trodde skulle döda hennes skrivande, bara för att inse att så inte var fallet. Inte ens en bebis kunde åstadkomma det, och för det är hon evigt tacksam. 
Hon beskriver en känsla av frihet, om lyckan över alla gånger hon fick stänga dörrar in till sitt eget. Hennes inlägg skulle egentligen handlat om Spotify Wrapped, men av kommentarsfältet att döma verkar de allra flesta uppskatta det här spårbytet.

Frågor:
Att uppskatta sitt arbete och längta efter att få börja jobba igen efter en föräldraledighet verkar provocera en del. Är det för att man tror att det betyder att man inte älskar sitt barn? Att det enda sättet att älska sitt barn är att sitta ihop med det 24/7, eller om det inte går, önska att man kunde sitta ihop 24/7? Att man är en dålig föräldrar (och då primärt mammor) om man vill någonting mer i livet än bara just det?
// Med vänlig hälsning, barnfri Bloggbevakare

Gruppen har både kulturellt och ekonomiskt kapital – men Hanna är blott en fattig praktikant. Snart blir hon desperat. Det leder till att hon fastnar i en härva av lögner och felbeslut. Sommaren snurrar fort och Hanna är benägen att göra vad som helst – bara hon får vara med Gruppen. // Sandra Beijer

Lika otippat som att Sigge Eklund skulle skriva en bok om en tjej som jobbar i en Pradaaffär – vilket Sandra trodde från början, men det visade sig vara Pradomuseet istället – är det för mig att Sandra Beijer recenserar en bok av Sigge Eklund.
Jag tror inte att jag har helt fel här, för det är trots allt den första av Sigges fem böcker som Sandra läser och hon spinner vidare på konceptet att göra vad som helst för att få tillhöra det sammanhang man kommit att finna sin identitet i.

Har ni haft en grupp som Gruppen någon gång? Jag har haft punkttillfällen i mitt liv där det känts precis så. Och då syftar jag inte på det vräkiga jetsetlivet, utan tillfällen där man går rakt ut i vadsomhelst tillsammans.  Då spelar det ingen roll vilken veckodag det är. Man utför sitt dagjobb med en hemlighet i bröstet att man lever på ett helt annat sätt ögonblicket man lämnar kontoret. Man är flera men på samma gång en och samma form, så nära och självklart och alltid i gränslandet till det livsfarliga. Det är luckor i tiden. Ibland så korta som några dagar, ibland en hel sommar. Eller höst. // Sandra Beijer

Jag känner SÅ mycket igen det hon beskriver och upplevde det många gånger under mina år i USA. Det är en alldeles speciell känsla, och jag tänker att vi är många som haft dessa faser i livet… För mig var de positiva, men jag tänker att det kanske inte är så för alla?
Dela gärna med dig av dina erfarenheter, good and bad.

Så här skriver några av Sandras följare i hennes kommentarsfält:

 – Lyssna inte om du är känslig för beskrivningar om smalhets och ätstörningar – 

Jag har skrivit en novell om en kvinna som vill bara en sak i livet: vara smal. När hon träffar en annan kvinna med samma mål går dom helt upp i varandra och sin hobby. // Sandra Beijer

Varje år har P1 novellveckor där de beställer ett tiotal noveller av olika författare.
Novellerna är specialskrivna för radio men de får handla om precis vad som helst och i år blev Sandra Beijer inbjuden att skriva en novell.
Hon har valt ett ämne som kan vara både triggande och känsligt, nämligen längtan efter att vara smal. I hennes kommentarsfält får hon både ris och ros från läsarna – och i det här fallet – lyssnarna, där vissa tycker hennes novell är fantastisk, medan andra undrar varför man skriver om det här och tycker det är problematiskt att alla Elles storbloggares viktigaste fokus 2023 är smalhetsen.

Har du lyssnat?
Vad tycker du i så fall?

Det är dags för en ny temamatvecka!
För tillfället har vi ett tema inuti temat kan man säga. Under hösten tänkte vi att matveckorna skulle gå under temat kokböcker.

Varje gång väljer vi ut en kokbok och lagar recept utifrån den. Är de goda och välbalanserade? Är de jättesvåra? Ja, sånt kan man ju fundera på då.  // Sandra Beijer

Jag blir alltid så matinspirerad av Sandra Beijer och hennes sambo.
I det här fallet väljer de ut en kokbok som de sedan baserar veckans middagar på, och idag startade de ett nytt veckotema med hjälp av boken ”Koreanska grytor” av Gustav Kyhlberg.
Vissa veckor är vårt tema här hemma att pussla ihop middagar med fyra personers schema som spretar åt alla håll. 🙂

Hur gör ni, speciellt i veckorna för att få till en bra och enkel mathållning? 
Kanske sitter någon av er på ett tips eller knep som jag eller någon annan behöver få höra för att enklare få ihop det berömda livspusslet?