Sandra Beijer har verkligen världens bästa relation till sina läsare och nu publicerar hon bilder på sin blogg där läsarna visar upp sina sovrum.
Min favorit är HELT klart hon som sover i sina föräldrars garderob, för den där kojdrömmen…visst är det väl fler än vi två som närt den?
Jag minns när jag fick en sprillans ny loftsäng – ni vet, ett sånt där schabrak med skrivbord och garderob under och grejer? Det slutade med att jag kröp in mellan lådsatserna – där man har benen under skrivbordet – och in bakom hela bygget och DÄR bäddade jag till mig och min katt.
När mamma och pappa väl hittade mig så låg jag där och sov i godan ro med min katt Gosan och jag tror till och med att det finns ett kort på det någonstans. Jag var sex år.

Om mitt hem är min borg så är sängen min tron. Det är faktiskt där jag ligger och skriver det här inlägget eftersom jag blivit dunderförkyld på landet i veckan. Kallbranden i handen gör nog sitt skulle jag tro. 

Hur ser era sovrum ut?
Är det lite Engligt, som har en hel våning att sprida ut sitt sammetsbonanza på? Tänk Jotex möter emballage så är du hemma där.
Eller är det kanske mer som Blondinbella? Med stora foton på familjen över sängen? Vissa vill ha bilder, andra vill inte ha en enda i sovrummet…
Elsa Billgren har romantisk lantkänsla med ett rör Pringelschips upphängda på grillspett i sitt sovrum på Gotland? Är det er grej? Shabby Chicigt liksom?
Har ni en headboard med knappar kanske eller rent av en stabil sängstomme i gjutjärn – if you know what I mean…hehe…?

Jag är fortfarande lite inne på en sån här?
Tror ni den görs i dubbel bredd?

Omg det var länge sedan jag kände mig så exalterad. Jag lyssnar ju på musik ca 24/7 och det är en mindre dröm att slippa sladdar.
Och ljudet. Ljudet är så bra så att det känns som att musiken spelas inuti mitt huvud.
Även bonuspoäng på att när man tar ur en pod för att exempelvis beställa en kaffe på seven eleven så stängs musiken av tills man sätter i den igen.

Jag vet att många (stockholmare) tycker dom är lökiga men jag fattar inte hur dom menar? Om sextiotalet hade designat framtiden hade det ju sett ut såhär. I det finns inget negativt.//Sandra Beijer

Trådlösa minihörlurar? Ska det va nått, verkligen?
Jag hade förmodligen tappat bort minst en det första dygnet, alternativt glömt bort att ladda dem, alternativt tappat en i samband med att jag kliver på bussen och fått se den överkörd.
Jag misstänker alltså starkt att mitt inre motstånd för dessa små öronploppar bygger på en självkännedom jag inte kan förneka. Kanske om man kunde fästa dem med häftmassa i öronhåret?
Kanske att jag skulle våga mig på ett par då…
Fast det är ju rätt praktiskt att telefon och hörlurar sitter ihop med en sladd. Mycket enklare att lokalisera dem båda i djupet av en mörk väska exempelvis.

AirPods? Vilken ringhörna står ni i? 
Jag är fortfarande lite sugen på de där ”trådlösa” hörlurarna som man var tvungna att stoppa in freestyle-batterier I för att de skulle funka.
Bara faktumet att jag fortfarande kallar dem för ”freetyle-batterier” avslöjar att jag är på tok för gammal för nymodigheter som AirPods.
Ridå.

Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.//Mitt inlägg från oktober

I oktober 2017 inledde jag ett inlägg på det här viset. Sandra Beijers tystnad om #metoo hade av vissa tolkats som att hon stod på förövarnas sida och jag antar att hon kände sig mer eller mindre tvungen att skriva någonting trots att hon innerst inne inte ville.
Nu delar hon med sig av en krönika på bloggen som hon ursprungligen skrivit till en antologi utgiven av Feministiskt Initiativ tidigare i år. Den som tidigare trodde att Sandras tystnad berodde på någon typ av rygghållande på eventuella förövare hoppas jag ändrar åsikt nu.
Inte nog med att Sandras text berör – i alla fall mig –  på fler än en nivå, den är också ett tydligt bevis på varför Sandra är en av de mest knivskarpa och skickliga skribenter på sociala medier. (Och annars också faktiskt…)

Hon har ett sätt att sätta ord på känslor som jag avundas djupt.
Jag tycker hon är så bra. Nothing more, nothing less.
Många gånger den typ av influencer jag önskar att fler var eller strävade mot att vara.

Läs hela hennes krönika HÄR.