En gång när min blogg låg på en annan stor plattform bad de mig att fixa en ny header.
Något modernare, sa de.
I fix, sa jag.
Jag frågade om plattformen kunde bekosta fotografen. De blev perplexa.
[…]

En gång fick jag ett mail av en plattform jag bloggade för. I mailet stod att från och med nästa månad behövde jag göra minst två samarbeten i månaden. Jag ringde upp.
Är det inte lite baklänges tänkt?
Hur menar du, frågade de.
Ja, vad händer om ni inte säljer in kunder som jag vill jobba med?
[…]

Alldeles i början av min bloggkarriär då min statistik plötsligt sköt i höjden och jag fick betalt per sidvisningar, läste jag en dag i tidningen att plattformen skulle ta bort alla sina bloggares löner.
Jag ringde upp. Jag fick komma på ett möte.
Den stora viktiga chefen satt på kortsidan av ett långt konferensbord och log mot mig när jag kom in.
Det är fult att bry sig om pengar, sa han till mig. Varför bryr du dig om pengar när det finns sommar och musik ?
Jag var tjugofem år men jag vet inte hur gammal han trodde att jag var. Fjorton? // Sandra Beijer

Sandra Beijer har skrivit om sina erfarenheter av bloggportaler genom sin karriär som bloggare, och hennes inlägg är en riktig visdomspärla.
Det är så uppfriskande med en influencer som både uppvisar integritet och har insikt om sitt egenvärde samt vet hur man vårdar ett personligt varumärke.
Just exempel två tycker jag är extra intressant, där Sandra sätter ner foten mot att jobba med vilka företag som helst som plattformen säljer in.
Sandras ifrågasättande möttes av ett ”Då får du tacka ja till de vi har, svarade de. Det förstår du väl. Det måste du väl ändå förstå” och erbjöd sedan Sandra femtontusen kronor på faktura för ett företag som sålde färgglada mobilskal.

Nota bene, nya och aspirerande influencers.
Förlorad trovärdighet som marknadsförande influencer är svår att återfå.

I mitten av februari vann Sandra Beijer budgivningen på en persisk handbroderad kelimmatta som såldes via Stockholms auktionsverk, som en del av deras samarbete med en välgörenhetsorganisation nere i Iran där utsatta kvinnor handbroderar mattor i sina hem.
Sandra skrev då att hon lyckades köpa den till 2000 kr under värderingspriset, vilket var 8000 kr.
Sandra betalades alltså 6000 kr.

I veckan la hon ut den till försäljning på Instastory, och helt plötsligt var priset istället 10 000 kr, alltså 4000 kr över vad Sandra betalade och 2000 kr över mattans nyss värderade pris. 
Betyder prishöjningen att mattans värde stigit med 2000 kr genom det influenciska ägandet, eller är det så enkelt att Sandra vill försöka gå med vinst på mattan, med hopp om att köparen inte sett värderingen av den?

Tack för tips! 

---

Ni vet kanske sedan tidigare att jag ofta tycker att Sandra Beijer gör riktigt bra reklam, och den här senaste är inget undantag.
Hon har dedikerat ett reklaminlägg till företaget Matsmart, som Sandra beskriver så här:

Matsmart om du har missat är en annorlunda matbutik med fokus på hållbarhet och matsvinn.
De köper in och räddar mat som kasserats på grund av överproduktion, felaktiga förpackningar, säsongstrender, kort eller ibland passerat bäst före-datum.
De strävar efter att erbjuda priser som är upp till 80% (!) billigare än varans normalpris i butik.

De flesta influencers som gör den här typen av reklam brukar allt som oftast visa upp vad de har köpt, men inte mer än så. Sandra däremot lagar tre olika rätter under parollen ”3 rätter – 1 ingrediens”, alltså där hon väljer ut en ingrediens som hon sedan bygger sina maträtter kring.
Hon valde ekologiska vita bönor, och det recept som jag fastnade för var där hon mixar in bönorna i våffelsmeten. Kan tilläggas att jag precis upptäckt ”matvåfflan”. Tidigare var våffla synonymt med sött och dessert i min bok, men inte längre och det är tack vare våffelmakeriet i Gustavsberg. (Ej betald reklam)
Deras veganska våffla is to diiiiiiie for, som man säger på influencerspråk.

Men jag undrar en sak…
Gör Sandra exceptionellt bra reklam eller är ribban bara ofantligt låg?

Jag har konsumerat. Ibland känner jag mycket starkt att jag inte ska berätta för er att jag har konsumerat för att många blir så besvikna. Jag hör dessa slags kommentarer i mitt huvud på precis samma sätt: att det är ett väldigt arg reslig 50+kvinna med hopknipen mun som går förbi mig på gatan och skriker det efter mig. Var är ditt ansvar? skriker hon. Hur kan du? // Sandra Beijer

Sandra Beijer har handlat tre plagg, varav två på second hand, men känner ändå spontant att hon inte vill berätta för följarna om det eftersom influencers generellt får kritik för sin konsumtion.
Hennes läsare skriver att de tycker att hon generellt står för en både bra och relativt hållbar nivå på sina inköp, och att hon därför är en förebild i sammanhanget.
Det kom även in två andra kommentarer som jag direkt kände att jag ville inkludera i ett inlägg.

Jag tycker båda två är riktigt pricksäkra, eller vad säger ni?
Är Sandra ett bättre föredöme vad gäller konsumtion och visst är det underhållande ändå hur klimatet på bloggar förändrats?
Jag tycker det är till det bättre. Vad tycker ni?