Gruppen har både kulturellt och ekonomiskt kapital – men Hanna är blott en fattig praktikant. Snart blir hon desperat. Det leder till att hon fastnar i en härva av lögner och felbeslut. Sommaren snurrar fort och Hanna är benägen att göra vad som helst – bara hon får vara med Gruppen. // Sandra Beijer
Lika otippat som att Sigge Eklund skulle skriva en bok om en tjej som jobbar i en Pradaaffär – vilket Sandra trodde från början, men det visade sig vara Pradomuseet istället – är det för mig att Sandra Beijer recenserar en bok av Sigge Eklund.
Jag tror inte att jag har helt fel här, för det är trots allt den första av Sigges fem böcker som Sandra läser och hon spinner vidare på konceptet att göra vad som helst för att få tillhöra det sammanhang man kommit att finna sin identitet i.
Har ni haft en grupp som Gruppen någon gång? Jag har haft punkttillfällen i mitt liv där det känts precis så. Och då syftar jag inte på det vräkiga jetsetlivet, utan tillfällen där man går rakt ut i vadsomhelst tillsammans. Då spelar det ingen roll vilken veckodag det är. Man utför sitt dagjobb med en hemlighet i bröstet att man lever på ett helt annat sätt ögonblicket man lämnar kontoret. Man är flera men på samma gång en och samma form, så nära och självklart och alltid i gränslandet till det livsfarliga. Det är luckor i tiden. Ibland så korta som några dagar, ibland en hel sommar. Eller höst. // Sandra Beijer
Jag känner SÅ mycket igen det hon beskriver och upplevde det många gånger under mina år i USA. Det är en alldeles speciell känsla, och jag tänker att vi är många som haft dessa faser i livet… För mig var de positiva, men jag tänker att det kanske inte är så för alla?
Dela gärna med dig av dina erfarenheter, good and bad.
Så här skriver några av Sandras följare i hennes kommentarsfält:
